Etikett: ABF

Låna en författare

Av , , Bli först att kommentera 4

Trodde jag skulle få semester från skrivandet, då Lena korrekturläser Ester-romanen, men så kom det in mer uppgifter som måste vävas in i texten. Bland annat när jag nyligen, fick ett långt brev från en gammal som skrev om sina minnen då han som pojke ofta träffade Ester Nilsson (Duva).

Dessutom hade mannen stora kunskaper om vilken apparat det var att driva gamla tiders ålderdomshem. En kader av pigga gamla gubbar och gummor som bodde i närheten, arbetade några timmar per dag med att vika tvätt, gräva pären, klyva ved. För lite snuspengar.


1976. Efter 44 år … en borgerlig regering.

Sedan blev jag fast i texten igen och kom fram till 70-talet och de valrörelser då sossarna började gå kräftgång. Från att 1968 fått 50,1 procent  av rösterna, kom vi till lotteririksdagen 1973 och 1976 fick vi den första borgerliga regeringen sedan 1936. Välfärdsbygget gjorde halt.

Tänker på allt jag får lära mig som författare. Är det inte hur sekelskiftets fattigvård fungerade, så får jag lära mig hur man bygger ett vattenhjul. Borde ha blivit relativt allmänbildad under åren av skrivande. Fast jag har nog förblivit som den där glömska gubben som fröken i årskurs ett kallade mig för. Glömsk och disträ; alltid med tankarna nån annanstans, så sällan i Nuet.

I onsdags mötte jag medlemmarna i en studiecirkel som läst och studerat min senaste roman ”Män som spelar schack”; detta i ABF:s och stadsbibliotekets satsning att låna både böcker och en författare. Kul idé. Nåväl, frågorna haglade: Vem var egentligen Rulle Stenlund? Finns Baklandet? Varför valde jag schack som sysselsättning åt dessa inlandsmän? Vad är det för skillnad på kvinnlig och manlig vänskap? Och så vidare. De två timmarnas utfrågning gick snabbt.

Cirkeldeltagarna (och jag som inbjuden författare) tyckte att detta var ett inspirerande sätt att läsa böcker på – då författaren dyker upp i slutet av cirkeln och ger svar på de frågor som uppstått.

Läs mer om projektet: Länk till bokkassarna.

För övrigt är det lätt att förlora hoppet när livet blir ordlöst. Utan ord finner vi inte vägen ut ur det meningslösa. Det är då vi måste hitta på ett nytt språk för att kunna hjälpa oss själva och återfå modet.

 

Träna din empati

Av , , Bli först att kommentera 2

Långfredagen – en dag till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata. En sorgens dag. Det är en dag då vi ska träna på vår empati och förståelse för andras lidande.

good-friday-3779943_960_720

Empati är något som vi inte kan ta för givet; den måste vi hela tiden träna på. Förlorar vi vår empati är det lätt att vi börjar sparka på de som redan ligger och hysa agg mot de som är annorlunda, mot de främlingar som kommer i vår väg. Så det skadar inte att försöka sig på att förstå och känna de plågor som Jesus fick utstå – vare sig man är kristen eller inte, vare sig man tycker att bibelns berättelser är rena rama sagor, eller rättesnören i våra liv.

Låna böcker – och en författare. På stadsbiblioteket i Umeå kan ni låna en kasse med 8-10 exemplar av en författare, sedan startar ni en läsecirkel via ABF. Då ingår även ett besök av den aktuelle författaren. En riktigt kul grej. Väljer ni ett besök av mig, så blir det efter att ni läst min roman ”All världens lycka”.

”En bok att värma sig vid, en bok som får ett stort, varmt leende att spridas över ansiktet.”
/LO-Tidningen

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Vårda dina drömmar

Av , , Bli först att kommentera 3

Sovit tungt. Var ganska slut i huvudet när chauffören Karlsson släppte av mig utanför huset, efter att jag varit en sväng till Hörnefors och talat om psykisk ohälsa. Sedan i april har har jag haft femton framträdanden med min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Det är sista föreläsningen för i år, i varje fall vad gäller att prata om mitt liv och om psykisk ohälsa Nästa gång ska jag vara tokrolig hos en pensionärsförening på Öbacka. Till detta ska läggas tio framträdanden tillsammans med Linda Marklund och berättarföreställningen ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner”. Det har inte varit några större problem att stå på scen och hålla låda, det är efteråt som min hjärna börjat koka – vilket är en effekt av den stroke jag drabbades av hösten 2015.

