(Krönika från Lokaltidningen juni 2020)
Många måste ha tyst omkring sig då tillfället kräver koncentration. Trots min röriga ADHD-hjärna kan jag lättare fokusera, sitta stilla och skriva när musiken fyller mitt arbetsrum. Däremot störs jag av ”vardagsljuden”: den väsande ventilationen, brummande kylar och frysar, regndroppar mot fönstren. Då flaxar mitt fokus upp i det blå.
Musiken verkar samla krafterna i min hjärna. Det har också visat sig att det är lättare att träna upp ett uselt arbetsminne med hjälp av musik och att hjärnhalvorna jobbar mer samstämmigt. Men jag har mina hårda krav. Den musik jag lyssnar på ska vara variationsrik både vad gäller rytm och ackord. Det krävs dynamik och spänning. Älskar musik som byter riktning, ljudmattor som växer, men som återvänder till refrängen.
Musik kan, precis som droger, ge oss ”kickar”, eftersom belöningssystemet påverkas av låtar vi gillar. Då får vi en dopamindusch. Eftersom vi med ADHD har en förmåga att snabbt bli uttråkade, klarar jag inte av treackordsmusik, typ blues. Blir faktiskt irriterad när musiken trampat vatten ett par minuter.
Genesis
Musik är ofta knutna till känslor och minnen. Minns än detaljer i Uffes rum och doften av purjolök. Det var om kvällen i Lycksele 1976. Han spelade två plattor som förändrade mitt liv: Genesis ”A trick of the Tail” och Gentle Giant ”Octopus”. Adoptionen skedde direkt. Detta var min musik! Där fanns spännande rytmer och tunga, svävande ackord; musik som skapade vemod och lycka på en och samma gång.
Musik påverkar HELA hjärnan. Det finns inget särskilt ”musikcentrum”, utan både höger och vänster hjärnhalva engageras. Viss musik kan vara rena rama medicinen och bland annat lindra smärta och förbättra immunförsvaret. Men den kan även manipulera våra känslor. Tänker på film- och reklammusiken: ”Blå, blå vindar och vatten”.
Patienter med stroke och demens kan stimuleras av musik. Såg en dokumentär där ett tiotal ”stenstoder” plötsligt vaknade till liv och började sjunga när de fick höra sina favoritlåtar. Viss musik kan göra oss alla lugnare och mindre stressade. I det fallet ska visst Albinonis ”Adagio” vara mycket effektiv.
Detta med att diskutera vilken musik som är bäst torde vara bortkastad tid. När jag blir inspirerad av Genesis, spyr en annan. Alla har vi våra favoriter.
Musiken är mitt allt. Då och då, när ett par vackra ackord träffar mitt hjärta, kan jag förlora fattningen och få kalla kårar samtidigt som ögonen blir vattniga. Det handlar om musik som borrar sig in i mitt allra innersta, ner i mina hemliga rum. Då får jag krafter så att jag lättare kan uttrycka mina känslor samtidigt som fantasin tar fart.
Sån musik måste väl passa en kuf som jag?
Länkar till MIN musik:
Senaste kommentarerna