Etikett: avhumanisera

Rädslan är ondskans vän

Av , , 2 kommentarer 4

En människas och en grupps berättelser är viktigare än vi tror. Dessa berättelser för det kulturella- och det sociala arvet vidare till nästa generation. Berättelser som förr var livsviktiga för vår överlevnad. Läste härförleden om kulturforskare som menade att man förr i tiden, när gällde gamlingar med uselt minne (demens), så var fullt möjligt att gamlingar med demens (?) helt sonika togs av daga för skydda och bevara familjens/gruppens muntliga traditioner. Men nog låter det hårt.

otzi-4038875_960_720

 

Om den demente gamlingen satte sig vid lägerelden och berättade följande: ”Detta utspelade sig för ett månvarv sen (när det skulle vara tre månvarv) när Bosse Björnfäll (när det istället var Arge Orvar) bet ihjäl en älg …” (som egentligen var en mus), satt de stopp gubbens usla berättande med att hugga fast yxa i dennes skalle. Det är väl en himla tur att släkt och vänner inte är lika hårda nu för tin. Som författare skulle jag ligga risigt  till.

hare-1634332_960_720

Jag satt även och läste om ondskan till en bit in på småtimmarna. Om vad som är ondska? Och hur vi ska skilja på ondska och en ondskefull handling. Om man nu kan det? Enligt en definition vill onda människor dominera, de vill känna makt. De har ett begär som måste bli tillfredsställt och gör därför vad som krävs för att stilla begäret. Men först avhumaniseras offret genom att dela upp dem i VI och DOM; då blir offret ett redskap.

soldiers-303473_960_720

I krig skapar man skapar man hela arméer av hatande, onda soldater. Först skapar man en stark, speciell gruppkänsla. Sedan får de soldaterna att inse/tro att de endast kan överleva ifall de håller DOM ANDRA borta. Gruppen är nu hotad. ”Dom andra” kan när som helst komma och ta deras liv. Nu ingjuter man rädsla i soldaterna och beskriver vad ”dom andra” brukar göra med sina offer. I detta läge ger man soldaterna fria händer att slåss för sina liv. Nu har de fått makt. Med rädslan som drivmedel blir de onda eller utför onda handlingar. Hur man nu ville se på det … Är personligen döless på ursäkten: ”Jag lydde bara order!” Det senare definieras av vissa forskare och debattörer som ”Den dumma ondskan”. Vissa människor har inte förmågan att se att det är ondska som får dem att göra ondskefulla handlingar. Det senare har jag svårt att köpa.

Men det finns så väl beskrivet hur extremister/terrorister säger sig ska göra onda handlingar i tron att dessa handlingar är goda. När de i grund och botten blivit vilseledda av vältaliga imaner, manipulerande sektledare och tanklösa politiska ledare.

war-2408702_960_720

Det spelar ju ingen roll hur man försöker definiera ondskan. Ont är ont oavsett varför en människa gör det, då vi ALLA ansvarar för våra handlingar. Jag minns skolårens mobbare. Mobbaren börjar säga elaka, förnedrande omdömen om offret, för att på sätt i avhumanisera offret; mobbaren vill dela upp oss i Vi och Dom. Nu kommer slagen, sparkarna och de nedlåtande hånskratten. Det lyser om mobbaren. Denna har makt över sitt offer och han kan gå hur långt som helst. Han känner njutning. Efteråt har mobbarens självkänsla (självbelåtenhet) vuxit.

fist-424499_960_720

Mobbing uppfyller det som har med ondskefulla handlingar att göra. I vilket fall som helst går mobbing och sadism hand i hand. Och sug på den här syrliga karamellen: Är det inte ondskefullt att stå vid sidan se på, utan att ingripa? Vi finns ju exempel på vad som kan ske när de GODA vänder bort blicken när ens broder skadas och plågas: Nazityskland 1933-1945.

För övrigt tror jag inte att vi helt och hållet kan utrota ondskan. Dessutom lever vi i en tid då folk tycks tro att man kan säga vilka nedlåtande saker som helst till en medmänniska. Det håller på att bli riktigt farligt att vara annorlunda. Är man det minsta eljest (fel kläder, hudfärg, har fel åsikter, är för dum eller för smart) så smäller det.

© Kent Lundholm