Etikett: alkoholism

Om att dricka fort och fel

Av , , Bli först att kommentera 3

Solen är på väg upp. En molnbank färgas gyllengul. Är kvar i AIK-land och hämtar kraft och mod. Påminns allt oftare att inte ta något för givet, allra minst livet. Mitt i steget kan allt ta slut. Alla minnen, alla tankar raderas ut fortare än ögat hinner blinka.

Sitter och tänker på det snart gått sex år sedan jag blev nykter, när jag valde att be om hjälp för att ta mig upp ur det bottenlösa hålet. Om jag inte bett om hjälp hade jag med all säkerhet varit död idag. Då hade jag inte kunnat sitta vid detta köksbord och njuta av den vackra soluppgången. Att på egen hand ta sig ur ett beroende är oerhört svårt, eller som de i AA brukar säga i den frågan: ”Visa oss den personen som ensam och utan hjälp blivit nykter och sedan förblivit det.”

dricka

Alkoholism är en allvarlig, kronisk hjärnsjukdom. Det handlar alltså inte om att människor dricker för mycket på grund av en ”taskig karaktär” – det är lika sällsynt som att någon börjar dricka med ambitionen att bli alkoholist. Missbruk av alkohol gör att hjärnan ”byggs om” och till slut blir den ”kidnappad”. Samtidigt som hjärnan blir mindre känslig för effekterna av alkohol, så krävs allt större mängder för att man ska bli berusad och allt mindre för att suget ska uppstå.

Man kan säga: en gång alkoholist alltid alkoholist, vilket är ett förhållningssätt som faktiskt är bra om man ska lyckas förbli nykter. Efter en tillnyktring och rehabilitering, så ska man inte inbilla sig att det är möjligt att börja dricka normalt igen. Belöningssystemet i hjärnan har en gång för alla blivit ombyggt, samtidigt som drogminnena ligger i hjärnbarken och väntar på att väckas till liv igen. Den som är aktiv i ett missbruk kan till slut endast njuta av alkoholen, den och inget annat. Livet runt omkring blir ointressant. Därför kan man förstå varför en alkoholist så tappert försvarar sin flaska och sin universella rätt att tömma den.

svag

4–6 procent av Sveriges befolkning har diagnosen alkoholism. Alkoholister finns överallt i samhället, på alla nivåer, i alla samhällsklasser, mer eller mindre synliga. Kvinnor tål alkohol sämre än män, och det har att göra med att deras kroppar proportionellt sett innehåller mindre vatten och mer fett. Alkohol som är vattenlösligt, har i en kvinnokropp mindre mängd vätska att spä ut sig med. Det finns även andra biokemiska olikheter som leder att kvinnliga alkoholister snabbare får hjärnskador. Kvinnor bör därför inte dricka lika mycket som män.

Förenklat kan man säga att alkoholism betyder att man dricker för mycket och har en oförmåga att sluta. Varenda flaska ska vara tömd, inget kan sparas till morgondagen. Man dricker fort – och fel. Man dricker i smyg och skaffar sig hemligheter. Dricker man för mycket och tillräckligt länge så uppstår ett kroniskt förgiftningstillstånd som gör att man blir avtrubbad, nervös, ångestfylld, aggressiv, glömsk och personlighetsförändrad. Drickandet leder till en rad sociala problem: sparken från jobbet, skilsmässa, vänner som drar sig undan. I slutänden väntar en förtidig död.

Ofta är det är omgivningen som ser varningstecknen, medan den som dricker på tok för mycket, blir förbannad ifall någon försöker säga att det är fara å färde. Men så bottnar ju alkoholismen i förnekelse.

Varningstecken:

  • Man tål mer och mer.
  • Behov av upprepade ”vita” perioder.
  • Abstinens. Man börjar ta en att ta en återställare.
  • Man börjar förlora kontrollen.
  • Humörsvängningar.
  • Dricker fort i jakten på kickar.
  • Dricker mer än vad som är tänkt.
  • Strul på jobbet och i relationerna.
  • Kommer för sent på jobbet, går för tidigt.
  • Ofta sjuk, vanligtvis på måndagar.
  • Ljuger, lägger ut dimridåer.
  • Luktar sprit.
  • Problem med ekonomin.
  • Drickandet blir allt mer tvångsmässigt.
  • Börjar ljuga om drickandet. Gömmer flaskor.
  • Går omkring och tänker på alkohol.

