Hade vansinnigt svårt att somna i natt. Lade mig med tusen tankar i huvudet; de surrade runt som ilskna myggor och var gång jag försökte slappna av stack de till. Först vid halvfyra slumrade jag till och sov till åtta. Känner så i väl igen känslan eftersom den funnits i min kropp och hjärna sedan barndomen. Det är samma motor som brummar och går, som håller mig vaken, som stör mina tankar, som får kroppen att rycka och hoppa till. Denna ADHD som jag föddes med och som följer mig ner i graven.

Ska jag äta kött eller byta strategi och bli vegetarian? Gud finns eller Gud finns inte. Inget av detta är någon absolut sanning, bara åsikter. Ändå finns det de som kan gå över lik, rent av dö för att slåss för åsikter som inte går att bevisa. Det kan också ha med ålder och erfarenhet att göra. I sena tonåren är vi tvärsäkra och det mesta är antingen svart eller vitt. När vi når medelåldern blir vi mer fundersamma eftersom vi förstår att detta med sanningen är mer komplicerat än vi trott. När vi nått pensionsåldern och börjar bli gamla, har vi nått den vishet som fått oss att försonas med oss själva och livet självt. Med åren har livet blivit mer och mer begripligt och vi är inte längre benägna att slåss för tvärsäkra sanningar eller flummiga åsikter.

För övrigt smakade kaffet bra. Men det är ju bara en åsikt.