Etikett: Godhet

Krig i Guds namn

Av , , Bli först att kommentera 3

Att krig förs i Guds heliga namn är sannerligen inget nytt. Genom århundradena har religionen blivit ett effektivt slagträ i retoriken. Men med vilken rätt kan man påstå sig företräda den rätta tron och göra anspråk på den ende och sanne Guden – och när tippar det hela över så att religionen ond? Är grundorsaken till detta hat brist på kunskap om varandras religioner? Det är i okunskapens mylla som fördomarna växer.

Religionen i sig bär på starka krafter. Hur ofta hör vi inte olika företrädare tala (skrika) om vilken som är den ”rätta tron.” Är det inte kristendomen så är det islam eller judendomen. Glöm inte hinduismen eller buddismen. Fast buddistmunkarna brukar väl inte vara några gaphalsar? Sen har vi en massa religiösa grupperingar som emellanåt kan stoppas in i kategorin sekter: Jehovas vittnen, scientologerna, rastafari och mängderna av naturreligioner. Sedan har vi ju ett flertal grupper som säger sig vara ateister: De som tror att de inte tror. I de många konflikter som präglat Mellanöstern har båda sidor ansett sig vara välsignade av den rätte guden. Runt om i världen och genom århundraden har arméer marscherat för att föra krig mot ondskan, ofta har det handlat om det heliga kriget. Så var det redan på korstågens tid. Liksom under Irakkriget och nu i Syrien. Världen tenderar att bli farlig när vi talar i termer av ”vi” och ”de”.

Religionen blir ond när dess företrädare börjar göra anspråk på den absoluta sanningen och kräva blind lydnad av sina undersåtar. Det är då som folk blir närsynta i tidens landskap, för att sedan drabbas av en ruskig trångsynthet. Då når inga motargument fram. Nu talar vi om fanatism. Nu har de rättrogna förlorat känslan för det symboliska djupet i beskrivningen av Gud och tolkar allt bokstavligt. De ser inte när det goda drunknar i det onda.

Den selektiva läsningen av de heliga skrifterna är ett märkligt beteende. Bibeln är ju en tjock bok som erbjuder tolkningar om det mest kring våra liv och det som sker efter döden. Men genom att bara läsa vissa utvalda delar (som passar in på de argument man vill saluföra) kan de auktoritära ledarna ställa krav på religiös underkastelse. ”Se och hör! Detta står ju i Bibeln!” Det är nu som missionerande blir till en ren och skär maktpolitik. Det kan dessutom vara så att livet blir enklare när ”sanningen” serveras på silverfat – när man själv slipper söka efter den.

Kunskap, kunskap – ack så viktig den är! Okunskapen är i mångt och mycket orsaken till att folk i dag (även förr i  tiden förstås) väljer förenklade svar och lösningar på svåra frågor. Då blir världen svart/vit, antingen eller. Just nu tänker jag på alla de konspirationsteorier som stora skaror sväljer med hull och hår.

Just nu tycks det råda brist på visa människor. En fördjupad kunskap, som man skaffat genom egen läsning och livets erfarenheter leder bort från de ondskefulla tolkningarna. Visdom är den inre kompass som peka mot trons inre kärna. Kunskap är ett bra vaccin mot ondskan och alla de som vill lura i oss en massa stolligheter. Det som är en uppenbar lögn blir till en sanning för många som har bristande kunskaper. Tyvärr.

Vad gäller de tre stora religioner är det sällan som det lyfts fram att kristna, judar och muslimer är alla barn av Abraham och som i grund och botten tillber samme Gud. Ska vi slippa de förödande krigen som förs i religionens namn, måste de goda företrädarna i samtliga religioner, se till att de sparka ut de bokstavstroende auktoriteterna och fundamentalisterna. De enögda som bara läser varannan rad i skrifterna och som inte har viljan att tolka den goda symboliken i de ord som skrevs för tusentals år sedan.

”Jag läser Bibeln – varenda förbannade dag!” George Patton, amerikansk pansargeneral under andra världskriget.

