Etikett: Förlåtelse

Cyklar mot förlåtelsen

Av , , 1 kommentar 2

Igår fann jag cykeln som passade mig. En begagnad damcykel av märket Mustang, som dessutom har tre växlar. Hur modern som helst och till ett humant pris – 800 kronor. Den gamla med ovalt bakhjul och utan växlar får nu stå i cykelförrådet ifall någon gäst skulle vilja följa med på en tur längs älven. Såg en himla massa cyklar på Blocket, men vågade inte köpa någon av dem. När nästan nya tioväxlade cyklar bjuds ut under tusenlappen, så torde det vara något skumt. Om man köper en sådan hoj lär man väl snart bli haffad och anklagad för cykelstöld.

Tidningen Vasaplan överlämnades i går till redigeraren Erik, som nu gör ett utkast som jag och bildredaktören ska korrekturläsa till helgen. Sedan skickas allt till tryckeriet. Känner mig stolt över resultatet. I dessa vårtider så har vi fyllt tidningen med olika berättelser om kärlek. Spännande. Nu har jag varit med och gjort tre nummer av Vasaplan och stått pall för stressen och när det stormat från olika håll. Det finns hopp.

Har funderat en del kring förlåtelsen, något som ibland kan verka totalt omöjlig att ro i land. Det som är knepigt med förlåtelsen är att den är en ömsesidig process som kräver att båda är med på tåget. Om det dessutom är på det sättet båda känner sig kränkta, så kan det handla om en lång resa innan man levt sig igenom alla starka känslor, innan man kan ta steget mot förlåtelsen. Om det nu inte går att förlåta, så kan man kanske försonas för att det ska bli möjligt att ”härda ut i varandras sällskap. Eller som Jakob Hellmans sjunger: ”Bara vara vänner …” För att nå ända fram måste man först släppa tankarna om hämnd, att skaka av sig bitterheten och finna ett sätt att kunna kliva åt sidan för att kunna se sin del i sammanhanget och se motparten i ett annat, nytt ljus. Nåden. Sedan är det ju så att förlåtelse bara kan ges. Den kan inte tas.

Jag talar inte om ”vardagsförlåtelsen” då man lite slentrianmässigt mumlar fram ett ”förlåt” och sedan är allt bra. Jag talar om den ”djupfrysta förlåtelsen”, den som gör livet kallt och hårt; som upptar varenda vrå av livet och som hindrar oss från att gå vidare. Det är en ensam resa man tvingas göra fram till ändhållplatsen. Först när man ger förlåtelse eller tar emot förlåtelse blir man fri och kan fortsätta sin resa. Men detta är lättare sagt och gjort, och ibland kan man undra om det vid sådana tillfällen borde tillsättas en haverikommission som kan ta reda reda på vad som fick planet att gå i spinn och störta till marken. Att hitta den svarta lådan.

Sedan får vi inte glömma att förlåta oss själv.

Kan man cykla mot förlåtelsen? Nu när jag har en cykel med tre växlar …

Om godheten

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns så mycket gott i oss människor. Som igår när jag kom kånkande med två proppfulla matkassar, tungt värre och åttahundra kronor fattigare. Mitt i steget, mitt emellan två isfläckar, så spricker ena kassen och nyårsmaten glider ut på gångbanan. Jag hukar i förtvivlan ner på knä och undrar vad jag ska göra med tre förlorade ägg, hur jag ska få hem laxen, bananerna, marmeladen, smöret. Det är en bra bit hem och jag kan omöjligt bära varorna i famnen. Då stannar en bil och ung tjej ropar: ”Jag såg vad som hände å jag har en kasse över!”
Det var som om hon inte ens väntade sig ett tack. Det var liksom bara en handling bland många andra handlingar. Hur naturligt som helst. Men jag lovade henne dyrt och heligt en alldeles egen stjärna på himlavalvet.Då log hon, vinkade och körde vidare.

Redan Aristoteles menade att människans sanna natur är att använda sina resurser för att hjälpa andra. Gör gott och andra kan spegla sig i det; det smittar av. Genom goda handlingar så bekräftar vi de som för tillfället har det besvärligt, vi synliggör dem, bekräftar dem, vi ger dem ett värde. Vi lever upp till detta om människans lika värde. Men att vara snäll handlar inte enbart om att vända andra kinden till, det handlar lika mycket om att ha modet att resa sig upp och kämpa för det som är rätt och att säga ifrån när något är uppenbart fel. Men för att kunna göra det så behövs en inre kompass som visar hur vi ska göra. Vi kan kalla det för vårt samvete.Därför är det inte alltid tanken som räknas. I slutänden är det handlingen som avgör, vad vi i praktiken faktiskt gör.

Vi kan heller inte komma i efterhand med en räkning till de som vi hjälpt, ett återbetalningskrav. Det är är ungefär samma feltänk som när vi en gång för alla förlåtit någon. Då kan man inte dyka upp nåt år senare och säga: ”Förresten, så har jag bara förlåtit dig till 50 procent.” Gett är gett och kommer aldrig tillbaka. Det är så tillit byggs och blir bestående.Godhet är att ta ansvar för sina handlingar och sitt liv och på så sätt uppmuntra andra till att göra gott.Det finns en positiv energi i snällheten, i vår empati. En kraft som växer när vi gör gott och som gör oss starkare. När vi utför goda handlingar så sker saker inom oss, rent kemiskt, som får oss att må bättre.

Men vi måste ständigt kämpa för att få vår godhet att växa. Empati är ett förhållningssätt vi måste träna på ständigt. Ungefär som man tränar på att hoppa högt, åka skidor fort och länge, ett skriva bra, måste vi dagligdags träna på att få vår empatiska förmåga att växa. Vi kan även träna oss på att be om förlåtelse. Det innebär inte att du därmed hukar och tar på dig all världens skuld, att du alltid erkänner dina brister och fel och låter den andre ständigt få rätt. Nej, det betyder bara att du högaktar och värdesätter dina relationer till andra människor högre än ditt ego. Men det kräver mod. Det lovar jag att träna mer på under det kommande året.

Det talas så ofta om hur onda vi människor är och när man ser nyhetsbilderna från världens oroshärdar och krig rulla förbi, så är det lätt att hålla med. Men allt det goda som samtidigt görs, var ser vi det? Vi glömmer ofta bort att lyfta fram alla goda handlingar som ständigt utförs. I det lilla, i det stora.

”Vänlighet är svår att ge bort, för den ges oftast tillbaka”. Mark Ortman.

Så gör gott under 2015.

Jag vill önska er alla ett Gott Nytt år!

/Kent