För övrigt så har jag och Lena börjat fundera av vad vi ska hitta på till sommaren. Någon liten tripp ska vi unna oss. Tänk om vi kunde finna en liten röd stuga på landet som vi finge hyra.

Allt det jag skrivit om kan du läsa mer om i min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

Beställ boken hos Ord&visor förlag.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Månens baksida

Av , , Bli först att kommentera 1

Som vanligt uppe med tuppen. Denna gång sittande vid ett köksbord ute på Anderstorp i AIK-land. Känner mig en aning stressad, men så snurrar också världen i hög fart. I går strålade jag samman med Norrans kulturredaktör Emilie Sjölund på kafé Lilla Marie för en intervju om min senaste bok ”Spring Kent, spring!”. Jag drog min story. Trots att skammen håller på att lämna mig, så känns det obekvämt att berätta om de delar ur mitt liv som inte målats med de vackraste färgerna, åren då jag levde i dimman och varje andetag gjorde ont. Men det är jag själv som valt att sätta bollen i rullning och nu går den inte att stoppa. Ni kan läsa reportaget i tisdagens Norran och dagen efter publiceras recensionen.

masker

Jag började skriva boken för att försöka förstå mig själv och reda ut det som hänt. Det tog mig fyra år att få allt på plats, att göra en tidslinje där allt kom i rätt ordning. I början var det vilsen text, sedan blev det en text full med fakta, innan förlaget hjälpte mig att skriva avskalat och med mer närvaro. Gör det enkelt, är en bra devis som jag lärde mig på de AA-möten jag besökte under tre års tid. Gör det enkelt, krångla inte till det, skapa inga nya undanflykter och hemligheter. Det gäller även skrivandet.

Under skrivandet har jag läst mängder med böcker och forskningsrapporter om ADHD, bipolär sjukdom, och tagit del av senaste rönen om hjärnan, panikångest, dyslexi och missbruk. Jag har under åren träffat många människor som har ADHD och bipolär sjukdom, och har otaliga gånger lyssnat på de som fastnat i ett beroende som övergått i ett missbruk av alkohol och narkotika. När det gäller alkoholism finns en gemensam symtombild — precis som hos alla andra sjukdomar. När man sitter på ett AA-möte och hör andra berätta så blir beskrivningarna till en gemensam symtombild, vilket gör att man förstår att alkoholism är en svår hjärnsjukdom – och inte resultatet av en taskig karaktär och naivt lättsinne.

hjärnan stroke

Att ångest och depression hänger samma kan nog de flesta förstå. Det ena ger det andra. Men för att bli frisk igen, måste man behandla båda två. ADHD kan kopplas samman med bipolär sjukdom, missbruk, depression, trotssyndrom, beteendestörning, dyslexi, Tourettes syndrom, tvångssyndrom och autismspektrum- och personlighetsstörningar. När det gäller bipolär sjukdom riskerar hälften att utveckla ett missbruk och fastna i ett beroende. Ur detta kan man utveckla paniksyndrom, social fobi, tvångssyndrom. Det kan därför vara mycket svårt att ställa rätt diagnos, då det ena skymmer det andra och vice versa. I mitt fall så var jag nästa femtio innan jag fick diagnosen bipolär sjukdom typ 1 och några år senare fick jag diagnosen ADHD. Innan det bar jag på dyslexi och paniksyndrom. Mina synliga och osynliga diagnoser kom med tiden att ge mig stora sociala konsekvenser, inte minst i relationerna med familj och vänner och på mina arbetsplatser. Jag hamnade i ett alkoholberoende och förlorade familj, vänner och jobb och till slut rasade min ekonomi samman totalt.

Som tur var fattade jag modet och bad om hjälp. Och hjälp fick jag. Ibland har jag trott att somliga av dessa hjälpande har varit änglar som Gud sänt ner. Fast det var nog bara vanligt folk. Resan tillbaka har varit mycket besvärlig och det tog många år att komma på benen igen. Men jag överlevde och kom ut i andra änden med hedern i behåll.