 

En farlig tid

Av , , Bli först att kommentera 2

Ibland bör vi kasta en och annan blick över axeln för att få perspektiv och lära oss av gamla misstag. Vad gäller pandemier, typ dagens Coronapandemi är egentligen inget nytt. Gång på gång har mänskligheten överraskats av små, osynliga virus som dräpt miljoner på miljoner av oss.

Känner oro
Jag börjar faktiskt känna en stark olust. Bristen på kontroll, gör mig fjättrad, snudd på panikslagen. Som multisjuk (diabetiker, Parkinson, stroke) med en usel kondition så torde jag höra till riskgruppen; då vi Parkinson patienter har svårt att hosta upp slem från lungorna – och det är just lungorna som slås ut av sjukdomen Covid-19.

 

Detta har hänt förr
Skillnaden är att vi numera kan följa Coronaviruset minut för minut på ständigt uppdaterande sajter, genom massor med presskonferenser och nyhetsredaktionerna som sänder live dygnet runt. En annan skillnad: Mängder med mera kunskaper. Ändå finns känslan där: Ett litet virus dikterar villkoren. Människan, Skapelsens krona, kan i slutänden stå handfallna, igen. Som under Digerdöden. Vi kan se på, vi kan gömma oss. Man aldrig känna oss helt trygga. Gemensamt för epidemierna är att de fattigaste och svagaste drabbas hårdast.

Kunskapsförakt och förnekare
Vi måste både vara närsynta och långsynta. Då kan vi blicka bakåt och samtidigt vara vidsynta i dagens tillvaro. Kunskaper är A och O. Motsatsen är fördomar som bygger på lögner. Sånt som skapar rädda människor. De finns där ute: Förnekarna, som tyvärr så ofta lider brist på kunskaper – i deras ögon består ju kunskap mest av påhitt. Vi lever i en tid då grogrunden för förnekarna är mycket goda. Det finns ett vildvuxet förakt mot kunskap och kultur. Vi har hört dem förneka klimatkrisen och de börjar ta utrymme nu när Coronavirusets sveper fram över världen. Konspirationsteorierna är mångt mer spännande, än tråkig evidensbaserad vetenskap (som tar tid att tränga in i). Det är ju så lätt att tänka: Detta gäller väl inte mig?

Träna på empatin
I tider är som dessa kommer vi att få många chanser att träna på vår empati och vårt medlidande. Sådana egenskaper är inte givna, utan kräver aktiv handling. En elitlöpare kan ju inte slå världsrekord utan att ha tränat … Det räcker inte att tänka: ”Stackars alla gamla sjuka”, och sedan tro sig vara empatisk lagd. Godhet är inte något karaktärsdrag vi föds med – och som sedan gäller livet ut. Goda människor utmanar ondskan. Goda människor måste dagligen utmana sina rädslor och sedan gå emot dem. De vet vad rädsla kan göra med oss människor.

Historien upprepar sig
Den stora, svarta döden förändrade människors tankesätt. Digerdöden. Detta utspelades då inga botemedel fanns, inget effektivt smärtstillande var uppfunnit. Allmänt ansågs det vara Guds vrede över människornas synder som orsakat Pesten. (Det finns många som tror det än i dag). I Bergmans ”Det sjunde inseglet” speglas det hopplösa mörkret på ett skrämmande sätt. Botgörartågen, människor iklädda trasor, som slog sig själva, drog högljutt längs vägarna. En mardrömsbild från medeltiden då alla måste ha varit livrädda, inte minst pga. av sin okunnighet. Ordet virus fanns ju inte ens.

Den svarta döden
Digerdöden. Förmodligen den mest kända epidemin som plågat livet ur människorna på jorden. Uppemot 200 miljoner dukade under. I Europa dog en tredjedel av befolkningen. Den svarta döden. Pesten tog ju aldrig slut, utan började om och började om igen. Digerdöden kom till Europa år 1347 och härjade i omgångar fram till 1700-talets början. Den drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713. Pestbakterien, Yersinia pestis, slår ut immunförsvaret och människor blev smittade genom loppor från smittade råttor. Smittan spreds sedan även mellan människor, via närkontakt eller luften. 500 000 i Sverige beräknas ha dött under Digerdöden.

