Etikett: förkylning

Män blir sjukare

Av , , Bli först att kommentera 3

Jo, så är det! Män drabbas hårdare av förkylning än vad kvinnor gör. Forskning tyder på att män har en svagare immunreaktion när det kommer till virusinfektioner som förkylningar och influensa. Män har värre symptom och som håller i sig längre. Det verkar vara så att de kvinnliga könshormonerna stärker immunsystemet. Så ni som brukar raljera över hur ynkliga vi män blir av en förkylning, vet nu att det det finns vetenskapliga belägg för att vi helt enkelt blir så vansinnigt mycket sjukare än vad kvinnorna blir. Skriver detta för att få någon slags sympati gällande den svåra förkylning jag lider och pinas av. Orkar knappt hålla mig upprätt, hostar och nyser. Förfärligt värre.

förkyld

Grattis Lycksele till den nya ambulanshelikoptern. Den kommer att rädda många liv. Det vet jag som en gång i livet varit ambulanssjuksköterska i Arvidsjaur. Det var nån gång i slutet av 80-talet. Men då var det ingen ambulanshelikopter jag flög, utan en helikopter som var ansedd för militärt bruk. Det betydde att man fick släpa med sig akutväskor, syrgastuber och allt annat som behövdes för färden till Boden eller Piteå. Efter en av turerna till Boden, vill jag minnas, så rådde det full snöstorm. På vägen hem flög piloten vilse. Just det. Noll sikt. Till slut meddelade han att vi var tvungna att gå ner. ”Nu är min stund på jorden kommen”, tänkte jag och höll fast så hårt jag kunde. ”Jag måste läsa av vägskyltarna”, fortsatte piloten. Vägskyltar? Sakta sänkte sig helikoptern mot marken. Till slut skymtade konturerna av en bilväg. Helikoptern flög fram på ca 20 meters höjd. Om det kommit en bil vid det tillfället, hade vi dött. ”Se där”, sa piloten. Skylten pekade åt vänster och på den stod det (typ) Arvidsjaur 18 km. Så vi flög åt vänster, en bit ovanför vägen, och kom fram med livet i behåll.

För övrigt är det extrapris på ägg. Undrar varför?

Hosta och social träning

Av , , Bli först att kommentera 3

Vaknade med huvudvärk, varm panna och med en skällande hosta som river upp sår i mitt bröst. Infektionen tar ett omtag, för tredje-fjärde gången – och under drygt nio veckors tid. Hostan är värst, eftersom den tilltar direkt jag lägger mig ner. Var igår på en halvårskontroll av min diabetes och stroke. Mitt långtidssocker var högt, men så har jag ju inte gjort annat än legat inne och hostat och baddat min febriga panna. Så farbror doktorn skrev ut en kraftigt hostdämpande medicin och en kur bredspektrumantibiotika för en snabb och hård tiodagarskur. Fick även med mig en inhalator innehållande kortison. Hoppas det gör mig frisk inför de utmaningar som väntar under våren; saker och ting som måste gå i lås för att jag ska kunna försörja mig som föreläsare och författare. Fast till det sistnämnda hoppas jag på ett rejält skattefritt stipendium. Det är på tiden jag får ett – senast jag fick ett var 2013.

sanden

Skriver man något i sanden måste man räkna med att vattnet och vinden till slut utplånar orden, tecknen. Det ligger inget symboliskt eller djupsinnigt i det. Det är som med livet självt. En dag raderas alla minnen och tankar ut. Orden fastnar i evigheten. Men just detta faktum är den kontrast som behövs för att vi ska kunna njuta av livet.

received_10154210099754927

Väntar troget på att min alldeles egna Lena ska komma puttrande i sin lilla, blåa bil. Hon dyker upp vid middagstid och stannar till på söndag. Vi gör så, jag och min älskade: åker varannan gång de tretton milen till varandra. Känner mig trygg med henne – samtidigt som jag får ett intellektuellt motstånd i hennes sätt att tänka och resonera. Jag tvingas skärpa mig som man. På lördag fortsätter vi med vår sociala träning. Denna gång har vi bjudit några vänner och min dotter till en storslagen middag nu på lördag. Det är en handling som är bra träning för den introverta personlighet som jag de facto är. En gång i livet, mellan 20- och 40-årsåldern var jag den som ordnade och arrangerade de flesta festerna. Då njöt jag av att röra mig fritt bland folk, att synas, att höras – men med åren har jag allt mer blivit till en mussla. Fast så då har jag de senaste sju-åtta åren fått lägga all min energi på mitt tillfrisknande och hitta fram till ett någorlunda fungerande liv. Kanske är dessa middagsbjudningar ett tecken på att jag kommit rätt så långt i mitt tillfrisknande – även om jag tvingas brottas med sviterna av den stroke jag drabbades av 2015. När det gäller tillfrisknande finns där ett mått av accepterande och en insikt om mina begränsningar. Någon gång får man stanna upp, släppa taget och sluta tokkämpa, för att istället njuta i det lilla av det liv man har kvar att leva.

För övrigt kan livet bli rysligt överbefolkat av minnen; som i ett tjockt fotoalbum där bilderna befolkar sida upp och sida ner.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Mansförkylning finns!

Av , , Bli först att kommentera 1

Vaknar snorig, hes och febrig. Är dödssjuk. Jag kan säga det med fog, eftersom ett flertal studier visat att vi män faktiskt BLIR sjukare än kvinnor när en förkylning slår till. Vid Stanfords medicinska universitet i USA har man nämligen kommit fram till att höga halter av testosteron kan kopplas samman med sämre immunförsvar. Så detta med ”mansinfluensa” finns och existerar på riktigt.

psyket2

Vi män har all rätt att klaga över våra täppta näsor och plågsamma hostningar. Det har också visat sig att det kvinnliga könshormonet, östrogen, fungerar som ”medicin” mot vissa varianter av virussjukdomen. Tidigare studier har visat att östrogen även skyddar mot hiv, ebola och hepatit. Slutsatsen är att vi män bör stoppa i oss östrogen och bli mer kvinnliga – då slipper vi plågas av förkylningar.

Men hur det nu än är med den saken, hormoner hit eller dit, så tvingas vi bära vår egen smärta. Det går ju knappast skylla en värkande kropp eller en snorig näsa på någon annan. Det hör till livet att ta ansvar för oss själv, först då blir man en person, en människa. Men det finns de som projicerar sin smärta på andra, som tycks ha ett behov av att döma sina medmänniskor. Men ju mer och fler man dömer, desto längre bort från sig själv kommer man och till slut känner man sig inte själv och än mindre kan man hantera sin egen personliga smärta.

För övrigt har jag med åren blivit allt mer ointresserad av att resa. Det finns ju så mycket intressant i fantasin.

Avslutningsvis vill jag påminna om detta.

20161206_194915