Blå himmel över Pig Hill. Vaknade tidigt, som vanligt, och började gå igenom de begagnade bilar som finns på Blocket. Funderar skarpt på att köpa mig en mindre bil för att göra mig något mer mobil. Skulle då slippa tråkbussen till och från Skellefteå och att jag lättare kan ta mig till olika framträdanden. Men det hänger ju på om banken kan ge mig ett litet lån (alternativt att min idiotsäkra lottorad går in i kväll …)

Vi tycks leva i en tid då många är rysligt upptagna av att finna sig själv. Innan ett beslut kan tas måste man ”känna efter med magen”, den rätta magkänslan avgör om det blir fortsatta kontakter eller inte. Sanningen finns alltid därinne, i magen eller var det nu är. Vi ska hela tiden vara i Nuet och vara rysligt positiva. Det må så vara … Det är viktigt att då och då placera sig i nuet för att känna efter, men jag vänder mig mot att man aldrig ska få vända sig om och se bakåt. Det är ju då man kan lära sig något av sina tidigare misstag.

Nu menar jag inte att man ständigt ska blicka bakåt, då är det lätt att man blir bitter. Men det ligger något i begreppet ”Det positivas tyranni”. De som inte är tillräckligt positiva är svartsynta, bittra och lider av bristande motivation. Det har ju gått så långt att somliga menar att vi ska lära oss av våra sjukdomar, att svårt sjuka ska tänka positivt – då blir de friskare. Tycker att det påminner en del om framgångsteologin (Livets ord m.fl) där sjukdom är ett tecken på bristande tro, för att man inte bett tillräckligt innerligt och länge. Man bär alltså själv skulden för sitt elände, medan ”de duktiga” belönas för sin flit. Men det hjälper inte än hur positiva vi än är. Människan är en sårbar varelse som föds hjälplös och som genom livet kan bli sjuk, som med tiden blir gammal och hjälplös och som med all säkerhet en dag kommer att dö.

Grundkurs i forskningsmetodik mellan 12.00 och 16.00. Examen. Jag ska visst få ett diplom idag. Det har varit kul att på gamla dagar sätta sig på skolbänken igen. Får se om jag får någon nytta av dessa nya kunskaper?

För övrigt inser vi hur komplexa våra liv är först då vi vågar dröja vid det förflutna.