Etikett: Bjurholm

Mitt ibland oss

Av , , Bli först att kommentera 3

Hemma vid niosnåret efter en tur till Bjurholm. Jag och Linda Marklund genomförde vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss”. Det gick riktigt bra, för nu börjar våra berättelser att sätta sig, plus att vi kortat ner dem en aning. Var trött i huvudet efter föreställningen, vilket förmodligen har att göra med den stresshjärna som jag fått dras med efter stroken. Tur att min dotter Hanna ställde upp som chaufför, vilket gjorde att jag kunde sitta tryggt vid sidan om och halvslumra under hemresan.

unnamed

Från föreställningen ”Mitt ibland oss” – rätten att vara annorlunda.

För övrigt får människor i ständig brådska till slut inte plats i sina egna liv Ständigt andfådd blir tingen hennes livsstil, samtidigt som spontaniteten dör.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Gamla fina Sverige

Av , , Bli först att kommentera 2

Åter en grå höstdag, men än så länge faller inget regn. Alltid något. Idag håller jag mig inomhus för att skriva och stryka ett ton kläder. Det är rätt så fridfullt att stryka kläder. Brukar se på teve, lyssna på musik och fundera över livets mening. Kanske är svaret på den sista frågan: att stryka kläder. Annars lutar jag mycket åt att meningen med livet torde vara 42.

Vävenspet17

Föreställningen Mitt ibland oss. Nu i Bjurholm.

I morgon åker jag och dottern Hanna till Bjurholm, där Linda Marklund möter upp inför vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss” – om rätten att få vara annorlunda. Ni som bor i trakterna kan väl släntra över till biblioteket klockan 18.30. Välkomna! Trots allvaret är det en riktigt rolig och underhållande föreställning. Borde träna mer på texterna, men känner ett inre motstånd. Det handlar ju om muntligt berättande – inte om teater där varje replik måste sitta. Jag har jobbat in en röd tråd i mina berättelser och den följer jag, lite si så där. Det  betyder att varje framförande blir lite annorlunda, vilket ger mig en frihet att lyssna av publiken och känna efter om de vill att jag stannar kvar i berättelsen lite längre eller om de menar att jag borde fortsätta.

afca93b8f56fb5e90917bbd4329dd832

Gamla, fina Sverige 1907. SD:s dröm?

Låg på soffan och lyssnade – bitvis – på gårdagens partiledardebatt. Intet nytt under solen – förutom att Åkesson (SD) tvingades besvara frågor som inte rörde flyktingar och invandring. Han hade rysligt svårt att hänga med när det gällde frågor om välfärden och jobben. Riktigt okunnigt blev det när ämnet ”Miljön” kom på tapeten. Han blev rysligt isolerad när han menade att Sverige skulle sänka utvecklingen och ambitionen kring vårt inhemska miljöarbete genom att vi skulle ”börja skita ner” lika mycket som Polen och Kina. Hur tänkte han där? Nja, SD är ett enfrågeparti – kasta ut alla flyktingar, stäng gränserna och låt oss odla våra drömmar om det Gamla Fina Sverige. (Menar de 50-talets Sverige? Eller Gustav Vasas medeltid?)

Peppe 60 år

Peppe Brändström fyllde 60 år i helgen.

I lördags var jag och Lena inbjudna till ett födelsedagskalas. I en inhyrd festlokal på Västerslätt tog Peppe (Peter) Brändström emot så väl gäster som presenter – men så fyllde han också GUBBE, alltså 60 år. Förr i tin hade han fått en käpp att luta sig mot, vilket var brukligt ute i byarna.Om man fyllde 60 år på 30-50-talen, innebar det att man hade slitit ut kroppen, blivit vansinnigt glömsk och rent av stappelbent, därav den vanliga gåvan i form av en käpp. Men Peppe är en kry och pigg 60-åring och tycks ha en förmåga att inte åldras – i varje fall inte till det yttre. Säger åter Grattis!

För övrigt vägrar jag tro att mänskligheten drivs framåt av själviska gener. De som odlar dylika teorier har glömt att människan är en social varelse som tidigt bildade grupper, eftersom man blev uppäten av vargar om man försökte klara sig ensam. Vi behöver flera sociala rum att röra oss mellan för att utveckla vår empati och solidaritet. Om någon knackar på din dörr – öppna den!

