Etikett: bokcirkel

Låna en författare

Av , , Bli först att kommentera 4

Trodde jag skulle få semester från skrivandet, då Lena korrekturläser Ester-romanen, men så kom det in mer uppgifter som måste vävas in i texten. Bland annat när jag nyligen, fick ett långt brev från en gammal som skrev om sina minnen då han som pojke ofta träffade Ester Nilsson (Duva).

Dessutom hade mannen stora kunskaper om vilken apparat det var att driva gamla tiders ålderdomshem. En kader av pigga gamla gubbar och gummor som bodde i närheten, arbetade några timmar per dag med att vika tvätt, gräva pären, klyva ved. För lite snuspengar.


1976. Efter 44 år … en borgerlig regering.

Sedan blev jag fast i texten igen och kom fram till 70-talet och de valrörelser då sossarna började gå kräftgång. Från att 1968 fått 50,1 procent  av rösterna, kom vi till lotteririksdagen 1973 och 1976 fick vi den första borgerliga regeringen sedan 1936. Välfärdsbygget gjorde halt.

Tänker på allt jag får lära mig som författare. Är det inte hur sekelskiftets fattigvård fungerade, så får jag lära mig hur man bygger ett vattenhjul. Borde ha blivit relativt allmänbildad under åren av skrivande. Fast jag har nog förblivit som den där glömska gubben som fröken i årskurs ett kallade mig för. Glömsk och disträ; alltid med tankarna nån annanstans, så sällan i Nuet.

I onsdags mötte jag medlemmarna i en studiecirkel som läst och studerat min senaste roman ”Män som spelar schack”; detta i ABF:s och stadsbibliotekets satsning att låna både böcker och en författare. Kul idé. Nåväl, frågorna haglade: Vem var egentligen Rulle Stenlund? Finns Baklandet? Varför valde jag schack som sysselsättning åt dessa inlandsmän? Vad är det för skillnad på kvinnlig och manlig vänskap? Och så vidare. De två timmarnas utfrågning gick snabbt.

Cirkeldeltagarna (och jag som inbjuden författare) tyckte att detta var ett inspirerande sätt att läsa böcker på – då författaren dyker upp i slutet av cirkeln och ger svar på de frågor som uppstått.

Läs mer om projektet: Länk till bokkassarna.

För övrigt är det lätt att förlora hoppet när livet blir ordlöst. Utan ord finner vi inte vägen ut ur det meningslösa. Det är då vi måste hitta på ett nytt språk för att kunna hjälpa oss själva och återfå modet.

 

Vikten av att läsa

Av , , Bli först att kommentera 1

Sedan tre år tillbaka är vi sex män som var annan månad träffas för att diskutera litteratur. Vi kallar oss för Bokpratarna. Vid varje träff äter vi gott och diskuterar den aktuella boken. Det är fantastiskt kul och mycket lärorikt. Man får en extra dimension av att diskutera den bok vi läst gemensamt.

bok

Denna gång var det romanen på bild som vi alla läst. En svårtillgänglig roman i mina ögon – men efter att ha lyssnat på mina vänners analyser och åsikter, så blev ”Pappaklausulen” något mer begriplig.

Det är roligt, lärorikt att män i min ålder träffas för att diskutera litteratur. Särskilt när det förhåller sig på det viset att män läser allt färre böcker än kvinnor. Förläggarföreningens mediebarometerns resultat visar att betydligt fler kvinnor än män läser ur en bok en genomsnittlig dag. Under 2017 läste 44 procent av kvinnorna ur en bok en genomsnittlig dag medan motsvarande andel för män var 30 procent.

Färre unga vuxna läser böcker idag jämfört med 2008. Mellan 2008 och 2015 minskade bokläsandet bland både män och kvinnor i åldersgruppen 25–34 år.  För män i åldersgruppen 25–34 år minskade däremot andelen från 30 till 23 procent.

Läsning är viktig för att vi ska förstå vår värld och omvärldens. Den lär oss känna empati. Läsningen är en sammansatt färdighet vilken bygger på olika avkodnings- och förståelseprocesser. Avkodning innebär att läsaren känner igen, kan uttala och får tillgång till ordets mening. Denna färdighet byggs upp över tid. Varje gång läsaren möter ett specifikt ord stärks minnesbilden av ordet och småningom kan ordet snabbt och säkert kännas igen.

