Etikett: Ester staty

Esterstatyn för dyr

Av , , 2 kommentarer 4

Ester i våra minnen. Dock inte som staty

Det måste ha talats i timmar, dagar, rent av veckor om innehållet i Lilly Bäcklunds (s) motion som lämnades in i oktober 2021. Först den 17 maj 2022 låg den på kommunstyrelsens bord, klar att röstas om. För och emot en Esterstaty. Förvaltningens förslag till beslut är undertecknat av fyra chefer från Gatu- och parkkontoret, kulturnämnden, samhällsbyggnad och myndighetsnämnden.

De är överens: Nej, till en staty. Det fattas pengar. Möjligen finns ekonomi till en mindre minnessten Tingshusparken. Det enda som förvaltningen sagt ja till, är att kommunen ska upplåta en av Lyckseles gator med Ester Nilsson Duvas namn.

Egentligen är jag för trött och alltför plågad av värk, för att börja munhuggas med Lycksele kommun. Min hemstad. Jag vill ju ingen något ont och jag hoppas att vi kan skilja på sak och person – och att man inte behöver bli ovänner bara för att man har olika åsikt i ämnet. Men folk vänder sig ofta till mig i ämnet Ester och särskilt nu i statyfrågan. Det var ju jag som väckte liv i Ester med min roman ”Älskade Ester”, så jag måste väl rimligtvis uttrycka en åsikt i statyfrågan.

Statyer är dyra
Nej. Väntat – ja. Men varför tog det sådan tid, varför sätter man ner klackarna så hårt? Varför i hela friden göra en kostnadsjämförelse med statyn av Zlatan. Dessutom måste kommunen utlysa en tävling där bildkonstnärer skissar fram ett vinnande bidrag.  Då har man kommit fram på dryga 500 000 kr. Nog bör det väl finnas alternativ för en lägre kostnad. Zlatanstatyn är ju rätt så stor. Har nejsidan sett ”flyktingpojken” i Skellefteå stadspark?

Flyktinggrabben sitter staty i Skellefteå stadspark.

Återremiss av ärendet
Lilly Bäcklund (s) och Roland Sjögren (Kd) begärde återremiss till myndighetsnämnden. Men det är mest för att vinna tid. Det lär inte bli några förändringar i tjänstemannaförslaget.

Troligtvis återvänder motionen arbetsutskottet i augusti – som då säger bu eller bä innan det blir omröstningen i fullmäktige. Nu ska det sägas att tjänstemännen bara har gjort sitt jobb och konstaterat att det fattas pengar.

Tjänstemännen står för kunskapen. Politikerna för åsikterna. Man kan även säga: Politikerna beslutar vad som ska göras i kommunen, tjänstemännen bereder ärendet för att ta reda på om det är genomförbart. I fallet Ester blir det för dyrt.

En annan skillnad är politikerna är valda av folket, förtroendevalda, medan tjänstemännen är anställda i kommunen.

Medborgarnas röst
Om Ester någonsin stå staty, krävs nog att medborgarna i Lycksele gör sina röster hörda. Faktum är att frågan om Esterstatyn sammanfaller med höstens val. Det kan få politikerna att visa lite andliga spänst och sluta upp kring andemeningen i motionen: ”Det är dags för Lycksele kommun att ge sitt bidrag till Ester Nilssons upprättelse.”  Då krävs en omfördelning av resurserna i budgeten. En svår process om ekonomin är pressad. Men – visioner måste få kosta en slant. Drömmar och visioner kan ju inte för alltid bli kvar inne politikernas skallar. Där gör visionerna ingen som helst nytta.

Kulturen – en tunn tårtbit
Ställer politikerna kulturen mot skola, vård och omsorg, så brukar valet var givet. I en kommunal budget brukar kultur/fritid vara cirka 5 procent av den totala kostnaden. Skola, vård och omsorg 80 procent. Kulturen är en mycket tunn bit av den kommunala tårtan. Inkomsterna kommer till största delen från skatter och statsbidrag (80 %).

Ester Duva Nilsson. En riktig kändis.