 

En riktigt grå höst

Av , , Bli först att kommentera 2

Lite solljus på förmiddagen, sedan raskt en övergång till det vanliga gråa, trista. Trots att jag saknar magiska krafter som kan påverka vädret, börjar jag så smått irritera mig på denna grådaskiga, regniga höst och har därför börjat bojkotta den. Håller mig sålunda inomhus så ofta jag kan och går bara ut för eventuella läkarbesök och inköp av matvaror och snus. Tänker välkomna vintern med öppna armar. Hellre knarr under skorna och nyp i kinderna, än slask och röta.

Närmar mig slutet på romanen, men är ännu inte på det klara hur storyn ska sluta. Men det måste finnas hopp i slutet, både för Baklandet och för handlingens hjälte. Tror att slutet blir rätt så öppet, vilket tvingar läsaren att fundera vad som möjligen kan ha hänt. Så får det bli.

ängel

60-års kalas ikväll. Ska bli kul. För tio år sedan, alltså nyss, firade samme person (Peppe) sin 50-årsdag. I samma lokal, med samma gäster. Kan nog köra samma tal igen. Festdeltagarna är i den åldern att minnet börjat svikta. Därför kommer folk att säga att mitt tal är nyskapande och fyndigt. Jag kan nog också köra talet när Peppe firar sin 70-årsdag – då har vi glömt varandras namn och fått svårt att känna igen varandra.Ingen kommer att reagera att jag kört samma tal tre gånger.

På tisdag bär det av till Bjurholm, då jag och Linda Marklund ska köra vår berättarföreställning ”Mitt ibland oss”.

trumppresident

För övrigt har jag slutat att se Trump som en pajas. Han är betydligt farligare än så och vi ska därför ta honom på största allvar. Gud bevare oss!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Författare med högt blodsocker

Av , , Bli först att kommentera 2

Dagarnas brus. Regn som smattrar mot fönstren. Inte många vackra höstdagar i år; ni vet dom där när solen lyser på lövträden så att allt tycks stå i lågor, när luften är klar och hög, när man kan sitta på en stubbe och dricka starkt kaffe med en hink nyplockade lingon vid fötterna. I år blev det inte ett lingon – inte en svamp. Bara en massa inomhusarbete. Tur att vi åkte till Saxnäs och tvingade oss att vara ute, trots regn och snålblåst. Det räddade den här hösten.

Har haft fullt upp med att sköta min kropp. Har till slut hamnat på diabetesenheten och fått hjälp med min minskande insluinkänslighet, vilket sedan i augusti lett till sanslöst höga blodsockervärden. Var rejält orolig ett tag och rädd att njurarna skulle ta stryk eller att jag skulle råka ut för ytterligare en stroke. Nu är jag inne på andra veckans behandling av ett preparat som heter Victoza. Redan är blodsockervärdena halverade – men jag plågas av biverkningarna. Biter ihop. Viktigt att stressnivåerna hålls nere, för direkt jag jagar upp mig stiger blodsockret. Har därför tackat nej till ett flertal uppdrag och ”förlorat” drygt 20 000 kronor.

KentÖvik

Däremot ska jag fullfölja berättarturnén och reser till Bjurholm på tisdag. Ska visst sedan till Åsele, vad det lider. På söndag ska jag föreläsa här i Umeå – ämnet: psykisk ohälsa. Försöker däremellan få till slutet på romanen. Var och varannan morgon vaknar jag och vet exakt hur den ska sluta – men jag väntar till dess jag är absolut säker. Brukar ha problem med slutet på mina romaner. Kan bero på att jag inte vet det när jag börjar skriva. Det får liksom växa fram under processen.

Städat mest hela dagen. Burit ner möblerna från balkongen – har solat klart.

För övrigt tar jag ett steg tillbaka när jag möter människor som  säger ”jag är alltid ärlig och säger minsann alltid vad jag tycker!” Sådana människor gör det enkelt för sig och begriper inte vilken förödelse de kan lämna efter sig.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Åter till trevliga Bjurholm

Av , , 2 kommentarer 3

Igår åkte vi till Bjurholm, jag, Lena och Hanna. Det var en märklig känsla att sitta i framsättet och bli körd av mina dotter Hanna, lilljäntan min som nyss körde trehjuling. Men hon har blivit stor nu, 18 år, och som nyligen tagit körkort. Hon njöt av att få ratta den splitter nya Volvo V 70 som jag hyrt på OK Mariedal.