Kyrkan såg till att peka ut de skyldiga. Det ska ju alltid finnas sådana. Då som många andra gånger tidigare (och i framtiden) var det judarnas fel. Den 14 februari 1349 inträffade Valentindagsmassakern, i vilken judarna i Strasbourg gavs två alternativ: att konvertera eller att dö. 1 000 judar brändes levande. Vilka ska utpekas som skyldiga för Coronapandemin?

Spanska sjukan (1918 – 1920)
I slutet av första världskriget började en dödlig form av influensa att spridas över hela världen. Ungefär 500 miljoner människor infekterades och upp mot 100 miljoner dog, de flesta unga och friska. Just, då var det ungdomen (unga män) som dog, under dagens Coronapandemin är det gamlingarna som stryker med. Några av symtomen var att man hostade blod. Lungorna fylldes av en rödaktig vätska som i princip dränkte de drabbade.

Spanska sjukan orsakades av viruset H1N1, som även låg bakom svininfluensan 2009. Det började med vanlig hosta och feber – sen kom den höga febern, huvud- och muskelvärk, kraftiga svettningar. Och, framförallt, en stor trötthet. Men för tiotusentals svenskar slutade det med döden. I världen i stort var det nånstans mellan 50–100 miljoner som dukade under i ”spanskan”.

Pågående katastrofer
Men det pågår ju samtidigt ”katastrofer” som inte uppmärksammas på samma sätt.
Kolera (140 000 döda per år).  Den dödliga diarrén.
Malaria (400 000 – 650 000 döda per år).
TBC (1,5 miljoner döda per år).
HIV (1,5 miljon döda).
Nutid – en ny virusattack

Nu har vi lärt oss namnet på ett nytt dödligt virus. Coronaviruset och sjukdomen covid-19. Vi börjar lära oss vad en pandemi är. Det går sakta upp för oss att vi som människor lever under dödligt hot. En lömsk, pytteliten motståndare som vi inte kan se eller höra. sprider sig både utomlands och här i Sverige uppstår både oro och frågor. Lita på de som vet. Lyssna på myndigheterna.

Var inte rädda!

Antal konstaterat smittade personer i Sverige: 1 167.
Dödsfall: 8.
Källa: Folkhälsomyndigheten, Region Sörmland
(Uppdaterat: 17 mars, klockan 15.50)

Gamlingar (över 70 år), håll er inomhus! Var observant på torrhosta och andningsbesvär!

 

© Kent Lundholm

 

 

 

 

Litterär jakt i länet

Av , , Bli först att kommentera 2

Vi åkte till IKEA redan strax före tio för att undvika störsthopen av kunder – men så tänkte tydligen halva övre Norrland också. Det var fullt med folk från start. I två timmar irrade vi omkring i jakten på fynd. Jag köpte en sil, två skärbrädor och en toaborste. När jag kom in i lampavdelningen stod där skrivit vid en av ljusspridarna: ”Lampan som lyser i mörkret”. Är det inte det som en lampa ska göra? Den ska väl knappast lysa mitt på dagen? Köade sedan i en evighet och fick träna mitt tålamod, gick sedan till Clas Olssons och köpte en sopkvast. Sedan var jag helt hjärndöd.

I morse skickade jag iväg mina texter till ”Härlitt”. Texter som beskriver mitt författarskap och texter till olika litterära platser som förekommer i mina romaner. Sedan, ni som skaffat appen till er mobil, så piper det till när ni kommer till någon av de angivna GPS-punkterna – och då kan ni läsa texterna jag skrivit. Exempelvis om ni passerar mitt barndomshem i Bäckmyran, eller kommer till Maltträsk där ”All världens lycka” utspelade sig.

Valfrid Johansson Konungen

Jag skrivit två texter om Konungen (Valfrid Johansson), dels vid hans födelseplats i Flakaliden, dels vid hans ”palats” vid gamla järnvägsstationen i Bjurselefors. Skaffa appen och ge er ut på ”jakt.”

Ska snart köra igång med middagen. Hade först tänkt grilla, men det är grått, kallt och då och då faller regndroppar. Så matlagningen får ske på spisen och i ugnen. Gäster är Lena och Hanna, min favoritkvinnor.

hands-1201826_960_720

För övrigt känns världen galen och det är lätt att tro att ondskan regerar. Men tänk om alla medier bestämde sig för att minst femtio procent av alla nyheter skulle handla om allt gott som görs varje sekund, dag som natt, jorden runt, så skulle vi kanske se på vår värld och våra medmänniskor på ett helt annat sätt.

