Stuprör på önskelistan

Inom kort: 64 år

Så var det dags igen. Jag gör ju snart inget annat än att fylla år. I morgon söndag ska jag visst fylla 64 år. För tio år sen trodde jag, i mina allra deppigaste tidevarv, att jag max skulle bli 60 år. Man ska akta sig för självuppfyllande profetior.

Fast … Jag verkar leva trots misströstan och sjukdomar. Jag kämpar ju mot Parkinson. Jo, jag har blivit sämre. Svor ju att jag skrivit färdigt – men nu sitter jag här och skriver på Maria-romanen. Om min farmorsmor Maria Gabrielsdotter som växte upp i Tuscelum utanför Vindeln och som hostade ihjäl sig i Arvsele.

Jag föddes den 7 augusti i Lycksele anno 1958. De år jag minns bäst är kring 1965–1975 – om nåt år så är jag nog nere på åren 1963–64.

Jag är född mitt emellan Hiroshima (6 aug) och Nagasaki (8 aug) … Fast det skedde ju 1945 då andra världskriget tog slut.

Nu har vi en ny ”Hitler” mitt ibland oss, vars uppgift är att utplåna Ukraina – ett land som enligt honom ändå inte finns. Då kan man ju träna på militära operationer.

Putin vill utplåna oss.

Han kommer inte att ge sig med detta. Nä då!

Kanske är det som vissa säger: Det är bättre att betala priset för att omedelbart banka ner Putin i den ryska tundran, än att bli ruinerade om vi ger galningen tid att rusta upp inför det ”verkliga kriget” – då alla vi, som han anser är nazister, ska utplånas.

Om jag önskar mig nåt? Ja, en födelsedagspresent? Tja det skulle väl vara ett stuprör eller ett förgyllt cykelställ.

Gubbe med käpp.