HannaBil

Målet var alltså Bjurholm, landets minsta kommun med ca 2500 invånare. Jag skulle framträda på biblioteket och tala om psykisk ohälsa med utgångspunkt från min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Drygt tjugofem dök upp; en intresserad publik. Tror att det är tredje gången jag besöker Bjurholm för att prata om någon av mina böcker och innan föreställningen dök det upp några äldre män som hade läst alla mina mina romaner om Baklandet och hade en hel del frågor, bland annat om hur ”sanna” de var. Alla mina romaner har en kärna av sanningen som jag sedan ljugit om för att i slutänden komma fram till någon sorts sanning. Verkligheten överträffar alltid dikten. Det är en märklig känsla att träffa folk som läst mina böcker och som försökt göra en egen analys av dem. Då känns det helt rätt att jag en gång bestämde mig för att bli författare – även om vägen dit skulle bli rejält krokig. Ungefär som grusvägarna mellan Baklandet och civilisationen.

download

Jag körde ett annat upplägg denna gång. Jag inledde med att tala om skammen kring psykisk ohälsa, och om skulden som anhöriga och vänner kan känna, och rädslan för att prata om ämnet – och den tystnad som då kan uppstå. Då frodas fördomarna och myterna. Sedan drog jag min story, vilket är lika jobbigt var gång. Allt känns så overkligt, men det jag skrivit i min bok är sant vartenda ord. Mitt liv blev verkligen märkligt – men jag överlevde. I slutet talade jag en del om sambandet mellan stroke och kroniska psykiatriska sjukdomar som exempelvis Bipolär sjukdom. Enligt statistiken så är mitt liv (i genomsnitt) förkortat med trettio år.

Summa summarum: trevligt att få besöka Bjurholm, trevlig personal, trevlig och vetgirig publik. Hoppas jag får återvända till hösten då jag och Linda Marklund kör vår berättarföreställning: ”Mitt ibland oss.” En föreställning om att vara annorlunda och en undran över var alla original tog vägen.

Idag ska jag besöka en optiker, en rättvis optiker, som inte tar betalt av varannan kund beroende på att de klippt ut en sladdrig rabattkupong ur VK – en tidning som inte alla har råd att prenumerera på. Han kör istället samma fasta pris till alla!

För övrigt så uppträder jag i Lycksele kommande tisdag. I Sankt Mikaelsgården vid 14-snåret; då under ämnet Stroke, livets ändlighet, meningen med livet och om sambandet stroke och psykisk ohälsa.

KentÖvik

Passa på och beställ ”Spring Kent, spring!” från förlaget för 145 kr.

BESTÄLL!

Klipp från pressen:

”Språket är detaljerat, vackert och väl avvägt. […] Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet.”  Helhetsbetyg: 5 av 5.
Katharina Jacobsson BTJ

”Spring Kent, spring! är Kent Lundholms femte bok. Den klibbar sig fast, tränger in under huden och drabbar med full kraft.”
Yvonne Rittvall, Folkbladet

”Spring Kent, spring! är en välskriven och oavbrutet spännande självbiografisk roman om ett liv som hade kunnat bli annorlunda om någon hade sett och förstått att psykisk sjukdom och missbruk ofta hänger ihop.”
Maria Zaitzewsky Rundgren, Accent

”Det är en gripande skildring och den känns angelägen för en större allmänhet. […] Kent Lundholm är en utomordentlig berättare med ett levande språk. […] Mot slutet av läsningen anas ett ljus i den så långa och svarta tunneln. Därför lägger man ifrån sig boken med hopp om en framtid med fler berättelser av denne gode berättare.”
Jan Bergsten, NSD

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Åter till Bastuträsk

Av , , Bli först att kommentera 0

Åter till Bastuträsk, den vackra byn en bit utanför Bjurholm. Hakade på Karlsson och hans föräldrar för att vara med på den årliga byafesten. Detta år som besökare – enbart. Kändes som om det var nyss jag var där. I fjol, någon vecka in i augusti, blev jag ombedd att underhålla publiken nån halvtimme. Jag fick helt sonika i uppdrag att ljuga lite – men jag berättade ju bara sanningen. Det är ett år sedan. Hur mycket vatten har det inte runnit under broarna sedan dess. Det är inte klokt.Men allt är inte förgäves, däremot är allt möjligt.

20150725_121058
Vackra Bastuträsk.

20150725_121650
Först var där tomt. Bara jag, månne?

PhotoGrid_1437850436464
Grillning, lekar, trubadur ..

För övrigt har jag tvättid i morgon. Dessutom ska jag och Linda Marklund göra ett verkligt test av vår berättarföreställning, då vi kör den för en liten testpublik. Vi är på väg!