Solidariska varelser

Av , , Bli först att kommentera 1

Mörkt därute, nästan. För i husen rakt över gatan syns från fönstren ljusen från adventstackar och julstjärnor. Inger förhoppning och tröst. Var nere på stan igår och köpte några julklappar och har snart fixat en gåva till var och en av mina nära och kära. Inga stora, dyra klappar, men genomtänkta för att sprida glädje. Det är ju så mycket roligare att ge än att få – så länge det inte handlar om att köpa sig fri. Skulle önska att jag var mer altruistisk. Till altruism räknas generositet, självuppoffringar, att hjälpa människor med behov. Man är helt sonika beredd att hjälpa andra utan att önska något i motprestation. Vad nu det skulle ha att göra med mina julklappsinköp att göra vet jag faktiskt inte, men kanske har jag med ålderns rätt rört mig i den riktningen. Tänker på de två åren jag verkade som chefredaktör för gatutidningen Vasaplan och såg till att vi gjorde en tidning av hög kvalité som skulle skapa intresse hos köparna och göra säljarna stolta; en insats som emellanåt innebar ett halvtidsjobb under ganska hård press. Men var jag altruistisk när jag tog emot en skattad tusenlapp i månaden för det jobbet? Borde jag ha skänkt den till organisationen? Jag undrar ännu. Något som alltid drivit mig och som under livet fått mig att göra insatser, är orättvisor och ojämlikhet eftersom ett sådant samhälle skapar skam och skuld hos de utsatta, kanske även en känsla av att vara underlägsna. Sådant skapar en känsla av revansch och en tro att bara för att man allierar sig med ”de starka” som pekar ut en ännu svagare grupp, några som redan ligger, som det blir legitimt att sparka på. Det skapar ett märkligt samhällsklimat där de som blivit orättvist behandlade själva blir plågoandar – när de egentligen borde sparka uppåt.

elitgrodor

I ett sådant samhälle kan godhet verka provocerande och de altruistiska människorna blir misstänkliggjorda och anklagade för att de är givmilda av egoistiska skäl. Godhet kan med andra ord få vissa att känna sig underlägsna. Enligt socialdarwinismen går livet framåt genom en tävlan mellan individer, grupper, nationer, eller idéer och det är dessa unkna idéer som leder till en sociala utvecklingen i mänskliga samhällen. Skrämmande. Livet är enligt dessa idéer en enda stor, lång gladiatorkamp där de starkaste vinner (givetvis) och ska vinna för att samhället ska utvecklas. Här finns inget utrymme för empati. Vi styrs av själviska gener. En idé som nyliberalismen gillat – och gjorde biologi till politik där rika var i större behov av pengar än fattiga och där samhället delades in i närande och tärande.

Men i själva verket är detta synsätt felaktigt eftersom vi är solidariska varelser,som redan på stenåldern delade bytet för att se till att så många som möjligt överlevde. Vi har i alla tider speglat oss i varandra, för att finna andra att blida sociala gemenskaper med. Om vi räknar samman vad som görs och händer på vår jord under en dag, så är jag övertygad om att det görs mer gott än ont. Problemet är att ondskan får mer utrymme i media. Det är ondskan vi tvingas se i varje nyhetssändning, om och om igen, och till slut invaggas vi i tron ondskan är en naturlig del i våra liv.

kärleken

Vi som sett döden i vitögat blir för alltid omskakade och vi tvingas omvärdera vad som egentligen är värdefullt i livet. Samtidigt blir det sprickor i muren där rädslan kan sippra fram och förlama oss och bli fixerade av att döden kan slå till igen, precis när som helst. Men det kan mycket väl leda till att ge livet fart framåt och på så sätt hålla oss vid liv. Då kan vi faktiskt ha hjälp av rädslan för den visar ofta vilken riktning vi växer. Vi släpper taget om allt det vi vill kontrollera, lägger oss på rygg i floden och flyter medströms, samtidigt som vi ser alla de som simmar motströms i sin längtan och sin tro att dag komma fram till källorna. Det är nu vi ska träna på att bli ödmjuka, för att kunna ta mot gåvor utan att grubbla så mycket om vi gjort oss förtjänta av dem. Utan ödmjukhet kan vi omöjligt inse våra begränsningar.

