Snäll i juletid – i dagarna tre

Stallet och dagens julkrubbor.

Vad man än anser om den Heliga skrift, står vi inför det faktum det är från den boken, vars texter, lett fram till dagens julfirande. Visserligen vantolkade, men ändock till ett firande. Den centrala bibeltexten är den om Josefs och den höggravida hustrun Marias resa till Betlehem för att skattskriva sig. Maria hade blivit på smällen, efter ett kort besök av ärkeängeln, som utan att vidröra henne gjorde henne gravid. Urmodern, Maria. Hon som Gud valt ut för att föda hans enfödde son, han som fick namnet Jesus – som var tänkt att bli Konungarnas konung. Han som tog på sig våra synder, som väckte upp döda, gav synen åter till blinda och dessutom kunde gå på vattnet. Trots detta så spikade vi upp honom på ett kors.

Nå väl, Stallet har fått generationer av småglin att bygga julkrubbor, den ena fulare än den andra. Att ge varandra presenter vid juletider, torde vara förknippat med de tre vise männen som följt en starkt lysande stjärna som slutligen parkerade ovanför stallet. Enligt en sägen skulle Konungarnas konung födas till världen under fattiga förhållanden. Den där starkt lysande stjärnan ska enligt dagens astronomer ha varit en komet som passerade jorden. Men det visste ju inte de tre vise männen som gav barnet mängder med fina gåvor. Det påminner väl om våra julklappar.

Vårt lands förebild,

Berättelsen om Jesusbarnets födelse i ett stall, ska väl tolkas som ordspråket ”Döm inte hunden efter håren”. De som är annorlunda ska inte underskattas, det kan stå oss dyrt. Det är också en berättelse om godhet och givmildhet.  Under julen ska vi ska vara snälla mot varandra. Ja, det borde vi väl vara året om. Nåja, särskilt under julen ska godheten lysa ur våra ögon, några dagar under året 365 dagar då vi ska gömma undan vårt högmod och girighet. Ja, ungefär som Karl- Bertil, han som i sin roll som postsorterare tog från de rika och gav åt de fattiga. Han hade minsann tolkat både Das kapital texter om rättvisare fördelning av rikedomarna och Lukas 18:25 korrekt: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.” Vi ska nog inte svepa undan detta budskap då  risken uppenbar att vi fastnar i vårt högmod och vår girighet.

Summerar vi dessa gamla berättelser, är det inte särskilt svårt tolka dess andemening; den om att vi ska se HELA människan och att inte döma folk utifrån deras utsida. Men så enkelt är det ju inte. På denna jord finns en storhop av misantroper som på fullt allvar anser att snällhet är ett tecken på konflikträdsla och feghet – att snälla, givmilda människor är lättlurade dårar, vars snällhet är ett kamouflage, en dold agenda gömd  bakom snällheten. Skitsnack! Skulle snälla människor tappa huvudet när de ger och delar med sig sin godhet? Jag är övertygad om att det runt vår jord dagligen görs fler goda saker än onda. Goda handlingar som görs i det tysta och som aldrig någonsin kommer att få plats i mediebruset, som i huvudsak väljer att enbart visa oss ondskan. Ondskan får alltid företräde. Godhet och snälla människor omnämns aldrig. Låt oss berätta deras historier för varandra – men naturligtvis ska ge oss i kast med ondskan då den visar sitt fula tryne, som när USA bombade Hanoi julen 1972, Minns Palmes vrede:

Palmes ilska mot USA

”Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.”(Ur Palmes tal)

Faktum är att det finns människor som kan kliva in i ett mörkt rum och genom goda attityd och blott genom sin närvaro lysa upp rummet. Om du är riktigt observant så kan du se hur goda människor skimrar. Det är ofta människor som dagligen tränar på att utveckla sin empati och inlevelseförmåga. Godhetens empati är inget man föds med, utan som allt annat måste vi träna på vår empati – på samma sätt som höjdhopparen och fotbollsspelaren tvingas göra för att bli riktigt duktiga. Det tycks förhålla sig på det viset att snällhet, i alla dess former, kommer i retur och ges tillbaka till givaren på ett eller annat sätt. Skulle du nu inte få något tillbaka, så tänk på hur bra du mår av att ge. Du får en dopamindusch när du är givmild, en kemisk reaktion som faktiskt mätbart i vår hjärna.

Go vänner, lev väl och undvik falska gudar (menar då de människor som inbillar sig att de av en högre makt blivit utsedda till smågudar eller minipåvar.) Följ dem icke! Lyssna på änglarnas ord: ”Var icke rädd!”

Jag önskar eder alla en fröjdefull, snäll och framför allt en vit jul – för barnens skull. (Ho-ho-ho …)

Ska vi  försöka vara snälla och goda över julhelgen?