Trög i skallen

Tiden – ett hot!

Tiden verkar inte räcka till, trots att det rent objektivt finns gott om tid till mitt förfogande. Då måste det väl  handla om att jag slösar bort ovärderlig tid till strunt eller helt enkelt glömmer bort att ta tillvara mina minuter och sekunder. Så har det blivit. Min stund på jorden befinner sig i sluttlanne och jag förfasas över att jag glömt bort ett par tre timmar; upplever stress för att inte varit nog strukturerad. Sanningen är väl den att jag inte längre orkar kliva av och på varje hållplats, utan blir sittande i busskuren i ständig väntan på bussar som inte håller tiderna. Var morgon begår jag misstaget att planera mina dagar så som de kunde förflyta för tio år sedan. Förr i tin kunde jag hålla fem sek bollar i luften samtidigt. Numera är jag glad ifall kan jonglera med EN boll. En uppgift per dag har jag lovat mig själv, men lik förbannat sitter  jag kvällstid med fem halvgjorda uppgifter.

Jag har fattat att Parkinson gör mig trög, försvårar att fokusera på mer än ett par sinnesintryck per dag.

aj aj aj

Nu har jag den senaste veckan samlat ihop en jättehög med halvgjorda uppgifter, stora och små, men där inget klart, inget som jag vifta i luften med ark som jag rott i land. kanske kan vi kalla det brist på LIVSBALANS. allt detta som icke blir blir gjort skapar stress, som i sin tur försämrar min Parkinson. Mina förväntningar blir till höga torn som hotar att rasa ner över mig. OK. Då får jag styra upp min organisationsförmåga. Rent av minska på mina åtaganden. Mina författarframträdanden?

Framförande i kungatron.

Fan heller, det är ju det enda jag tjänar en slant på. På att sälja pappersböcker med titeln Älskade Ester ger mig enbart lite snuspengar. Bättre struktur? Jo, jag är ju en sådan som avskyr överraskningar. Men herregud vilket trist liv. Men jag går med på att tacka nej till de små uppgifterna, som tränger sig in i de som jag kan få en slant för. Mina författarframträdanden är exempel på uppgifter jag kan få mig att uppleva en viss mån av rikedom. 90 minuters framträdande och 18, 50 kr per mil. Går back p.g,a. bensinpriserna. Inte heller får jag betalt för de tre timmarna till och från den ort där jag ska framträda, inte heller de fem, sex timmarna av förberedelsearbetet. Inte ett öre för de tre åren det tog att skriva romanen som jag har som underlag till mina framföranden. Slår jag ut arvodet så blir det faktiskt riktigt uselt.

Jag växte upp som en ADHD-grabb och återvände hem från skolan med ständiga nederlag i bakfickan. Nu känner jag igen den sorgen. Nu när jag som Parkinsonsjuk har fått sirap i tankarna. Strunta i dina misslyckanden eftersom de är tillfälliga, läser jag på en var-lycklig-NUETsajt. Va? Hur är det med tesen om ens val, att tvingas välja och att inte välja också är ett val. Eller handlar det kort och gott om att inse sina begräsningar. Det är väl snarare det som mina halvgjorda projekt handlar om. Att jag tror mig kunna fungera som en frisk 50 årig Kent … Tja, jag vet inte. Min hjärna fungerar inte som förr. Hjärntrötthet är ett tillstånd som får tankarna att stanna av.

Hjärnan … funkar ej

Min hjärna funkar så här, ungefär.

Minsta lilla tankearbete slukar all mental energi

När en ”normal” hjärna återhämtar sig efter några timmar så kan det ta dagar, veckor för Lundholms hjärna göra come back.

Sämre koncentrationsförmåga är ett faktum, simultankapacitet, vad är det???

I går besökte jag Sångargården i Granö (25 personer), förra lördagen framträdde jag under Littfest (200 personer). Däremellan sitter jag studerar mina halvgjorda uppdrag. I det skedet får jag för mig att tvärskiva denna blogg … I morse rotfyllde jag en tand. Tror jag …