För övrigt är vi skapade för ett liv tillsammans med andra och att vara delaktiga i en gemenskap och leva i en växelverkan med andra. Först när vi nått dit så kan vi älska och ta emot kärlek.

Fest i Hjukensjön

Av , , 2 kommentarer 2

En grå morgon. Regnet har fallit under natten och gjort världen utanför mitt fönster genomblöt. Just nu verkar det vara uppehåll. I dag ska jag, Lena och dottern Hanna åka till Hjukensjön och den härliga festivalen till gäddans ära. Strax efter fem ska jag upp på scenen och dra min helt sanna berättelse om det stora kriget om veden i Baklandet anno 1974. Satt igår och berättade historien för mig själv, tyst inne i mitt huvud, och jag minns den ännu.

skurk

I går kände jag mig som en skurk. Inför dagens begivenheter var jag förbi ICA Kvantum för att hämta ut ett paket som förlaget skickat: Det var romanerna ”Konungarnas konung från Baklandet” och ”All världens lycka”; två romaner som delvis utspelar sig trakterna av Åmsele. Tänkte lägga dem till försäljning på mitt bokbord i Hjukensjön – men jag fick inte hämta ut paketet. Den unga tjejen på ICA fick en tjurig uppsyn då hon sett en liten spricka på mitt körkort (som funnits där i ett par års tid). Snart dök ytterligare en kvinna upp, en stor och frodig sådan, och läxade upp mig. Det borde jag väl begripa att man inte kan hämta ut ett paket med en spricka i körkortet. Rena Stasikänslan. Jag gav upp ganska direkt då jag förstod att detta var en strid som jag skulle förlora. ”Du har inte passet med dig”, sa den unga. ”Nej, jag brukar inte ta med mig passet när jag färdas mellan Grisbacka och ICA”, mumlade jag med ett stänk av ironi i rösten och ett stelt leende på mina bleka läppar. Mitt pass har för den delen gått ut för två år sedan. Sålunda fick jag slokörat lämna platsen för mitt stora brott och på vägen ut kastade jag blick in i apoteket som jag dagen innan besökt och hämtat ut stora mängder farlig medicin – jo, med mitt körkort och dess rysligt illegala spricka.

godhet

Nu över till något helt annat. Jag har tidigare skrivit om att godhet innebär att man måste våga stå upp och ta striden mot ondskan. Att vara snäll betyder inte att man står där och ständigt vänder andra kinden till. Man får heller inte blunda när någon är i nöd, det är absolut inte godhet.Tänk på vilken besvärlig typ Jesus var, som ständigt bröt mot konventionerna och reglerna, käftade och protesterade mot det som var ondska i hans ögon.Tro vad man vill om Jesus som person och Guds son, så måste väl han ses som förlagan till vad godhet är. I varje fall för mig. Ibland stöter jag på människor som vid första anblicken verkar hyggliga, snälla och goda – men efter en tids bekantskap märker man att de är snälla precis hela tiden. De köper ditt godkännande genom att hålla med om allt och är rättrådiga i största allmänhet. Då har snällheten blivit ett harmlöst sätt att manipulera andra människor. I grunden försöker dessa ”snälla” människor dölja sina svagheter, som kan vara låg självkänsla och konflikträdsla, genom att vara medgörliga och snälla. Du kan säga precis hur korkade saker som helst, så kommer de att hålla med dig. Möjligen att de kokar en kopp kaffe till dig för att komma undan det känsliga ämnet.

För övrigt hade jag och Lena under gårdagen en underbar stund i Baggböle arboretum. Häftigt att se och lukta på träda och buskar från hela världen. Där växte balsam- och purpurgran, Japansk gråal, Rysk kornell, Sibirisk hagtorn och så vidare. Åk dit vet ja! Sen får ni inte missa Buddha som sitter upplyst på en spegel av mörkt vatten.

