Jag retar mig allt mer på detta tugg om vi ständigt ska befinna oss i NUET, och för vår överlevnad ska rabbla dessa slitna ord: Carpe Diem. Klart att det finns vissa fördelar att vi ska befinna oss i nuet och i denna bubbla finna det fokus som får oss finnas där vi egentligen är – här och nu. Men så sabla enkelt är det inte med detta Carpe Diem. Vi är varelse som  råkar ha ett minne och tack vare detta minne kan vi referera till så väl nutid som till dåtid. Vi måste minnas och stanna upp, för att dra slutsatser av vad vi gjort fel och rätt. Minns vi inte våra tillkortakommanden så torde våra liv vara värdelösa. Det är genom att blicka bakåt, att minnas, som kan förstå vad vi gjort rätt och fel. Har en känsla att de som förespråkar kärleken till NUET, sitter i bubbla och anser sig må prima – just därför att de inte släpper in det som är jobbigt från tidigare.

Vad ä en människa utan minnen? Utan tillbakablickande. Ett irrande bloss som inte känner igen sig i spegeln.

Carpe Diem. Trams!

Lagat en sönderbiten en tand idag. Hatar att ligga nerlagd – att förlora kontrollen.

För övrigt är det hockeymatch ikväll-