Etikett: blåpären

Pären skola vi äta

Av , , 2 kommentarer 3

Mandelpären

Det fanns egentligen bara en sorts pären. I varje fall inte förr i tin. Det var den vita, avlånga och mjöliga mandelpotatisen, någon annan sort planterades icke i vårt pärland i Bäckmyran. Jo, ibland kunde pappa få för sig att sätta en rand med blåpären, som jag numera förstår att var en variant av vanliga mandelpären. Blåpären var en variant som odlades söderöver och brukade ha vuxit klart någon, några veckor innan vi kunde gräva upp vitmandeln.

Den mjöliga vitmandeln var hopplösa att koka. En minut för länge i sjudande vatten och det blev pärstampa av allt (mos). Den gick absolut inte att koka utan att skalet satt kvar. Skalet höll samman potatisen. Men mandeln skulle det vara, men i våra trakter var ju i stort sett varenda männisch oppstillt på just denna sorts potatis. Vad vore väl en burk surströmming utan  mandelpären?

Blåpären

När jag växte upp under tidigt 60-tal var det ingen som kände till pasta och ris – i varje fall inget som ställdes på matbordet när pappa kom hem från timmerskogen, vrålhungrig.

Mandelpären, mandelpären till förbannelse. Numera köper jag aldrig denna sort utan föredrar nån av de runda, hårda potatisen. Såna som sitter ihop och inte kokar sönder.

Att gräva pären är en tungsam historia. När farsans mandelpären skulle upp ur jorden, samlades släkten kring  de två pärland han hade: ett bakom ladugården, ett uppe på Björkberget. Det krävs en rygg av stål för att i timmar orka gå lätt framåtböjd och gräva upp de värdefulla knölarna.

2 kommentarer
Etiketter: , ,