Etikett: fika i det fria

En underbar höstdag

Av , , Bli först att kommentera 2

Strax före elva åkte vi förbi Myckle och Medle och strax efter cementfabriken, svängde vi höger, in på ett hygge och sen in i skogen, ner mot järnvägen. Vi gick uppe på åsen ovanför den gömda, märkliga badplatsen, ett mörkblått, snudd på svart öga i den gröna, gula skogen. Vi sökte svamp, men fann inte ens ett lingon.

Så det blev fika nere vid tjärnen med sina bryggor och trampoliner. Det har varit en helt underbar höstdag med en värmande sol, men med kylande höstvindar. En macka och kaffe från en termos. Jag hade återfått kraften i benen och kunde kliva fram på mossa, över stenar och stubbar. Hade mer kraft i kroppen på år och dag. Måste bero på att jag fick sova sju timmar tack vare doktorn på Parkinsonenheten skrev ut en medicin gav mig drygt 7 timmars skön sömn och befriad från mardrömmar. Jag har i ett par års tid (!) sovit illa, i snitt på 2-4 timmar per natt.

 Sen åkte vi vidare, över hygget, nerför en backe, längs allt smalare vägar, till dess vi kom ner mot en lerig vattenpöl och en ravin mellan två grustag. Vi knatade upp på åsen i jakten på Karl Johan. Inte en svamp. Däremot två björnspillningar. Efter nån kilometer hörds gevärsskott. Visst tusan – älgjakten är ju i full gång. Så fick vackert lomma tillbaka. Ingen svamp, bara en vacker lila sten som Lena bar i sin svampkorg.

Ett med naturen

Höstens sista blomma

Jag är höstens sista blomma.
Jag blev vaggad uti sommarens vagga,
jag blev ställd på vakt mot nordens vind,
röda flammor slogo ut
på min vita kind.
Jag är höstens sista blomma.
Jag är den döda vårens yngsta frö,
det är så lätt att som den sista dö;
jag har sett sjön så sagolik och blå,
jag hört den döda sommarens hjärta slå,
min kalk bär intet annat frö än dödens.
Jag är höstens sista blomma.
Jag har sett höstens djupa stjärnevärldar,
jag skådat ljus från fjärran varma härdar,
det är så lätt att följa samma väg,
jag skall stänga dödens portar.
Jag är höstens sista blomma.

Edit Södergran