Julfirandet med Ester

JULEN 2021. Ensam på Ostvägen i UMEÅ. Ja, jag har ju Ester på plats förstås. Pandemin tar sats. Lika bra att isolera sig igen, nu när jag har ett viktigt dokument att sammanställa.

Ständigt detta framåtblickande. Blicken är fastspikad vid horisonten. Tidsanemi. Tiden kan sannerligen bli ett hot – och en möjlighet. Jag har tidigare sagt att jag inte hinner skriva någon fler roman. Hinner inte, orkar inte. Tre års skrivande är orealistiskt med Herr Parkinson hängande över mig. Men så sker något utanför min kontrollzon och jag tvingas in i SKRIVANDETS SMÄRTA. Vad ska man annars kalla det jag sysselsätter mig med på självaste julafton. Jag satt mellan 03.30 och 18.00 och skrev på ett filmmanus.

Naturligtvis finns det även ett skrivandets glädje. När man hamnar i ett flow, när man lyckas skapa en vacker metafor, när man sätter punkt och vet att texten blivit riktigt bra.

Jag skriver fort, för fort, därför att ADHD- KENT ville se pappershögen växa. Om inget händer i pappershögen eller att antalet skrivna sidor i word släpar sig fram – är risken stor att jag drabbas jag av LÅNGTRÅKIGHETEN. Det krävs ett daglig skrivandet om det ska bli något publiceringsbart. Innan skrivandet går in skarpt läge, ska fakta och miljöer studeras. Detta eviga samlande på detaljer hör till författarens värld. Bli inte deppad då du inte kan använda en tiondel av dina inlästa kunskaper. Om du får för dig att berätta allt du lärt dig, blir det lätt trista uppräkningar plus att du riskerar att tråka ut läsaren – din jäkla besserwisser.

Dina kunskaper, sanningar, idéer ska ligga som ett brus mellan raderna. Det är mellan raderna, inne i meningarna, i ordens andhämtningar och i tystnaden som livets väsen finns. Dina kunskaper. Glöm inte att berättelsen är viktigare än författaren.

I det dunkla, i minnets dimma, måste vi göra orden klara, tydliga. Genom lära sig att använda språkets alla möjligheter, kan vi göra oss förstådda. Många författare trasslar till sitt språk i en önskan att visa hur ”mycket man som författare kan”, vilket ovillkorligen leder till att man strävar bort från sitt språk. Glöm inte bort att använda dig av det du upplevt, berättelserna som finns kvar i dina sinnen och minnen. Kring det kan man sedan bygga på med det fiktiva.

Men för att detta ska bli verklighet måste vi ha ett språk.

I allt vi ämnar skriva måste vi finna drivkraften, i Älskade Ester, var drivkraften att ge henne upprättelse – och återbetala min skuld.

Det som är bland det svåraste i skrivandet är att finna den rätta berättarrösten och dess tonläge. Jag trasslade till det rejält när jag i de första versionerna av Älskade Ester, lät en diakonissa vara berättare. Men Ester och diakonissan kom inte överens.

I somras fick för mig att jag skulle bli poet. Jag har en stor mängd poesi som blivit liggande och som jag emellanåt filar på. Ibland bråkar jag med EN dikt – i Månader. Somliga dikter är riktigt bra, men om det räcker till en diktsamling … NJA …. Jag är ju inte någon poet i grunden. En bra dikt har en inbyggd harmoni i orden – det svåra är att skriva vackert om något som har en djupare mening. Resultatet blir ofta en massa ytliga ord som inte betyder något annat – förutom att vara vackra.

Jag började i augusti att peta i gamla och nya noveller, men har ju så rysligt svårt att skriva kort. Minns tiden som journalist och de arbetspass då jag skulle skriva notiser. Det är svårt att skriva kort och begripligt. Vad gäller novellerna, så har jag prövat en teknik där jag lägger anslaget så nära slutet som är möjligt. I några noveller finns mycket riktigt anslaget i de två, tre sista rader.

Filmmanus? Jo, tankarna har under åren ofta landat i de filmmanus som jag skrev mellan år 1998 och 2005. En av mina polare, som kan filmbranschen erbjöd sig att sälja in några av mina filmmanus. Inte minst borde jag lansera ”All världens lycka” En serie på 3 x 60 minuter. Det var ju nästan klart att SVT skulle köpa in den. Men det sket sig i sista stund. Jag vände ryggen åt filmbranschen.

Ni förstår min tvekan och mina bryderier hur jag ska använda den tid jag har kvar. Att ge sig på ett långtidsmanus – ja, konsekvensen blir att inte hinner skriva någon fler längre text. Dessutom riskerar jag att lägga ner ett hårt arbete som precis med TV-serien skiter sig i sista stund. DOCK – Faktum är att orsaken till att det inte blev några filmer, berodde på bristande ekonomi – inte på grund av att mina manus var usla.

Ett litet barn söker sig till föräldrarnas trygghet. En författare skriver för att bli hörd och sedd genom sina ord. Frågan dyker allt oftare upp. VEM ÄR JAG och VAD BLIR jag utan språk?

Jag känner mig HEMLÖS. Jag har blivit en uteliggare bland minnen, liggande på en bädd av harm. Jag förflyttar mig mellan de rum där bokstäver, ord och meningar är inristade i väggar och tak. Men rummen kan inte sammantaget bli ett hem.

Jag hade ett hem i det rödmålade torpet i BÄCKMYRAN. Men i tonåren längtade jag mig bort från torpet, glömde platsen, till dess jag började skriva. Sedan debuten 1999 har jag gjort dagliga besök i min inlandsby. I mina tankar och minnen.

Kanske bottnar min HEMLÄNGTAN i min oförmåga att uppskatta och njuta av det jag har; det jag faktiskt har åstadkommit – efter att ha levt ett liv i 200 km/h. Vad ska det bli av den där pojken, han som springer och springer? Särskilt nu när springarkroppen ersatts av en illa fungerande kropp och tunga ben.  Jag är värdelös på att stanna i NUET. Där händer ju ingenting. Där lär man sig inget.

Nu vet jag i varje fall vilken slags text jag sysselsätta mig med under 2022. Ett långfilmmanus. Ambitionen är att ESTER ska bli filmstjärna. Återigen ett samarbete med regissören Kjell Åke Andersson. Två tjuriga gammgöbbar.

 

Bästa julklappen, den överlägset bästa som, fick mig att gråta var när Kjell ringde. Vi förlorade kontakten för 8-10 år  sedan. Nej, vi hade inte blivit osams. Men det händer väl oss alla emellanåt, att vi tappar kontakten med de finaste av människor.

Så går tiden och åren passerar och det börjar kännas pinsamt att höra av sig. Kjell bröt den onda cirkeln. Tack! Du är min människa och jag har återfått kontakten med dig.

GOD FORTSÄTTNING!