Kul och ljug i Tärnaby

Skrönor i vackra Tärnaby

Västerbotten är ett stort län. När jag bokades i Tärnaby, så grunnade jag några dagar innan jag tackade ja. Faktum är att det 35 mil till Tärnaby från Umeå. Jag var dessutom tvungen att åka till Skellefteå för att hämta min följeslagare, kvinnan som rattar bilen, som ser till att jag tar mig upp och ner från scenen etc. Nåväl, det blev totalt 80 mil, nästan 10 timmar i bilen, vilket inte är lyckat med min Parkinson.

Tufft att ljuga i kapp med Mikael Niemi.

Fick vara med och ljuga under årets Fjällbrygd ute Udden i Tärnaby. Jag, Göran Lundin och Mikael Niemi fick fritt ljuga i 10 x2 minuter. Inte lätt. Men jag redde mig gott med historier från Baklandet: När farsan råkade starta dyngspridaren precis framför boningshuset och om Konungen då han sprang in i ett brinnande hus och räddade telefonkatalogen.

Jag har en del av mitt hjärta i Tärnaby, då jag 1985 arbetade på ortens ålderdomshem som dess föreståndare. Deltidsarbete. En dag i veckan. Resten av tiden under fyra månader skulle jag tokträna i slalombackarna. Det blev över tusen åk. Men vad hjälpte det? Jag blev sämre.

Det var fullsatt nere på Udden. Upp mot hundra personer som betalade 200 kronor för en inträdesbiljett. Uppe i fjällvärlden har man förstått att kultur kostar – där var det inget prutande om redan halverade arvoden.

Övernattning. Denna gång hos min snälle förläggare Göran Lundin som byggt ett småhusimperium, och som kronan på verket ett timrat hus enligt rysk modell.

Förläggaren Göran Lundin

Det blev en hel del snack om framtiden och om eventuella nya romaner från min sida. Göran som trappar ner sin roll som förläggare och ska vi 72 års ålder bli pensionär. Förlaget övergår till en nätbokhandel. Endast två författare kommer att även i framtiden kunna få sina ev. verk utgivna. Det är en ära att vara en av dessa. Jag har därför skrivit över rättigheterna till Göran – och har därför bryskt tackat nej till en av Drakarna. Nu passar det …

Torsdagen den 21 juli var det dags att berätta om Ester. Stor lokal var bokad i Sporthotellet. Fullsatt. Återigen kring hundra åhörare. Ett tiotal hade träffat Ester och dessutom – Rune Ångströms dotter var på plats.

Fulla hus i Tärnaby.

I romanen finns ju Rune med, vänsterytter i Lycksele IF under femtiotalet, som enligt Ester var så vackert välkamme.

Jag frågade dottern om detta stämde. Japp, exakt, han var mycket noga med sitt hår, svarade han. Hon hade skrattat gott när hon läst detta i min roman ”Älskade Ester”.

Väl åter till kusten, låg vi mest i dagarna två. Värk. I dag åker jag till Umeå. En kort sträcka på endast 13 mil.

Ljuger med käppen i handen.