Vald i förtroende

Kent och Lars-Erik två gubbar som tror sig minnas.

Sommaren som aldrig vill ta slut. Ringde Lars-Erik. Vi åkte till Gammlia, satt på en parkbänk och retade upp oss på ett gäng aggressiva, bortskämda änder, sen gick ner mot museet för att köpa läsk. Trocadero, iskall. 30 spänn.

Jag är inne i ett skov. Ont ta mig tusan överallt. Orkar gå ett par hundra meter, med stöd av min lätta sommarkäpp. Hopvikbar. Mobilen ringer när jag är på väg ur hissen. Slår som vanligt av de samtal som inkommer i min mobil.

Samtal med L-G, som är gladare än sist. Även han har fått nån djävulsk, ovanlig sjukdom. Typ två i landet. Men han är ju doktor så han ärsin egen behandlande doktor. Hur fasen tänkte han när han ordinerade coloskopi på sig själv. Måste fråga. Utförde han DEN undersökningen på sig själv?

Nåväl roligt att samtala. Sen dyker Ante och Ingela upp. Jag och konstnären Ingela samtalade om konsten ögonblick, om att sådana sällan finns. Det är alltid en förhistoria till berättelsens NU. Så djupa var vi. Ante och L-E samtalade om LP-skivor; ni vet sådan där runda, stora platta som försvann på sextiotalet.

Handla mat och glas. Förbi apoteket Kronan på Ersboda. Tjurig apotekare vägar beställa hem två burkar, en i Holmsund, en i Sävar. Det skulle hon göra dagen innan alla dylika mediciner torde vara slut i hela Europa vid det laget.

Lång intervju i morse. Folkbladet vill veta vad jag anser om Ester statyn. Om det anser jag för mycket. Jag babblade på i en timme. Intervjun publiceras nästa onsdag. Politiker i alla delar av Lycksele. Klart Ni måste fixa nåt slags minnesmärke. Ni behöver inte köpa en Esterstaty som är tre meter hög: I tjänstemannabeslutet hade man tagit Zlatan-statyn som riktmärke. Va fan ,,, Nåväl kära politiker i Lycksele. Glöm inte att det är ni som står för visionerna och att ni är valda – i förtroende – fatta kloka beslut.

Snart val.