Ett besök i Kärnhuset

Kåserade fritt om Ester och hennes autism.

Besökte i dag Kärnhuset i centrala Umeå; ett Personalkooperativ som driver ett kafé och en secondhandbutik och som bjuder in förläsare av olika slag, författare och musiker, som ska sprida kunskap och underhålla. Jag fick denna inbjudan redan i maj. Så här beskriver de sitt uppdrag:

”Vårt uppdrag är att skapa sysselsättning och meningsfull tillvaro för människor med psykiska funktionshinder av olika slag. Du behöver inte ha någon diagnos för att besöka oss. Arbetslöshet, sjukskrivning mm kan skapa nedstämdhet och ensamhet och då kan det vara bra att umgås med andra och bryta ev. isolering.”

Utifrån den deklarationen borde jag sitta där dag och natt.

Det var också ett av mina ideella uppdrag; min plikt som författare, att ibland ställa upp utan arvode. Brukar göra 2-3 sådana framträdande per år. Jag vet ju att många små, ideella föreningar har det ekonomiskt kärvt.

Ester var som vanligt temat, men i ett annorlunda format. Inte så litterärt som jag annars förhåller mig till bokens text, utan mer i en resonerande form då jag steg för steg presenterar mina ”bevis” angående Esters alldeles egna universum: Den autistiska. Som vanligt lämnade jag den röda tråd som jag arbetat fram under hela helgen och smög mig istället in i den fria  berättarkonsten. Inget framträdande är den andra lik – trots att jag snart passerar mitt 40:e framträdanden under det gångna året. Hade ju lagt upp en vattentät plan i min pärm med A5-ark, tränat på texten ett flertal gånger för att hålla mig innanför 60 minutersgränsen. Tja, fritt pratande blev det 61 minuter, så jag måste ha en berättarklocka i ryggmärgen.

KORT OM AUTISM
Det finns mängder om fördomar om och kring autism. Bland annat så har vacci motståndarna hävdat att det finns ett samband mellan vacciner och autism. Rent nonsens. Klart är att Ester, i det stora hela, hade problem i det sociala samspelet med  folk i flock. Hon hade svårt att förstå och tolka flockens regelverk och folket i flocken förstod i sin tur inte vad Ester sa. Upplagt för missförstånd, konflikter, utanförskap.

Är det verkligen DU? Jag blev yr av glädje.

HJÄRNAN tar på ett tidigt stadium en annan utvecklingsväg – än den mest typiska vägen. Knappt mätbart. Denna lilla, lilla ”sväng” leder till ett annorlunda sätt fungera och tolka omvärlden. Det påverkar sättet att tänka, vara och kommunicera med andra. Det ska poängteras att Autism inte är någon sjukdom. Därför finns heller ingen bot. Man föds autistisk och får leva med funktionshindret livet ut.

Forskning visar att nästan hälften av äldre med autism aldrig haft någon riktig vän; inte heller någon partner; drygt hälften hade inga barn. Onekligen är autism något som kan förknippas med ett livslångt utanförskap.

MÖTE MED MIN VÄN
Efter mitt framträdande kom han in i Kärnhuset och sa ett kort hej. Min gamle vapendragare och polare, min vän S. som jag inte träffat på årtionden. Jag var nära tårarna. Men bet ihop. Vår vänskap måste lappas samman, få tid på sig att komma till ytan. Något gick sönder hos oss båda när våra vägar skiljdes. Det måste få tid att läka. Men endast Vår Herre vet hur mycket jag saknat den mannen, hur jag då och då ropat i djupet av min själ hans namn. Jag hoppas att han vill vandra vid min sida längs försoningens väg. Vi får se. Han var liksom jag sjuklig. Hans ansikte skvallrade om ett lidande. Jag hoppas han lade märke till mitt medlidande.

I övrigt: Vänskapen bär på tillgivenhet, empati, medkänsla och ömsesidig förståelse. Vänner känner till varandras hemligheter. De dömer en inte varandra. De hjälps åt. En vacker tanke, eller hur. Kanske är jag naiv.