Etikett: cykla

Cykla längs svältsnören

Av , , 1 kommentar 4

”Klara, färdiga, gå!” Cykeltävlingen utspelade sig i slutet av sextiotalet i trakterna av Maltträsk. Solen brände. Jag, Peter och Anders hade länge talat om att toktrampa längs den mytomspunna cykelstigen. Färden startade vid Småberga, sedan cyklade vi i tre kilometer, mot Kammarberget och vände. Där tog nämligen denna cykelstig slut, eftersom Domänverket grävt ett djupt hål i marken. En gång i tiden hade det i dessa trakter funnits ett flertal cykelstigar. Men när traktorerna och maskinerna tog över i skogsbruket, fanns det inte längre bruk för smala cykelstigar.

Hur gick det med tävlingen då? Peter vann som vanligt.

Det skulle dröja många år innan vi kände till bakgrunden med cykelstigarna. Men vi var ursäktade, på den tiden var vi bara valpar.

cykling

Det var mellan 1929 och 1950 som merparten av cykelstigarna byggdes i landet, de flesta på Kronans mark. De byggdes ofta med statsbidrag. Tanken var att cykelstigarna skulle underlätta för skogsarbetarna och kronojägarna att ta sig ut på sina skiften. I Norrland byggdes cykelstigarna under denna tid oftast som nödhjälpsarbete – och kom därför att kallas för ”Svältsnören”. Hundratals kilometer cykelstigar byggdes de åren.

Kommunikationerna i Norrland var vid den tiden usla och många bosättningar låg ibland flera mil från närmsta landsväg. Bristen på vägar påverkade även sågverkens möjligheter att få timret i inlandet till fabrikerna vid kusten. Därför byggdes de första cykelstigarna för att underlätta flottningsarbetet.  Den första cykelstigen i norr byggdes vid övre Ljungan i Härjedalen i början av 1900-talet av en flottledsförening. På cykelstigarna transporterades redskap och flottarna själva kunde enkelt förflytta sig för att lösa timmerbrötar i älvarna.

Men allt handlade inte om cykelstigar. Under 50-talet i Maltträsk skapade man en snöväg med hjälp av häst och träplog. Vägen plogades över sjön och längs rågångarna i skogen. Allt detta för att göra det möjligt för att en motorcykel skulle kunna ta sig till de avsides belägna gårdarna för att leverera livsmedel, post, snus och brännvin. Elon Brändström som en av förarna hette, hade kedjor på däcken och ett par breda skidor på fötterna. Och fram kom han.

Människan blir aldrig rådlös när det gäller att ta sig fram här i världen.

Ref: Anna-Maria Rautios examensarbete ”De norrländska svältsnörena – en skogshistorisk analys av cykelstigsbyggnationen under 1900-talet.”

Texten har tidigare publicerats i LOKALTIDNINGEN.