”Sekonden” (1971), en roman av P O Enqvist, som utspelar sig på 40-talet, och som på ett utmärkt beskriver en fuskare. Det handlar om en släggkastare som borrar ur kulan, så att han kan kasta rekord efter rekord.
Det är fusk att dopa sig. Det kan vi vara överens om. Med en utbredd doping, så försvinner känslan av ärlighet och en kamp som bygger på rent spel. Det sjuka är att det är motionärerna, som står för den flesta andelen positiva dopingprover. I motionärernas fall handlar det mest om fåfänga; om män med taskig självkänsla som vill ha större muskler. 96 procent av samtliga positiva prover kommer från män – men det finns ett stort mörkertal bland dopade kvinnor. Då har jag utlämnat dopingen av hästar inom travsporten.
Doping med blod
Bloddoping är vanligast bland konditionsidrottarna. Upp mot 20 procent av eliten har bloddopat sig och i vissa länder är siffran så hög som 50 procent. I den här gruppen återfinner vi fuskar sporter som friidrott, cykling och längdskidåkning. I Sverige toppar tyngdlyftningen och styrkelyft antalet positiva dopingprover (elit+motionärer). Internationellt ligger friidrotten i topp.
Blir flintskalliga
Surt sa räven, när biverkningarna av dopingen en dag kommer. De män som missbrukar steroider drabbas av växlande humör, blir aggressiva, deprimerade. Preparaten ger skador på bland annat hjärta och lever. Kvinnorna får grövre röst, skäggväxt, ökad behåring på ben, rygg och armar samt håravfall på huvudet.
Statsdoping
Wada, världsantidopingbyrån, har fullt upp med det fusk som på vissa håll alltmer liknar statsdoping. Hela högen av ett lands idrottare måste dopa sig för att tillfredsställa Furstens behov att leda ett oövervinnerligt folk – det som skedde i DDR under 70-talet.
Ryssarna som har stora delar av sina landslag avstängda, är förstås kränkta och anser sig vara förföljda av omvärlden. Men bevisningen av deras systematiska doping är överväldigande. ”Alla ryska friidrottare var dopade vid OS i Peking 2008”, påstår visselblåsaren Grigorij Rodtjenkov. Fusket fortsatte vid OS i Sotji 2014. Och se där! Är det inte Putin, fursten själv, som himlar ögonen, slickar sig på läpparna och säger att alla vill åt ryssarna.
När en fuskare stod på näsan
Glömmer aldrig OS-finalen i 3000 meter hinder 1976. Anders Gärderud i sitt livs form, favoriten, den givne vinnaren. Då ställer DDR upp med en okänd löpare på startlinjen, Baumgartl – och han höll så när på att slå Gärderud … om han nu inte fallit på sista hindret. Sen försvann östtysken från arenorna. Han var tydligen dopingdesignad för ett enda lopp. Tiden som Gärderud sprang i mål på var 8.08,02 – nytt världsrekord. Det var alltså ett lopp där det gick fort och där en nykomling var nära att vinna.
Fuskare
Har plockat några av de fuskare som förekommit genom åren. De som fuskat till sig guldmedaljer, pengar, ära – och som ljugit sig blåa när de åkt fast.
Armstrong
Lance Edward Armstrong. Innan han avslöjades ansågs han vara en av de bästa någonsin, och den ende cyklist som varit först i mål i sju Tour de France, mellan åren 1999 och 2005. Men så åkte han dit. I en timslång TV-intervju erkände han sitt fusk. Han brukade ta en cocktail bestående av EPO, bloddoping och testosteron. Han fuskade sig till falska segrar och mångmiljonbelopp i segerpremier, annonser, sponsorskontrakt.
Mühlegg
Johann Mühlegg, längdskidåkare som först tävlade för Tyskland, men som flyttade till Spanien. Under OS 2002 vann Mühlegg tremilen, och 10+10 km jaktstart. Han hade även den bästa tiden på femmilen, men diskades sedan han testat positivt för en syntetisk form av EPO. Det var den fuskaren som förstörde Per Elofssons skidkarriär.
Ben Johnson
Han blev Kanadas stora stolthet när han under mitten av 80-talet satte världsrekord på 60 och 100 meter. När Johnson besegrade Carl Lewis, och satte nytt världsrekord på VM i Rom, skrek Lewis ”bedrägeri”. Jo, jo … Mycket riktigt. På OS i Soul ett år senare, testade Johnson positivt för anabola steroider. Ben Jonson åkte faktiskt fast tre gånger. (Noterbart: Efter sin aktiva karriär medgav Carl Lewis att han använt sig av otillåtna preparat.)
Två års avstängning är bara larvigt. Genom muskelminnet kan en person som tidigare blivit vältränad genom doping, snabbt kan bli i fin form efter ett uppehåll. En gång dopad, alltid dopad. Livstids avstängning – det är det enda rimliga. Dopingfusket är en skymf mot de rena idrottare som i åratal siktat in sig på en speciell tävling – men som blir passerad på mållinjen av någon som dopat sig. För att inte tala om publikens fortsatta tilltro till sporterna. Och annonsörerna och sponsorerna. Själv ser jag numera aldrig på cykeltävlingar och kraftsporter. Börjar även tappa sugen för längdskidåkning.
Fortsatt ljugande
Doping blir en hemlighet som måste skyddas med lögner. Lögner som blir till sanningar. Det är väl därför de fortsätter att ljuga när de åker fast; för sig själva, för omvärlden, för Gud fader, tomten och sin gamla faster. Tysken Dieter Baumann, löpare, som åkte dit 1999 menade att någon måste ha fyllt hans tandkrämstub med anabola steroider. Petr Korda, tennis, förklarade att han fått i sig steroiderna genom att ha ätit kalvkött. Då skulle han ha behövt äta 40 kalvar per dag under 20 års tid. Ben Jonson, sprintern som åkte fast tre gånger menade att någon mixtrat med hans energidryck.
För övrigt fuskas det på alla fronter. Tänker på de som köpt facit till högskoleprovet. Vi har en hel hop läkarstuderande som fuskat sig in på utbildningen. Ett framtida besök hos en fuskläkare: ”Herr Petterson (som har ont i höger knä), jag ändrar lite i era alarmerade provsvar, sen gipsar vi er vänstra fot. Dessutom ska ni få med er en bra medicin mot Denguefeber” (sjukdom som finns i Afrika).
© Kent Lundholm
Senaste kommentarerna