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,

Snällhet ger oss energi

Av , , Bli först att kommentera 1

Åter en tidig morgon på Pig Hill. Grått därute, fast min väderapp har lovat sol under dagen. Hade igår en skön stund nere vid älven, då jag och Lena hittade en parkbänk som låg i lä. Där satt vi och drack kaffe och tuggade på ost- och korvmackor. Trots slöjmoln som skymde solen, så tog det på. Det hettade i kinderna när vi kom hem. Men så var det årets första riktiga bekantskap med solen. För i tin, hemma i Baklandet, så brukade mamma gräva en grop i snön, där hon la några renskinn som hon tog plats på när solen lyste. Syrran hakade på. Där låg de i timmar och blev ruskigt bruna. Jag och farsgubben hade inte den ron i våra kroppar. Pappa klöv ved och jag sprang runt, ofta helt utan mål.

Senare i livet, när ”motorn” inom mig inte gick på lika höga varv, så började jag bli intresserad av solen och tyckte det var skönt att värma upp kroppen. Solen ger liv. Men jag brände mig ofta, blek som jag i grunden är. Minns den steniga stranden i Nice dit jag kom i juli i slutet på 70-talet – det var en grådisig dag. Så jag la mig på magen och läste, sen måste jag ha somnat. Det brann en eld på min rygg och snart  slog det upp blåsor. Den fortsatta tågresan ner genom Italien och sedan båtresan till Grekland blev till ett rent helvete. Efter några dagar lossnade allt skinn bakpå ryggen. Numera sitter jag sommartid helst under ett parasoll eller i skuggan av ett träd. Toksolandets tid är förbi.

solen

Satt igår kväll och förberedde boksläppet. I vanliga fall när släppt mina böcker, så har jag klivit upp på scen med boken under armen, och sedan improviserat kring ett givet tema. Men så har jag ju talat kring en roman, som trots en story som baserats kring verkliga händelser burits upp av en fiktiv berättelse. Det blir annorlunda när jag denna gång skrivit en självbiografisk bok. Boken om mitt liv. Jag är glad att jag inte drevs att skriva den i någon slags gränslös öppenhet, för sånt får människor att rygga tillbaka. Jag är glad att förlaget tvingade mig att skriva om mina tidiga versioner där jag berättade på tok för mycket och där jag emellanåt beskrev mig själv som en ”yxmördare”, Har förstått att jag i början av skrivandet drevs av skammen och vid en tid då jag fortfarande led av utanförskapet. ”Spring Kent, spring!” blev med tiden mer distanserad, mer målande – detta då mitt liv började ordna upp sig. Nej, man ska inte berätta allt. I totalt upplysta rum kan en människa inte leva. Det måste finnas någon liten mörk vrå att då och då gömma sig i. För hur man än skriver sin text, så blir vi sårbara den dagen vi ska visa upp den. Det är väl då man ska spotta upp sig och vara modig.

Annandag påsk. Dagen då Jesus visar sig för lärjungarna på olika sätt. Jag är inte ensam. Vad är motsatsen? Är det då som vi hamnar i själens mörka natt, avstängda från all andlighet, då vi fyller dagar och nätter med tvivel. Då vi sakta blir upplösta.

jesus2

Nej, vi tappar inte energi eller kraft genom att se den andre, genom att upptäcka medmänniskorna – all de som behöver bli sedda. Genom att se får vi energi. Vi blir starkare av att ge. Jo, att se en människa är godhet, det är snällhet. Att vara generös är en envägskommunikation utan förväntad motprestation. Man kan inte sträcka ut en hjälpande hand och sedan återkomma med en faktura. Så funkar det inte. Skriver detta i en tid då hat och ondska håller på att ta över. Hat och ondska gror rysligt bra där rädslan finns.

För övrigt ser jag hur solen håller på att tränga fram genom det grå. Det kommer att bli en fin dag.