Utifrån de tuffa tiderna med inflation och skenande räntor, hotas vi av en klimatkris och kriget i Ukraina. Då är enkelt, ur en strikt ekonomisk synvinkel, att avstå från att resa en staty föreställande en liten, långsam gumma. Eller …  är det just i dessa tider som vi behöver något konkret i tillvaron. En klurig Ester som får oss att le och återfå framtidstron. Coronapandemins långvariga isolering har skapat en hunger kultur. I sin isolering har många upptäckt hur viktig kulturen är ens liv. Den är luften vi andas, som ger oss ro, vidgar synfältet. Kultur i alla dess former berikar våra liv.

Esters kändisskap
Ester var så mycket mer än en långsamt, leende gumma i ett par förstora skor. Dock dömdes hon ofta för sin utsida. Men inunder fanns en klok, allmänbildad, självlärd, tänkande kvinna – med en alldeles unik världsbild. Ester är vida känd. Jag har varit på över 30 platser och berättat om Ester. Ända uppe i Boden finns skrönor om Ester Duva.

Det är förstås svårt att omsätta filosofiska resonemang i kronor och ören. Men att en av Lyckseles mest kända personer har ett värde torde stå klart. Med då krävs marknadsföring.

Kan leda till ökad turism
Även statyer kan locka turister till orten. Statyn i sig generar inga pengar, men indirekt kan statyn av Ester leda till en ökad turism, som i sin tur gynnar stadens näringsliv. Dessutom, genom kulturella upplevelser och insikter, är det faktiskt möjligt att skapa hälsa och inspiration som förbättra kreativiteten. Kreativa människor är ofta duktiga på att lösa problem..Okej, folk blir inte friska av kultur, men man kan känna sig friskare. Kulturen i alla dess former vidgar perspektiven, ger oss nya tankar.

Kultur är mer än vad ögat ser.  Kultur är förändring. Kultur ger oss hopp som i sin tur skapar framtidstro.

Därför bör man i beslutet om en Esterstaty väga in faktorer som:

Att Esterstatyn blir en historisk brobyggare mellan olika generationer. En berättelse om Lycksele, från köping till stad. Statyn som påminner oss om andra historiska personer som levat sina liv i Lycksele. Tänk er att en skolklass samlas kring statyn – om 100 år – för att få följa Esters röda tråd genom fattigdom och ständiga hot om att hamna på en ”idiotskola”. Kanske tar lärarna upp hur det gick till när kommunen beslutade sig för att resa statyn. Eller som Ester sa; ”Sä länge man kunn minnes en männisch, sä länge finns hon kvar.”

En staty med Ester som förebild får oss att förstå, eller ana, den unika världsbild Ester upplevde genom sina autistiska sinnen.

Statyn blir även en berättelse ur ett jämställdhetsperspektiv:  På hur synen på ensamstående, fattiga kvinnor förändrats genom tiderna. Statyn blir en berättelse om en kreativ kvinna som på egen hand lärde sig att läsa och skriva; om en kvinna med extraordinära kunskaper i siffrornas värld.

Ester är även en förebild för de som då och nu anses vara eljest (annorlunda men icke sämre) och att det krävs mod att vara eljest.

Lycksele var länge en skådeplats för striden mellan Svenska kyrkan och de frireligiösa.

Kanske kan vi även se Ester som en fredsmäklande symbol i den forna striden mellan Svenska kyrkan och de frireligiösa i Lycksele. Ester rykte på axlarna. ”Låt däm stå å kast bibelola åt varann. till slut så tröttna däm.”” Ester sig rörde sig fritt, som en fri kvinna, mellan Pingstvännerna, Frälsningsarmén och kyrkan som var hennes hemvist. I VK 1977 säger hon apropå striden mellan de religiösa parterna:

”Jag kunn tänk mä å besök en gudstjänst i vilken slags körka hä än kunn vara. För mej finns alltid en plats i kyrkosalen.”

Vår historia är ovärderlig – den är vår identitet
Konst kan alltså, med lite vilja och en gnutta fantasi, ses som en investering i upplevelser. En Esterstaty skapar känslor, ställer frågor och berättar en historia. En staty torde väl knappast kräva några löpande kostnader. Däremot kommer resandet av en staty, att kräva den goda viljan från samtliga inblandade.