Därför go vänner: Läs mer!

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Män som talar om känslor

Av , , Bli först att kommentera 3

Gårdagens höjdpunkt var förstås när medlemmarna i Pig Hill manliga boksällskap strålade samman hemma hos mig. Vi inledde med att äta en mustig fisksoppa, sedan läste vi upp varsin dikt. Om dikterna kan sägas: Det blev en hel del tänkvärda dikter av Ferlin. Själv körde jag en våldsam dikt av Bruno K. Öijer. Sedan blev det en intensiv diskussion kring träffens temabok: ”Berättelse om ett äktenskap” av Geir Gulliksen. Fast egentligen inte så mycket om själva boken, utan mer om de känslor som handlingen rev upp hos oss mogna, erfarna män kring köksbordet.Den röd tråden i boken beskriver författaren så här: ”Den som blir övergiven blir hjälplöst bunden till som överger.” Det är alltså en roman om ett äktenskap i uppbrott och där mannen försöker på alla märkliga sätt leva med att frun har skaffat sig en älskare. Han är till och med beredd att köpa det, bara hon stannar. Ja, några av oss mogna män i boksällskapet kunde känna igen sig, varav undertecknad var en av dem, vilket skapade en hel del smärtsamma minnen. Att bli bedragen är ett av de värsta svek man kan råka ut för. Det var en bra diskussionsbok, men litterärt vet jag inte. Trots att författaren försökte sig på att låta sin fru ”berätta” sin historia, så kunde författaren inte frigöra sig från sin allsmäktiga berättarröst.Till slut korsades dessa plan och det blev allmänt rörigt. Nu hade någon i sällskapet läst/hört att författarens f.d fru (för de skiljdes ju till slut) gått ut i media och menat att hon blivit uthängd och feltolkad. Kan vi ana en process i domstolen?

dahlblond

Som värd fick jag bestämma nästa läsprojekt som ska avhandlas i februari. Jag valde ”Den store Blondino” (1987) av Sture Dahlström (1922-2001. Han anses vara Sveriges främste beatförfattare som var i ständigt uppror mot staten och myndigheterna och som ofta tog parti för den lilla människan, den slagna generationen. Det blev en lång rad absurda och roliga romaner med uppskruvade karaktärer – men alltid med en undertext där en giftig samhällskritik låg och pyrde. I ”Den store Blondino” får vi följa dansören och filmaren Frans Fitzenstrahl, även kallad Den store Blondino, När han inte dansar sina absurda danser på den franska teatern/bordellen, så åker han runt i världen och utger sig vara ledamot i Svenska akademien och tas då kungligt emot i alla tänkbara kulturkretsar. Hans filmer går knappt se på grund av alla dubbelexponeringar han laborerar med, men får till slut loss en stor summa pengar till sin banbrytande film där det bland annat ska medverka 200 000 statister.

Mer skriver jag inte om Dahlströms roman. Läs den. Den är vansinnigt kul och själv läser jag den för andra gången, med nästan 30 års intervall.

Började tömma hallen på böcker och bokhyllor under går kvällen. Innan jag reser till Skellefteå i morgon ska hallen var tom, då parketten ska lagas och slipas under mellandagarna.

För övrigt är det jäkligt halkigt ute. Fick i går hasa mig upp till Coop. Trots halkan ser jag typ 80 procent av cyklisterna färdas fram på isen i en hiskelig fart (många saknar dessutom lyse) – och utan hjälm. När jag jobbade som ambulanssyrra uppe i Arvidsjaur var jag på plats vid två cykelolyckor, Ingen hade hjälm. Mannen klarade sig mirakulöst utan skallskador, kanske för att han varit så full att han enligt vittnen skulle ha rullat iväg längs vägen,hopkurad till en boll. Kvinnan däremot spräckte skallbenet och fick ett flertal blödningar i hjärnan, vilket märkte henne för livet. Jag tycker, att åtminstone under vintertid, borde det vara lag för alla cyklister att bära hjälm.