 

 

Orden räddar oss

Av , , Bli först att kommentera 1

En slaskig, halkig, regnig och en alldeles underbar helg. Vi hade tänkt drar till Julmarknaden uppe på Gammlia under lördagen, men när skorna inte ville fästa på isen och regnet smattrade mot paraplyet så tog vi istället bussen ner på stan och drack hett kaffe och åt varsin stor bagel. Sen strosade vi mellan butikerna inne i Utopia och konstaterade hur dyra skjortorna och skorna var. Vi får hoppas att tomten lurade i närheten och hörda våra önskemål. Vad gäller julklappar detta år så kommer inköpslistan att halveras jämfört med i fjol. Sparar pengarna till några biljetter till operan, nån häftig teaterföreställning eller kanske en god middag på något av stadens restauranger.

Varje dag, varje timme, minut, sekund gör vi människor goda,snälla saker. Det är viktigt att tänka på det när vi hela tiden matas med hur ond vår värld blivit.Jo, ondskan finns närvarande och är påtaglig – men vi får inte glömma allt gott som görs. Godhet behöver inte bestå av stora handlingar – det kan räcka med att sträcka ut en hjälpande hand, lämna över sätet i bussen till en gammal tant, säga nåt snällt till den ständigt buttre på jobbet. Godhet kostar inte. Och vänlighet är en gåva som vi nästan alltid får tillbaka.

gott

Minns en märklig händelse under åren jag jobbade som sjuksyrra. I en av salarna låg en gammal, döende man. Han hade verkat som präst hela sitt liv och brukade leende säga att det var dags att möta Gud. Varje dag kom en annan äldre man och besökte den döende prästen. Han var alltid stiligt klädd i vitskjorta, slips, kostym, som om det vore helgdag veckans alla dagar. Kanske var det en högtidsstund när de möttes. De brukade ta varandras händer och le stort mot varandra. Sedan slog sig besökaren ner, greppade den svarta bibeln för att med hög stämma läsa valda stycken för sin döende vän, som låg där med slutna ögon och knäppta händer ovan på täcket.

Jag frågade en av de äldre sköterskorna om även han som satt och läste kom från kyrkan? Hon skakade på huvudet med ett allvarsamt drag över ansiktet. Männen hade varit vänner sen barndomen. Den ene blev präst och med politiska åsikter ute på högerkanten, medan han som var uppklädd och läste ur bibeln med hög, fast stämma var kommunist och övertygad ateist. Den mannen satt nu och läste ur Höga visan för sin döende vän. Var inte det godhet? Dessutom hade de förmågan att se förbi varandras åsikter och se den barndomskamrat och vän som fanns bortom sina vitt skilda ställningstaganden om världen och Gud. Åsikterna vägde lätt i jämförelse med kärleken till varandra.

Samtalen ska rädda oss. Det är när vi slutar att tala med varandra, när vi slutar att pröva våra ståndpunkter så att vi genom goda argument tvingas byta ut vissa av våra tankar som vi blir primitiva och släpper fram grottmannen. Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid. Något sådant skrev Strindberg för längesedan.

Tisdag och onsdag ska jag tillbringa i Sävar för att genomgå en del tester för att se hur mycket skada hjärnan tog av stroken jag drabbades av i augusti. Fredagen den 11/12 ska vi hämta senaste numret av Vasaplan och sedan ska tidningarna (4000 ex) säljas på gator och torg. Veckan därpå börjar vi planera för februarinumret.

För övrigt är jag en lycklig man.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Godhet kan provocera

Av , , Bli först att kommentera 4

Fortsatt grått utanför mitt fönster. Var som vanligt uppe i ottan och har hunnit lämnat några blodprover, och fick sedan efter tolv timmars (plågsam) fasta äntligen tugga i mig ett par rostade frallor och dricka en balja lut; rykande, sotsvart kaffe. Fortsatt stel i nacken och går ännu omkring med känslan av att nån jävel ”bytt ut min skalle”. Om en meteorolog skulle ha försökt beskriva min situation: ”Ett lokalt åskoväder med intensivt störtregn. En kallfront drar åt nordost.” Väntar således på uppehållsväder.

hand

Det tycks vara så att vissa provoceras av godhet; av människor som ideellt arbetar för att hjälpa andra, som ställer upp i ur och skur utan att förvänta sig att få något tillbaka. Dessa människor misstänkliggörs, rent av hånas av somliga och anklagas för att göra gott av egoistiska skäl. Jo, det är stollarnas nya strategi. Att ge sig på det som är gott. Kanske är det så att alla goda människor får dem att känna sig underlägsna? För någonstans, även hos ”mörkermänniskorna”, finns ju vår gemensamma moraliska kompass, den som pekar ut riktningen och säger åt oss att det är vår förbannade plikt att hjälpa de som hamnat i nöd. Men vi har sett det förr. Stollarna tar allt mer plats – samtidigt som åskådarna på läktarplats låter stolleriet fortgå.