Ända sedan barndomen har jag känt mig annorlunda, inte unik eller speciell, utan just annorlunda – med lutning åt att vara sämre än alla andra. Under hela livet har jag känt skam. Många gånger har jag blivit förbryllad, ibland skrämd, då jag uppfattat världen så annorlunda än vad andra gjort. Utåt sett har jag framstått som en man som ständigt varit på språng, alltid på väg in i olika äventyr eller på väg uppåt i karriären. Jag har ofta fått höra att jag varit lugn och samlad. Utåt sett. Men jag har aldrig förstått den bilden av min person, för under den lugna fasaden har jag varit en trasig och sårbar man med suddiga konturer och ett plågat inre. Lyckad utåt, trasig inåt.

Jag var och är en ojämn människa.

Det värsta som kan hända en människa är att hamna utanför sitt sammanhang, att bli rotlös, marginaliserad och till slut glömd och parkerad på månens baksida. Om man som jag lyckas ta sig tillbaka igen, ner till jorden, är det rysligt svårt att beskriva livet på månens baksida. Där finns ju bara mörker och kyla. Trots det har jag gjort ett försök – alltid finns det några därute som nickar igenkännande.

För övrigt ska jag och Linda Marklund i kväll köra vår berättarföreställning i Bodbysund.

Beställ ”Spring Kent, spring!” Ord&visor förlag

 

ADHD och bipolär sjukdom

Av , , 10 kommentarer 5

Under arbetet med min självbiografiska bok ”Spring Kent, spring!”(2016 Ord & visor förlag) började jakten på kunskap för att om möjligt förstå mig själv och det som hänt under livet. De senaste åren har jag läst mängder med böcker och forskningsrapporter om ADHD, bipolär sjukdom, och tagit del av senaste rönen om vad som sker i hjärnan. Jag har genom åren träffat många människor med ADHD och bipolär sjukdom (ofta båda), och har otaliga gånger lyssnat på de som med dessa diagnoser fastnat i ett alkoholmissbruk. Tror mig veta vad jag talar om. När det gäller obehandlad bipolär sjukdom så lever man farligt, man riskerar hälften att utveckla ett missbruk och fastna i ett beroende. Liknande siffror finns för vuxna med ADHD. Båda ger humörsvängningar och en ökad impulsivitet. Vilket i kombination med alkohol/droger ökar självmordsrisken.

masker

Medan ADHD inte är en sjukdom, utan är ett neurologiskt fenomen, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som leder till svårigheter att koncentrera sig, att reglera nivån på aktiviteterna, och att hålla tillbaka sina impulser, så är Bipolär sjukdom en kronisk hjärnsjukdom där det svänger mellan mani/hypomani och djupa depressioner. Medan man fått allt finare verktyg att diagnostisera ADHD, så är bipolär sjukdom fortfarande underdiagnostiserad. Man räknar med att så många som 70 procent av de bipolära i början får en annan diagnos och att 35 procent är obehandlade i tio år. Det kan leda till många konsekvenser om man inte får rätt diagnos. Riktigt många konsekvenser. Det är jag ett levande bevis på, men så tog det 30 år att sätta rätt diagnos på mig.

Ett av problemen med  att ställa diagnos, är att vi som är bipolära dyker upp hos läkarna när vi är i en depressiv fas – inte då vi känner oss uppåt och energiska i en hypoman fas och i en mani så är man Kung över djungeln. Manierna är livsfarliga. Kroppen går på högvarv, det finns ofta psykotiska inslag i manin, man säger och gör dumma saker. Då är det klokt att bli inlagd. Det är en myt att man i manin skulle vara himmelskt lycklig. Jag har varianten typ 1, där jag under skoven svänger snabbt mellan mani och depressionen. Jag har varit manisk på förmiddagen och djupt deprimerad om kvällarna (med en djävulsk ångest). Fallet blir högt, från toppen av manin, och ner i mörkret. Det är stor risk för suicidförsök. Då är risken stor för att man självmedicinerar sig med alkohol/droger.

bipolär

Det är vanligt att bipolär sjukdom och ADHD går armkrok, och ibland går symtomen i varandra. Det kan vara svårt att säga vad som är vad. Det är en annan orsak till att det är svårt att diagnostisera BS. En annan orsak kan vara att ett missbruk ”ställer sig i vägen” för upptäckten av BS. Vi som bär på dessa tillstånd brukar ofta bli ojämna människor. Det är rätt så vanligt att vi utåt sett är högpresterande och kreativa, att vi skaffar oss höga utbildningar, bra jobb – för att sedan leva ett dubbelliv där vi har svårt att klara de mest elementära vardagsuppgifterna. Jag har alltid haft svårt att städa min lägenhet, att öppna brev som innehåller räkningar och jag har dessutom varit rejält ”oteknisk”. Senast jag höll i en borrmaskin, för åtta år sedan, då lyckades jag borra mig i armen. ”Detta är inte möjligt”, sa läkaren på akuten. ”Jo, det är fullt möjligt”, svarade jag.

