Jag har alltid kört omkring med gammbilar, den ena i sämre skick än den andra. Den senaste som jag sålde för ett drygt år sen, en Ford Mondeo, hade jag ”lappat ihop” med silvertejp. Till slut sa min dotter: ”Pappa jag vill inte åka i den där skrotbilen”. Jag fick 1200 kronor för den. Det här med att köra omkring med gammbilar måste jag ha ärvt min far. Det var aldrig tal om att köpa en ny bil. Det var bara att kasta pengarna i sjön, menade han. Jag har varit utan bil nu i dryga året och det har gått bra. Åker buss eller cyklar istället.

Polaren Karlsson är vän av gammbilar. I afton var han förbi och visade upp sitt kap, en Citroën från 1954. Jag fick provåka upp till Coop. Jo, den var fin. Ingen vidare komfort, men … charmig, på sitt sätt.

Karlsson med sin nya gammbil.

Tvättdag. Sånt ska oxå göras. Tyvärr blev det ingen bokcirkel. För mycket sus och brus i skallen.

För övrigt måste vi älska oss själva för att kunna älska andra.