Etikett: Ane Brun

Upp till bevis

Av , , Bli först att kommentera 1

En skön dag. I varje i det hörn av världen där jag lever mitt liv. Promenerat ner mot älven där jag parkerade en stund på en av parkbänkarna vid båthamnen. Glest med folk, trots en lördag. Flertalet har kanske dragit ut i svamp- och bärskogen, så som man skall göra under denna tid på året. Pyntat i min lägenhet, så som ordningsamma äldre gentlemen skall göra för att det utåt sett ska ge ett gott intryck. Man vill ju inte framstå som om man vore dyngsam på nåt sätt. Under eftermiddagen har jag kikat med ena ögat på hockey, sannerligen ett tecken på att sommaren definitivt är över. Det är Skellefteå som lirar mot ett tjeckiskt lag som jag inte ens kan uttala namnet på. 5-2 till AIK. Låg och försökte komma ihåg olika uttryck som användes när jag som barn skulle försöka mig på att spela ishockey. ”Centra för fan!” ”Skjut en dragare!” Eller i fotboll när bollen lades upp för en frispark och nån ropade: ”Skjut en skruvare för helskotta!” Men det var då … Får barnen på flykt spela fotboll? Orkar de leka överhuvud taget?

händer

På nyhetskanalerna visas bilder från flyktingkrisen, och det som är positivt är att Ungern ”tvingats” transportera flyktingarna genom landet och att Tyskarna öppnat famnen för dem som är på väg dit. Men EU måste finna fram till ett ”tvingande” fördelningssystem så att alla länderna tar emot flyktingarna. Bara från Syrien rör sig 250 000 mot EU-länderna – vilket är lite mot vad exv. grannländerna Libanon och Jordanien tagit emot – drygt 3,5 miljoner flyktingar. Folk flyr från ett fullständigt vidrigt krig där de kläms mellan regeringstrupper och slaktarna i IS. Det gäller för oss i väst att välja den utsträckta handens taktik. Nu prövas vår empati. Upp till bevis.

För övrigt säger jag som gubben hemma i byn: ”Hä finns egentligen bara två sorters fögla. Tjälatjompen å Köttpet´n.”

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,

Män vid en sjö

Av , , Bli först att kommentera 2

Befinner mig vid en sjö tillsammans med fem andra frustrerade, schackspelande män. Jag följer dem steg för steg, studerar deras ansikten, skymtar rädslan i deras blickar. Skriver några rader då och då, när inte yrsel, huvudvärk och illamående hindrar mig. Sedan lägger jag mig på soffan och tänker på dessa män som kommit att betyda allt mer för mig. Har man väl börjat att skriva på en berättelse och gett karaktärerna kött och blod så blir man aldrig fri förrän man satt punkt.

Då och då tänker på en särskild vän som försvann. Märkligt, en gång så nära, då vi bytte ord och tankar om nästan allt. Vi målade med ungefär samma färger på vår framtid. Vi närde ungefär samma drömmar. Sedan – borta, för alltid borta. Men det är väl med människor som med livet självt, en dag dyker det upp en jättelik stoppskylt och då är det slut, the end.

För övrigt är jag jävligt trött på att vara trött.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Sanning och lögn

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknar med en förfärande huvudvärk. Kanske sovit för länge, åtta timmar. Jag brukar ju i snitt bara sova fem-sex timmar. Skit samma, det släpper kanske efter en balja lut, en stor kopp svart kaffe. Dagens uppdrag blir att knata iväg till Coop och inhandla lite basprodukter till mitt lilla enmanshushåll. Det är ganska dyrt att leva ensam – tänk så mycket pengar man skulle få över om man delade på hyra, el, bil, käk. Men å andra sidan finns det andra fördelar med att leva ensam som inte går att mäta i pengar. Så länge ensamheten, som i mitt fall, är självvald är det inga problem, men det är värre för de som lever i en påtvingad ensamhet. Då kan den vara förtärande, rent av plågsam. Dessutom lär det vara så att ensamma människor lever kortare än de som lever i ett förhållande.

