Gubbar med käpp – se upp!

Manifest för kamratföreningen Gubbar med käpp

§ 1 Det är mycket nu. Hot från alla håll. Länder dränks i monsunregn, ett par veckor är samma länder öken. De som inte drunknat i flodvågen, törstar i uttorkad jord, hård som sten. Gigantiska tromber sliter sönder hela städer i USA. Äsch, säger förnekarna. Lite ojämnt väder har det väl alltid förekommer onormalt, extremt väder, utan att för den skulle klassa det som en klimatkatastrof. Det är så illa att klimatförnekarna fritt kan sprida sina lögner från talarstolen i våg svenska riksdag. Trodde faktiskt att stollarna skulle nöja sig med att fäktas med järnrör och sjunga nationalsången vid Karl XII staty – men icke.

§ 2. Därav bildandet av föreningen ”Gubbar ned käpp”, egentligen är föreningen registrerat under namnet: ”Antifascistiska seniorföreningen Gubbar med käpp.” Vi är ett tjugotal gubbar med lyten som tvingar oss att stödja oss mot en käpp för att färdas över stadens gator och torg. I utkanten av torget finns de parkbänkar som vi äldre män med käpp sitter i beredskap inför den slutliga striden. Då och då utdelar vi ett rapp över ändalykten på de som uttrycker fascistiska åsikter. Detta med god effekt.

§ 3 Från parkbänksperspektivet har jag förstått att många håller på att bli förlamade av alla de kriser som anhopar sig vid horisonten. Den galne Putin skrämmer slag på många, tätt följt av det mer konkreta hotet av energiångest och den alltmer påtagliga räntepaniken! Men även under analyserna av ”Vem som fel som orsakar den dyra elströmmen” så spårar det ur? Någons fel måste det vara! Säger en välklädd man i sina bästa år – Detta med NÅGONS FEL har till och med kommit att bli bliv en populär politisk idé. I korthet består lösningen av att: Sparka neråt – sparka på den som redan ligger ner så ska i varje fall räntekrisen lösa sig. Vi hytter med våra käppar för att visa vårt missnöje mot fegheten att inte definiera vem/vilka Någon är.

Man med hatt och gömd käpp.

§4 Många av oss i föreningen Gubbar med käpp är i vintertid hemma och vårdar sin prostatit. Ty äldre män ska icke sitta allt för länga på kalla träbänkar. Bänkarna är så här års kalla. Personligen köpt en batteridriven värmedyna att sitta på. Detta är vårt offer, vilket ingett en viss respekt.  På sistone har jag börjat glömma min käpp, vid bänkarna, inne på godisbutiken vid Rådhustorget, innan på fiket NK. Har fått en känsla av att det är en medveten handling. Glädjande är det alltid ungdomar som kommer springande med min glömda käpp. ”Hallå farbror … Stanna, NI gömde er käpp!” Jag tackar dem alltid för deras ärlighet. ”Många stjäl gamla gubbars kvarglömda käppar.” Sedan ger jag dem ett par-tre syrliga karameller, medan jag läxar upp dem för att ha niat mig. Ungar i dag känner inte till klassmarkören NI som överklassen använde sig av för att betona att vi levde i ett VI-OCH-Dom samhälle.

Som ni märker så jobbar vi på olika nivåer. Fast mest tillfredställande är att ge en fascist ett rapp över smalbenen.

§ 5 Vi har blivit närsynta i tidens landskap. Vi blir det när det blivit fult att kasta blickar över axeln, att resa i sina minnen bakåt i tiden. I våra minnen finns de misstag vi en gång gjorde. När vi minns kan vi undvika att upprepa de värsta stolligheterna. Intet nytt under solen. Allt upprepar sig. Instängda i Nuet kan vi inte blicka bakåt! Dagens nasare i pseudovetenskap som tar rikligt med betalt för att vi alla lägen leva i nuet, har lurat i folk att tillbakablickandet är en reaktionär handling. Gubbar med käpp tar avstånd från dylika tankar.

”Tro du Putin kommer?” Mannen bredvid håller upp kvällstidningen. ”Var dag en ny bild på fursten i öst?”  Jag frustar och viftar med käppen för att visa att jag är i ständig beredskap. Underskatta inte en gubbe med käpp. Gubbar i alla länder, håll en käpp i era händer.

Gubbe med käpp.

§ 7 Tiden är tung och vred. Våra minsta som borde leka tafatt, får numera vapen av vuxna banditer. En dag hörs två skott ifrån lekparken och en ”lekande” tolvåring stirrar stort på två döda barn i sandlådan. I ett ögonblicksverk har pojken med pistolen blivit mördare. ”Lugn, detta ska vi ordna upp,” säger världens kortaste statsminister. Knappast. Om han ljög till sig makten, så lär han knappast ha någon lösning på skjutandet. ”Någon är orsaken till detta skjutande. Låt oss kasta ut Någon ur landet – varför inte hela högen”, hojtar det främlingsfientliga partiet som stöttar statsministern.  Jag haltar mot parkeringen när en gosse knuffar i mig. ”Ni glömde käppen.” Dags en kortkurs i ämnet klassmarkörer.

§ 8Hotet mot mänskligheten skapar existentiella ångest. Läs Kierkegaard och Sartre. Det är dags att ruska av oss förlamande ångest och i stället ställer vår tillit till de som vet. Gubbar med käpp menar, att vi på samma sätt som vi ställer krav på att flygplanen ska styras av utbildade piloter, ska vi ta lärdom av dagens klimatforskare. Vi får inte förlora hoppet, då förlorar vi även framtidstron. Ta i stället rygg på de kloka. Tiden på savannen är över, så vår överlevnad hänger inte längre på att vi ska frukta främlingar. Människan har blivit en tänkande och förnuftig varelse. Men ta inte demokratin för given, och låt er inte luras av att dagens samhällsomstörtare är förklädda i kostym och slips.

§ 9 Middagtid. Pulvermos och fiskbullar i hummersås. Slå det om ni kan. Dagens mattips kommer från broschyr vi låtit trycka upp i trehundra exemplar som kan beställas för 789 kr styck. Några goda, billiga exempel på prima käk ur broschyren ”Hygglig mat för gubbar med käpp – med eller utan tänder.” Blodpudding, ärtsoppa på tub, fiskpinnar. Vi kan tillåta sig att njuta av livets goda trots att balansen blivit sämre och luktsinnet försvunnit.

Var tusan är min käpp?

© KNUT LUNDVALL