20160813_182138_resized

Den senaste veckan har varit tufft bokat med stora avstånd mellan platserna jag besökt, men tack vare att ABF fixade en hyrbil, en Volvo V 40, så underlättades transporterna. Det har kommit en hel del folk och lyssnat, mellan 30-60 på varje ställe, och jag är säker på att jag stuckit hål på en del fördomar och att jag varit lite av en folkbildare i ämnet psykisk ohälsa. Frågestunderna varit långa då publiken velat veta mer. Bland besökarna har det funnits en hel del anhöriga som upplevt förtvivlan av att inte kunna hjälpa nära och kära som drabbats av psykiska sjukdomar och missbruksproblem. Där har även funnits de som själva lidit av någon psykisk åkomma och som efteråt kommit fram och berättat att de känt i igen sig i min livshistoria. Jo, jag har med all säkerhet gjort skillnad genom att utelämna mig själv. Det känns gott att kunna göra skillnad. Nu sitter jag och grunnar hur jag går vidare. Jag sitter på en hel del unika kunskaper och skulle vilja använda dem för att hjälpa de som lider därute.

saxofon

Vi ska vårda våra drömmar och göra allt vi kan för att de ska bli verklighet. Annars blir man sittande på en pall i köket, gråhårig och rynkig av bitterhet. Nu är det ju inte alla drömmar som går att uppfylla, och då gör man klokt i att inse sina begränsningar och byter fokus till en annan dröm. En man jag en gång kände hade en dröm att bli duktig på att spela på sin nyligen inköpta saxofon. Har för mig att den kostade en halv förmögenhet. Nåväl, när han satt där på sin kammare och försökte få fram vackra toner ur sin saxofon, ledde det endast att grannarna bankade i väggar och golv. Det lät helt enkelt för jävligt och så långt ifrån musik man kunde komma. Charlie Parker skulle ha gråtit. Nu anmälde han sig till en saxofonkurs, som han lite hemlighetsfullt besökte en gång i veckan under ett års tid. Men han var en av dessa människor som vägrade inse sina begränsningar, för det lät precis lika illa som före kursen när han spelade på sin saxofon. Det lät som en mistlur som varnar för översvämning eller krig. Ibland kunde man möjligen höra en kort slinga av sammansatta toner, men som avbröts av ett brölande. Jag undrar om han fortsatt att plåga fram musik ur sitt instrument? Har han lagt bort sin saxofon och istället börjat spela blockflöjt? Detta utspelades sig för drygt 30 år sedan.

SD gör framåt rapporterar kvällstidningarna. Inte oväntat ett jävla dugg att ”Stolleeffekten” från USA sprider sig till gnällspikarna här i Sverige och övriga Europa. På nåt sätt så stämmer slagorden från den gamla vänstern på 70-talet med dagens högerpopulister: ”Ner med allt, upp med ingenting!”

För övrigt hörde jag talas om en man som dömts till en månads fängelse för förargelseväckande beteende då han försökt sätta på sina vinterdäck.

KÖP MINA BÖCKER

20151005_173741Omslag_Spring_Kent

Julklappstips. Kom förbi på Backenvägen 9 i Umeå och köp ett signerat exemplar.

”Spring Kent, spring!” 190 kr
”Vedtjuven” 150 kr
”Konungarnas konung från Baklandet” 150 kr
”All världens lycka” 150 kr

Eller beställ från förlaget. BESTÄLL.

Gängkrig på 60-talet

Av , , Bli först att kommentera 2

Återigen verkar det bli en fin dag. Igår spatserade jag längs stadens gator endast iförd en tunn skjorta – och byxor förstås. Och skor. Solen gassade rejält och tvingade fram svettpärlor i min panna. I södra landsändan, på Öland, ligger folk halvnakna på stränderna och solar. Vattentemperaturen är fortfarande upp mot tjugo grader – i allra högsta grad badvänligt. Men lite knäppt är det att vi har ”sommar” den 14 september. Något har hänt med klimatet.