Vissa samtal är märkliga. I varje fall om man tolkar dem i efterhand. En knapp timme innan jag fick min stroke hade jag ett längre telefonsamtal med A. Vi pratade om hur förgängligt livet är, hur fort det kan ändra riktning och hur man därför ska försöka ta tillvara på varje minut och uppskatta stort som smått. Ja, sen knackade mig gud i bakskallen med sin kulhammare. I förgår samtalade vi länge om våra inre bilder, om drömmar vi sett. I går blev A ”blind” på ena ögat. Det här verkar farligt. Nämner jag stjärnor och planeter i vårt nästa samtal får väl nån av oss en komet i skallen.

Ärlighet är viktig. Att vara sann mot sig själv. Men bör man därför alltid säga ”sanningen” och uttrycka precis allt som dyker upp i skallen. Det är naturligtvis en balansgång – och naturligtvis ska man hålla sig till sanningen. Men eftersom sanningen emellanåt är synnerligen subjektiv och ibland ett resultat hur en enskild människa tolkat omvärlden, så kan ett alltför påträngande behov av att ständigt uttrycka sin mening ställa till problem. ”Men gud vad du är tjock”, ”Du är ju dum i huvudet”, ”Du är då värdelös i sängen”. De människor du sagt något sådant till lär knappast vilja kännas vid dig något mer. Genom din sanning har du skaffat dig fiender för livet. Tillför sådana sanningar något eller bryter de ner? Själv har jag börjat praktisera en metod då mina ”sanningar” ploppar upp i skallen och det är att räkna till tio innan jag säger något – då hinner frontalloben göra en snabb analys av just min sanning. Sedan är det väl kanske så att människor bara vill höra de sanningar de kan förstå. Förstå mig rätt, jag menar inte att vi ska välja lögnen, det jag menar är att ”sanningen” kan bli ett sätta att såra andra bara för att man anser sig ha ett starkt behov av lasta av sig den rätta världsbilden. Förutom att vi ska försöka vara ärliga, så är det nog så viktigt att vi odlar vår ödmjukhet.

För övrigt förutsätter det goda samtalet förtroende, eftersom ett sådant möte kräver att man måste få tänka högt.Tillit med andra ord. Det är sannerligen svårt att vara oense utan att bli osams; att skilja på sak och person. Nu håller huvudvärken på att ge med sig …

Kvinnan med rösten

Av , , Bli först att kommentera 0

Kvinnan med rösten,.Ane Brun. Egentligen heter hon Brunvoll, är född 10 mars 1976 i Molde, och är en norsk sångerska och låtskrivare. Ane Brun är född och uppvuxen i Molde men är numera bosatt i Stockholm. Hon driver sitt eget skivbolag, Balloon Ranger Recordings.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Musik i natten

Av , , 1 kommentar 1

Sitter här på kvällskvisten och lyssnar på lite musik. Musiken har på alla sätt följt mig genom livet, både då jag spelat själv och som konsument. När jag skriver så finns där alltid musik i bakgrunden. En del av mina författarkollegor har frågat hur jag då kan koncentrera mig, men faktum är tankarna stannar av ifall det är för tyst omkring mig. Märkligt, men sant. Det är som om musiken väcker känslorna och på så sätt leds jag in på rätt spår. Men det får ju inte vara vilken slags musik som helst och därför har jag skapat en herrans massa spellistor utifrån vad jag jobbar med. I grund och botten vilar jag ännu i den progressiva musiken (ej att förväxla med proggen), då jag älskar blandningen av vackra harmonier och äventyrligheten i skapandet.

Här lämnar jag några prov på den musik jag lyssnar på. Hoppas ni gillar vad ni får höra. Varsågoda! /Kent

1 kommentar
Etiketter: , , , ,