Esters mod och ensamhet
Ester fanns där händelserna utspelade sig. Hon var där folk samlades. Själv var Ester en ensam människa. Hennes förmodade medfödda autism medförde att hon hade svårt att tyda de sociala reglernasom gäller hos en flock av människor. Men hennes mod segrade över rädslan. En Esterstaty i Lycksele, får oss att minnas kvinnan som närvarade vid 3000 begravningar, upp mot tusen bröllop, som satt ett par år i tingshuset och studerade ondskan och lögnen, för att sedan bli hängiven fotbollssupporter. Hon som fick namnet Ester Duva och senare Allestädes närvarande. Hon dök upp då det bjöds på fika. Blev hon inte inbjuden, så bjöd hon in sig själv. Hon älskade att bli inbjuden och hon myntade uttrycket ”å då är jag å bjudd!” Frågan kan med fog ställs till Lycksele kommun: Ska ni bju på na fika?

Esterdagen firas årligen

Älskade Ester
Trots att Ester varit död i snart 40 år, är hon fortfarande en av Lycksele mest kända personligheter. Hört att det ska arrangeras resor i Ester spår som bland annat går till Stenriket Nygård där Ester bodde i 27 år. Nygård, Esters skydd och fängelse. 1929 flyttade Fattigvårdsstyrelsen den svältande familjen Nilsson till ett ålderdomshem nere vid Lugnet i Lycksele. Där börjar en ny kamp. Kampen för att bli accepterad. Det blev hon också. Älskade Ester. Hon var då 33 år och blev kvar i Lyckseles äldreboende i 56 år.

Den kvinnan är värd en staty!

 

Lyckselebornas egna idé
Redan vid boksläppet, Esterdagen den 10 juni 2021, dök förslaget upp: ”Ester Duva är värd en staty!” Sedan har frågan då och då blossat upp på Facebook.

Kyrkan hade redan markerat Esters grav som kulturhistorisk värdefull och därför ska hennes grav förbli orörd i all evighet. Vid mitt första (av åtta) framträdande i Lycksele, berättade Lilly Bäcklund om planerna att skriva en motion i frågan om en staty. Hon hade snappat upp folkviljan i Lycksele.

Stort reportage i Vi

Epilog
Tidningen VI:s redaktionschef Thomas Dur Fläckman
, följde mig i två dagar i samband med mitt framträdande i Lycksele den 1 september 2021. Han ville ta del av fenomenet Ester Duva. Det resulterade i ett vackert och elegant gestaltat reportage. Rubriken blev: ”Tänk att Ester ska bli staty”. Thomas Dur Fläckman har sedan mejlat: Nåt nytt om statyn. ”Jaså, har de börjat jämföra Ester med Zlatan,” svarade han. I januari 2022 hör filmregissören Kjell-Åke Andersson av sig. ”Jäklar vilken gumma! Henne vill jag filmatisera.”
Alltså – eventuellt kan Ester skapa en hel del gratis-PR för staden.

Själv kämpar jag med min Parkinson. Det är ett under att jag orkade skriva den 600 sidor långa romanen med titeln ”Älskade Ester.” En period var jag så svag att fick bäras nerför trapporna och byta bostad till en med hiss. Jag kunde inte svika Ester. Jag skulle, till vilket pris som helst, ge den grymt underskattade Ester Nilsson Duva upprättelse.

Kvinnan som blev en del av Lyckseles stadsbild. Vad skulle hon sagt?

”Köst hä nanting?” O ja, hundratusentals kronor! ”Säj du hä?”

FOLKETS OCH NÄRINGSLIVETS INSAMLING
Om kommunen hoppar av finns det bara en möjlighet kvar: Att Lyckseleborna tillsammans med stadens näringsliv skramlar ihop till en staty. En halv Zlatanstaty går loss på en si så där 250 000 kr. Om 3000 personer skänker 100 kronor var, så blir väl det 300 000 kr. Det skulle ge eko över hela vårt avlånga land.

Men till den striden fattas ork. För Lundholm håller Parkinson på att bli en heltidssysselsättning. Men än har jag kvar så pass mycket kvar av mitt språk, att min roll blir att påverka skeendet med ord. Om det mot all förmodan skulle resas en Esterstaty, skulle jag vara den förste att ge statyn en kram. Närmare än så kommer vi inte Ester. Men ändå … fullt tillräckligt.

Esters grav – kulturminne. I all evighet.

 

Text av Kent Lundholm

2 kommentarer
Etiketter: , ,