Läser att det är gängkrig i min gamla hemstad Lycksele. 40 ”hårdingar” mötte upp för att banka in lite vett i varandras skallar. Men gängkrig i Lycksele är inget nytt. Redan i slutet av 60-talet var det krig mellan Furuvik (där jag gick grundskolan) och Norrmalm. Jag deltog inte. Dels var jag för feg, dels åkte jag hem till Baklandet varje dag efter skolans slut. Men varje morgon fick jag rapporter från de som smugit fram genom skogen, bort mot Norrmalm, med träpåkar och pilbågar i händerna. Ibland kontrade Norrmalmsgänget genom att smyga till Furuvik. Det kunde visas upp en och annan svullen näsa, en hel del fläskläppar men i övrigt var det ju ”bara” en spännande lek. Men dag gick det snett. Någon från Norrmalmssidan släppte iväg en pil som borrade sig genom vaden på en liten kille på Furuvikssidan. Sjukhus, polis – och sedan var kriget över. Den där pilen kunde ha gått någon halvmeter högre och lett till döden. Detta angående gängkrigen i Lycksele.

I kväll ska jag framträda på Kärnhuset (18.30) och berätta om mitt liv. Har gjort det ett antal gånger nu. Dessutom är det en hel hop som läst min livsberättelse i bokform. Jag äger inte längre min berättelse, den har jag överlåtit till läsarna och de som lyssnar till mina föredrag. Men så är det ju med alla böcker. När de väl är skrivna och ute på marknaden, så får man släppa taget om dem.

Det är dags att anmäla sig till skrivarkursen i Lycksele! Den 14-16 oktober leder jag en spännande och lärorik kurs i kreativt skrivande. Priset är oslagbart: 1500 kr för tre dagars inspirationsarbete. (Läs mer på ABF Lyckseles fb-sida).
Arrangörer är ABF Mitt i Lappland och Lycksele bibliotek.
Anmälan: ABF Mitt i Lappland 0950-380 80
info.lycksele@abf.se (Begränsat antal platser!)

För övrigt är det en skandal att jag ännu inte kommit mig ut i skogen för att plocka bär och svamp.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Kurs i skrivnade

Av , , Bli först att kommentera 2

Vakade vid fem med huvudvärk, men så hade jag också somnat på skinnsoffan med huvudet i en mycket underlig vinkel. Ett under att jag sovit överhuvudtaget i den ställningen.

Skriva_IS

Det blev en hel del jobb efter hemresan från Skellefteå, bland annat en affisch till ABF i Lycksele inför de stundande kursen i kreativt skrivande. Hoppas att folk anmäler sig och vill gå kursen som körs 14-16 oktober. För 1500 spänn får ni en tre dagar lång genomgång av det en författare bör veta – billigare får ni INTE ett sådan kurs för. Dessutom med mig som kursledare. ABF Mitt Lappland har följande telefon: 0950-380 80. Ta chansen!

Jag har också hunnit med att söka stipendier från Författarfonden och hoppas verkligen att jag får ett sådant, vilket skulle ge mig ett andrum i tillvaron. Trots att jag far runt som en skottspole i tillvaron och berättar om min bok, så blir det inte mycket kvar sedan jag växlat moms med staten, betalt 30 procent skatt och 32 procent i sociala avgifter. Ibland undrar jag om det är värt? År av skrivande – sedan ett stort intresse, i ett halvår. Sedan dör allt ut till nästa bok, som i mitt fall är kanske klar för utgivningen om ett par år. Frågan är och har alltid, hur ska en författare livnära sig under detta ”uppehåll”? Tidigare i livet har jag ju allt som ofta jobbat, ofta heltid, medan jag skrivit om nätterna. Men dylika äventyr orkar jag inte med längre.

Dagens uppdrag blir att ordna förnyelser av recept, hämta böcker på ICA Kvantum och sedan kura i soffan och korrekturläsa mitt manus. Borde även sitta en stund med bokföringen, men då kokar nog min hjärna. Får bli ett uppdrag senare i veckan. Sedan är väl OS över? Fyra år till nästa gång – och så fort tiden går så är det väl till veckan.

För övrigt tänker vi hela tiden, vare sig vi vill eller inte. Ibland kan man tro tänkandet är omättligt odjur som frossar i ens minnen.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,