Etikett: Geir Gulliksen

Strövar i ett landskap

Av , , Bli först att kommentera 4

Suttit och jobbat med sajten Bokbörsen, där man mot en billig peng kan lägga upp de böcker man vill sälja. Min älskade böcker …  Det tog mest hela gårdagen att fotografera omslagen, lägga in ett fyrtiotal böcker och sätta ett hyggligt pris. Får väl se hur det går. Du kan ingenting ta med dit du går …. Fast polaren L-E har sedan jul sålt böcker för över 3000 kronor.

Ellen Key äktenskap
Två av de 40 böcker jag vill sälja för en billig penning.

Förutom att försöka skaffa lite semesterpengar genom att sälja böcker, satt jag och bläddrade i allt det jag under åren grävt fram kring romanbygget ”Älskade Maria”. Blev nervös, orolig. Minst två-tre års arbete väntar för att få en sådan roman klar. Att skriva en historisk berättelser kräver att man har koll på alla detaljerna – inte bara om människorna, utan även om den historiska samtiden. Tvekar. I vilket skick är jag om ett år, om sex månader? Ändå … Har ju samlat på mig underlaget till en fantastisk roman.

fountain-3412242_960_720

Tittar ner på mina händer. Den vänstra skakar rejält. Det är den handens fingrar som trycker ner fel tangenter eller vars pekfinger fastnar mittemellan två tangenter och blir kvar därrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr. Så kan det se ut.

Polaren L-E hälsade på igår. Vi drack starkt kaffe och suckade. Vi konstaterade att vi inte kunde göra något åt åldrandet eller de sjukdomar vi ådragit oss. Minst av allt kan vi påverka döden. Den som lurar om hörnet. L-E har haft modet att köpa ett hus i norra Italien. Där sitter han och äter oliver och dricker kallt bergsvatten – ungefär som han i ”En vandring i solen”. Men han måste sälja sina böcker för att ha råd med amorteringarna.

”När vi blickar tillbaka, upptäcker vi att det egentligen inte är en väg vi har följt, utan att vi strövat omkring i ett landskap.” Så skrev Sandemose i ”Det gångna är en dröm.”

För övrigt kan ett enda ord öppna dörren. Nästa kan stänga samma dörr.

© Kent Lundholm

Män som talar om känslor

Av , , Bli först att kommentera 3

Gårdagens höjdpunkt var förstås när medlemmarna i Pig Hill manliga boksällskap strålade samman hemma hos mig. Vi inledde med att äta en mustig fisksoppa, sedan läste vi upp varsin dikt. Om dikterna kan sägas: Det blev en hel del tänkvärda dikter av Ferlin. Själv körde jag en våldsam dikt av Bruno K. Öijer. Sedan blev det en intensiv diskussion kring träffens temabok: ”Berättelse om ett äktenskap” av Geir Gulliksen. Fast egentligen inte så mycket om själva boken, utan mer om de känslor som handlingen rev upp hos oss mogna, erfarna män kring köksbordet.Den röd tråden i boken beskriver författaren så här: ”Den som blir övergiven blir hjälplöst bunden till som överger.” Det är alltså en roman om ett äktenskap i uppbrott och där mannen försöker på alla märkliga sätt leva med att frun har skaffat sig en älskare. Han är till och med beredd att köpa det, bara hon stannar. Ja, några av oss mogna män i boksällskapet kunde känna igen sig, varav undertecknad var en av dem, vilket skapade en hel del smärtsamma minnen. Att bli bedragen är ett av de värsta svek man kan råka ut för. Det var en bra diskussionsbok, men litterärt vet jag inte. Trots att författaren försökte sig på att låta sin fru ”berätta” sin historia, så kunde författaren inte frigöra sig från sin allsmäktiga berättarröst.Till slut korsades dessa plan och det blev allmänt rörigt. Nu hade någon i sällskapet läst/hört att författarens f.d fru (för de skiljdes ju till slut) gått ut i media och menat att hon blivit uthängd och feltolkad. Kan vi ana en process i domstolen?

dahlblond

Som värd fick jag bestämma nästa läsprojekt som ska avhandlas i februari. Jag valde ”Den store Blondino” (1987) av Sture Dahlström (1922-2001. Han anses vara Sveriges främste beatförfattare som var i ständigt uppror mot staten och myndigheterna och som ofta tog parti för den lilla människan, den slagna generationen. Det blev en lång rad absurda och roliga romaner med uppskruvade karaktärer – men alltid med en undertext där en giftig samhällskritik låg och pyrde. I ”Den store Blondino” får vi följa dansören och filmaren Frans Fitzenstrahl, även kallad Den store Blondino, När han inte dansar sina absurda danser på den franska teatern/bordellen, så åker han runt i världen och utger sig vara ledamot i Svenska akademien och tas då kungligt emot i alla tänkbara kulturkretsar. Hans filmer går knappt se på grund av alla dubbelexponeringar han laborerar med, men får till slut loss en stor summa pengar till sin banbrytande film där det bland annat ska medverka 200 000 statister.

Mer skriver jag inte om Dahlströms roman. Läs den. Den är vansinnigt kul och själv läser jag den för andra gången, med nästan 30 års intervall.

Började tömma hallen på böcker och bokhyllor under går kvällen. Innan jag reser till Skellefteå i morgon ska hallen var tom, då parketten ska lagas och slipas under mellandagarna.