ADHD är inte bara elände. Ofta blir vi kreativa och det är inte ovanligt att vi får kreativa superkrafter, då vi blir intresserad av ett ämne och sätter allt fokus på det. Mitt superfokus blev skrivandet och när jag väl börjar skriva, kan jag bli sittande i 10 timmar – men så har det resulterat i sex romaner och en sjunde på gång. Däremot klarar jag inte av att lösa de mest elementära matematiska problemen. Åter igen – ojämnheten. Vanligt är att vi får en usel motorik, blir lite klumpiga. Jag kunde aldrig lära mig att jonglera med en fotboll, åka slalom, balansera på stockar.

Vi lider brist på dopamin. Eller snarare, vi har ett för dåligt upptag av denna signalsubstans. Med denna brist i vår kemiska fabrik (hjärnan) får vi svårt med koncentrationen, att sitta stila och arbetsminnet blir uruselt (minnet som vi använder i Nuet). Om jag ska gå till affären och köpa en banan och en liter mjölk, så återvänder jag med en toaborste och diskmedel + en massa annat som jag impulsivt inhandlat. allt som ska göras, köpas in måste finnas nedskrivet på en papperslapp. Jag fick ett ”nytt” liv då jag sattes in på ADHD-medicinering – men jag fick vänta till dess jag var 54 år innan jag ens fick diagnosen.

Med min bok ”Spring Kent, spring!” hoppas jag sprida en del ljus över vad ADHD och BS är, och jag skriver även öppet och ärligt om vad konsekvenserna kan bli om man lever utan diagnoser. Ett helt liv. Jag har alltid känt mig annorlunda, nalta eljest, vilket gjort att jag ofta känt en skam. Skam, rädsla och ständig ångest gjorde att jag började kurera mig mig själv. Jag drack alkohol när jag försökte komma ner från de maniska topparna och upp ur de svarta hålen. Till slut blev jag alkoholist – vilket per definition är ytterligare en allvarlig hjärnsjukdom.

Nu har jag i 10 år (2021) levt ett nyktert liv. Jag är bra medicinerad, vilket dämpar en del ADHD-symtom och håller min BS i schack. Men resan tillbaka var svår och många gånger var jag på väg att ge upp. Trodde ju i min enfald att bara jag slutade supa, skulle allt bli bra. Men det var då som helvetet började. Alla de känslor som jag under åren bedövat exploderade och forsade in över mig, på en och samma gång. Men jag gav aldrig upp. Jag hade ju överlevt och skulle därför fortsätta att leva. Beställ boken!

kärleken

Nu har jag funnit kärleken och med den även hoppet. Jag finns i ett sammanhang och trots att jag även fortsättningsvis känner mig annorlunda, så lever jag i en flock som accepterar mig för den jag är. Nu är nästa steg att få komma ut i ”verkligheten” och berätta om BS, ADHD, missbruk – om hur man ska undvika att hamna i den nedåtgående spiralen. Den som tar våra liv. Har en del på G, men får återkomma med det.

Kan även rekommendera KBT – som hjälpte mig att bli av med mina rädslor.

För övrigt har jag varit trött de senaste dagarna. Orsaken torde vara att mitt blodsocker har legat på tok för högt. Har ju levt under hög stress de senaste veckorna och då pumpas kortisol ut i kroppen – som minskar insulinets effekter och då ökar blodsockret. Jag som har BS måste då vara observant eftersom förhöjda mängder av hormonet kortisol kan leda till en depression. Ibland är vi inte annat än kemiska fabriker.

Sedan denna text skrevs har jag drabbats av en stroke och Parkinson.

Läs mer under Kategorier! (145 blogg inlägg om ADHD och Bipolär sjukdom)

Min webb: Kent Lundholm, författare