 

Resor och läsande

Av , , Bli först att kommentera 2

Sommarväder. Klockan är några minuter över åtta och mina termometrar på skuggsidan visar båda på tjugo grader. Får nog ta cykeln och dra mig ner mot älven där det brukar fläkta, lägga mig på magen och läsa någon av de tre-fyra böcker jag påbörjat. I första hand ska jag nog läsa ut Richard Fords lite märkliga roman ”Kan jag vara Frank med dig?” En roman som ska avhandlas och analyseras  nästa gång som medlemmarna i Pig Hills manliga bokcirkel strålar samman.

books

Det har varit upplyftande med denna form av ”gruppläsande” då alla har läst samma bok och som ofta har lett till en hel del olika tolkningar. Dessutom får man chansen att läsa något nytt eller ge sig i kast med en klassiker, då vi i gruppen roterar mellan att vara värd för träffarna och att då få chansen att välja ut den bok som ska läsas. De senaste åren hade jag kommit av mig med romanläsandet, då jag blev allt för uppslukad av mitt tillfrisknande (vägen tillbaka till livet) och skrivandet av min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Jag behövde verkligen komma in i detta sammanhang – inte bara för bokläsandets skull, det är minst lika värdefullt att få bli en del i gänget av kloka män.

Brukar roa mig med att tänka på var jag skulle resa ifall det strömmar in pengar från bokförsäljningen. Det var ett tag sedan jag var utrikes – och det har att göra med mina sjukdomar och att som konsekvens av detta blivit pank. Jag är visserligen tacksam över att ha överlevt och kunnat återvända till ett rätt så själsligt rikt liv. Är tacksam för att ha en enkel bostad, att få se min dotter le varmt mot mig, tacksam för att vara omgiven av så många fina vänner och över att ha träffat en underbar kvinna. Däremot har det alltid fattats pengar, så några resor har det inte blivit de senaste tio åren.

Muren

Men jag har rest en hel del under perioden slutet av sjuttiotalet och fram till 2005. Över trettio länder har jag besökt, vissa flera gånger. Två gånger till Kina, tre gånger till Paris, sju gånger till den grekiska övärlden, två gånger till Marocko. Störst och märkligast av dessa resor torde vara den jag gjorde 1986, då jag på vinst och förlust, köpte en enkelbiljett till Kina. En märklig resa som jag aldrig glömmer.

Så åter till frågan: Var skulle jag idag resa ifall pengarna strömmade in? Innan jag fick min stroke och den hjärnstress som lämnades kvar, så har jag alltid varit inne på att besöka en storstad. Kanske åka till New York, men där var jag ju 1987. Barcelona, London, Prag … Sedan har jag blivit tvungen att tänka om. Jag klarar ju knappt av ett par timmar inne i centrum här i Umeå (en halvtimme på Ikea), innan det börjar pipa och tjuta i skallen – mitt huvud skulle väl flyga i bitar om jag försökte ta mig fram i London?

grekland

Så nu handlar mina resefantasier allt oftare om små grekiska fiskebyar, vackert belägna kurhotell i Spanien eller Kroatien. Nåt sånt. Stillhet, lugn, vila – samtidigt som jag kommer att tvingas kämpa mot ledan. Jag har ju den sidan i mig också. Men hur det nu än är med den saken måste jag inse mina begränsningar. Jag har trots allt blivit en farbror på 58 år som haft en stroke och som lider av bipolär sjukdom, ADHD och sist men inte minst av diabetes. Jag är multisjuk, som man säger på läkarspråk.

För övrigt ser jag att Umeå blivit utsett till årets svenska klimatstad. Skickar ett tips till ansvariga politiker. Se till att ”bromsa upp” trafiken här på Backenvägen, den som passerar utanför min husknut, så skulle i varje fall Pigg Hill bli mer miljövänlig. Latoxarna som kör längs den vägen för vidare transport till Umedalen, ”orkar” inte svänga ut på den breda, snabba E 12 femhundra meter bort, utan de vill istället tjäna 36 sekunder genom att köra genom tätbebyggt område.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,