För övrigt är det jäkligt halkigt ute. Fick i går hasa mig upp till Coop. Trots halkan ser jag typ 80 procent av cyklisterna färdas fram på isen i en hiskelig fart (många saknar dessutom lyse) – och utan hjälm. När jag jobbade som ambulanssyrra uppe i Arvidsjaur var jag på plats vid två cykelolyckor, Ingen hade hjälm. Mannen klarade sig mirakulöst utan skallskador, kanske för att han varit så full att han enligt vittnen skulle ha rullat iväg längs vägen,hopkurad till en boll. Kvinnan däremot spräckte skallbenet och fick ett flertal blödningar i hjärnan, vilket märkte henne för livet. Jag tycker, att åtminstone under vintertid, borde det vara lag för alla cyklister att bära hjälm.

 

Bokträff i juletider

Av , , Bli först att kommentera 3

Fick min beskärda del av julefrid, då vi igår besökte Backens kyrka och lyssnade på körer och orgelmusik som sjöng och spelade julsånger. Det var en herrans massa år sedan jag besökte en kyrka för att lyssna på julmusik.Tror att det var någon gång i mitten av 90-talet?

Det kan bli en intensiv vecka. Det blir en hel del debet och kredit när bokslutet ska sammanställas. Tror nog att det ska gå bra med den saken. Sedan ska jag betala in den moms jag är skyldig staten. Det blir inte så mycket över sedan. Kanske kan jag köpa mig en ”gammbil” för den lilla vinsten som kommit från mina författarframträdanden – och med en gammbil menar jag en i prisklassen ca 15 000 kr. Under min långa turné har jag fått leja in vänner och bekanta att skjutsa mig hit å dit, sedan har det blivit en fasligt många taxiresor då jag alltid drar med mig den tunga bokväskan till mina framträdanden och för att inte tala om alla långa, tråkiga bussresor jag genomlidit. Så en liten gammbil skulle underlätta för herr författare.

bokklubbGeir

I morgonkväll får jag besök av LE. Vi ska tala allvar. På onsdag dyker medlemmarna i Pig Hills boksällskap upp för att analysera den roman vi gemensamt läst: Geir Gulliksens omtalade roman ”Berättelse om ett äktenskap”. Middag serveras och vid matbordet framför alla medlemmar varsin favoritdikt. Det blir kaffe och pepparkakor i salongen där den aktuella boken analyseras, sedan blir det en intressant frågesport kring temat litteratur och avslutningsvis presenterar jag, som värd, nästa romanprojekt. Boksällskapet är något bland det roligaste som jag varit involverad i på många år. På åttiotalet brukade jag och några vänner träffas och diskutera böcker vi läst, men det dog ut när vi stadgade oss och fick familj, samtidigt som vi skulle göra karriär. Tid fattades – eller så prioriterade vi annorlunda, rent av fel. Nu när vi är ett gäng gubbar så finns det åter tid för det som är viktigt.

trumpfinger

Måste återigen förbryllas av USA:s valsystem. Hillary Clinton fick 2,8 miljoner fler röster än Trump, men förlorade ändå valet. Trump samlade ihop fler elektorer vilket var avgörande. Idag ska dessa elektorer formellt rösta fram Trump till USA:s näste president. Man kan ju drömma om att elektorerna säger nej till Trump. Det finns nämligen inget i grundlagen som hindrar elektorerna från att gå emot valresultatet. Det vore väl en syn för gudar. Men jag gissar att det finns ett yttre tryck på dessa elektorer, förmodligen även ett och annat hot. Sålunda har vi en amerikansk president som ska leka affär med resten av världen. Vi kommer att få se en del nya allianser som tidigare varit otänkbara, som den mellan Putins Ryssland och Trumps USA. Samtidigt kommer Trump att reta upp kineserna med skyddstullar, vilket gör att kineserna ger fan i att hålla Nordkoreas ledare Kim Jong-Un i örat – ett land som förfogar över kärnvapen och hotar Japan och Sydkorea. Vi kommer att få se ett USA som präglas av protektionism som på olika sätt skyddar varor och tjänster som produceras i det egna landet från konkurrens från andra länder. Vi kan tvingas se det internationella miljösamarbetet haverera, då Trump och hans polare menar att miljöhotet är en bluff. Och som grädde på moset kommer de högerextrema krafterna i Europa att frodas och gro.

20150808_173937

På torsdag ska jag flytta allt från hallen in i övriga rum. Efter nyår ska hålet i golvet lagas och hela parketten slipas. På tiden, då hållet är precis vid ingången till köket. På fredag sätter jag och dottern Hanna oss på bussen till Skellefteå för att fira jul hos Lena och hennes barn Johan och Amanda. Ska bli trevligt. Hanna fick en tidig julklapp i form av en grundplåt till körkortet som hon ska ta i början av det nya året 2017. Va, lilljäntan min ska börja köra bil. Det var ju nyss som hon åkte i en bakåtvänd bilstol medan jag rattade någon av mina gammbilar. Åren går. Det är genom att studera sina barn som man anar tiden och sitt eget åldrande.

För övrigt smakade kaffet ovanligt gott denna tidiga morgon. Denna dag då jag ska besöka apoteket.