Vi ska inte vara så oroliga över att ibland känna oss svaga och sårbara, inte heller för att visa denna svaghet utåt. Att gå omkring å ständigt vara karut å kavat, att tro att styrka i längden ska skydda oss mot allt ont och farligt kommer en dag att göra denne riktigt förvånad. Så låt oss vara lite svaga emellanåt, det gör oss bara mer ödmjuka och sanna. Framför allt hela. Och en aning starkare. Det är kombinationen av svaghet och styrka som gör oss till de ödmjuka människor vi innerst inne vill vara. Människor som vågar erkänna sina brister, som vågar be om hjälp och som har krafter över att hjälpa andra som behöver hjälp.

Har då och då sett reklamen för kontaktsajten ”Elitsinglar” flimra förbi. Varje gång har jag blivit förbannad. Nu dräller det av olika sajter där människor kan mötas, och det ska inte förringas då man komma i kontakt med det motsatta könet. Kanske, tänker man. Jag träffade min Lena på Norrlandskontakten, en sajt som är gratis och inte lika tekniskt avancerad som de mötessajter som tar ca 300 kr/månader för ett medlemskap och som med hjälp av en databas parar ihop folk. Så i stort har jag inget emot att vi kan träffas via nätet, det är nog ganska vanligt numera.

Men jag rycker som sagt  till när jag ser reklamen för ”Elitsinglar” och undrar vilka som räknas till denna elit? På sin webb skriver de att av medlemmarna är 54 procent kvinnor och 46 procent är män – och av alla dessa är 68 procent akademiker. Alltså, det gäller att vara välutbildad och då har man (eller får) förmodligen ett bra jobb och tjänar relativt bra. Ja, det är kanske en definition av en elitsingel. För en testperiod på tre månader kostar det 600 kr/månaden, vilket låter rysligt dyrt. Vilka har råd att lägga ut så mycket pengar för att en databas ska para ihop dig med en annan elitman/kvinna? Man lovar även att kontrollera alla profiler manuellt och det är väl bra om man får bort alla med falsk ID, men vad kollar man mer? Att uppgiven inkomst stämmer, taxeringsvärdet på ens bostad är korrekt, att man verkligen har fast anställning. ”Elitsinglar är online dejting för kvalitetsmedvetna”. Så skriver de själva. Genom att skräddarsy din dejting så ökar chansen att du träffar en likasinnad. Det finns alltså människor som menar att de tillhör en elit och onekligen ansluter sig till en dejtingsajt som vänder sig till eliten.

Elit kan beskrivas som en liten, utvald grupp, som anser sig vara särskild och överlägsen en större grupp. Eliten kan exempel hävda att de är mer intelligenta, smartare eller bättre ekonomiskt bemedlade än ”resten av oss andra” – vi som tillhör pöblen. Synonymer till elit är: utvald skara, de bästa, kärntrupp, nobless, överklass. Men i stort så handlar det om godtycke, ja vilka som nu anser sig tillhöra eliten eller inte. Men nu finns det alltså mötessajter som vänder sig till eliten, som måste bygga på att man ser på vårt samhälle genom elitistiska glasögon, att det finns bättre och sämre slag av oss medborgare, medan de själva anser sig vara ”finare” eftersom de söker sig till platser där andra ”fina människor” håller till. Då ökar möjligheten att möta en annan elitmänniska som står på ungefär samma värdegrund. Så efter ha jämfört sina ekonomiska värden, kan de bygga ett stor hus och på sikt skaffa elitungar.

Jo, det är klart att jag raljerar och överdriver en aning, men jag blir så förbannad när man på det här sättet gallrar ut folk som inte tillhör eliten. Man vänder sig helt klart till etablissemanget som är en synlig social minoritet av välklädda, nyklippta och som bara dricker dyra viner ur höga glas, går på gym fyra gånger i veckan, äter ”rätt” och kör omkring nya, dyra bilar och tycker att skattetrycket är åt helvetet för högt. Oj, nu raljerade och generaliserade jag ännu mer. Ber om ursäkt.

För övrigt kommer dottern Hanna på middag. Hon har gjort sitt allra första arbetspass som sommarjobbare. Under tre veckor ska hon vara hjälpreda åt simlärarna i Ersboda badhus då de ska lära åttaåringar att simma. Mitt första sommarjobb var att efter sjuan sätta plantor på ett stekhett kalhygge. Gjorde det tre somrar i rad. Det var väl inte så mycket pengar jag tjänade på det, men det var en stor känsla att få sina första eget förtjänade pengar i handen. Det första jag gjorde var att köpa en rullbandspelare. tänk sådana var en gång det hippaste man kunde äga – en rullbandspelare.