För övrigt kan civilisationens fernissa vara ytterst tunn.

Om godheten

Av , , Bli först att kommentera 0

Det finns så mycket gott i oss människor. Som igår när jag kom kånkande med två proppfulla matkassar, tungt värre och åttahundra kronor fattigare. Mitt i steget, mitt emellan två isfläckar, så spricker ena kassen och nyårsmaten glider ut på gångbanan. Jag hukar i förtvivlan ner på knä och undrar vad jag ska göra med tre förlorade ägg, hur jag ska få hem laxen, bananerna, marmeladen, smöret. Det är en bra bit hem och jag kan omöjligt bära varorna i famnen. Då stannar en bil och ung tjej ropar: ”Jag såg vad som hände å jag har en kasse över!”
Det var som om hon inte ens väntade sig ett tack. Det var liksom bara en handling bland många andra handlingar. Hur naturligt som helst. Men jag lovade henne dyrt och heligt en alldeles egen stjärna på himlavalvet.Då log hon, vinkade och körde vidare.

Redan Aristoteles menade att människans sanna natur är att använda sina resurser för att hjälpa andra. Gör gott och andra kan spegla sig i det; det smittar av. Genom goda handlingar så bekräftar vi de som för tillfället har det besvärligt, vi synliggör dem, bekräftar dem, vi ger dem ett värde. Vi lever upp till detta om människans lika värde. Men att vara snäll handlar inte enbart om att vända andra kinden till, det handlar lika mycket om att ha modet att resa sig upp och kämpa för det som är rätt och att säga ifrån när något är uppenbart fel. Men för att kunna göra det så behövs en inre kompass som visar hur vi ska göra. Vi kan kalla det för vårt samvete.Därför är det inte alltid tanken som räknas. I slutänden är det handlingen som avgör, vad vi i praktiken faktiskt gör.

Vi kan heller inte komma i efterhand med en räkning till de som vi hjälpt, ett återbetalningskrav. Det är är ungefär samma feltänk som när vi en gång för alla förlåtit någon. Då kan man inte dyka upp nåt år senare och säga: ”Förresten, så har jag bara förlåtit dig till 50 procent.” Gett är gett och kommer aldrig tillbaka. Det är så tillit byggs och blir bestående.Godhet är att ta ansvar för sina handlingar och sitt liv och på så sätt uppmuntra andra till att göra gott.Det finns en positiv energi i snällheten, i vår empati. En kraft som växer när vi gör gott och som gör oss starkare. När vi utför goda handlingar så sker saker inom oss, rent kemiskt, som får oss att må bättre.

Men vi måste ständigt kämpa för att få vår godhet att växa. Empati är ett förhållningssätt vi måste träna på ständigt. Ungefär som man tränar på att hoppa högt, åka skidor fort och länge, ett skriva bra, måste vi dagligdags träna på att få vår empatiska förmåga att växa. Vi kan även träna oss på att be om förlåtelse. Det innebär inte att du därmed hukar och tar på dig all världens skuld, att du alltid erkänner dina brister och fel och låter den andre ständigt få rätt. Nej, det betyder bara att du högaktar och värdesätter dina relationer till andra människor högre än ditt ego. Men det kräver mod. Det lovar jag att träna mer på under det kommande året.

Det talas så ofta om hur onda vi människor är och när man ser nyhetsbilderna från världens oroshärdar och krig rulla förbi, så är det lätt att hålla med. Men allt det goda som samtidigt görs, var ser vi det? Vi glömmer ofta bort att lyfta fram alla goda handlingar som ständigt utförs. I det lilla, i det stora.

”Vänlighet är svår att ge bort, för den ges oftast tillbaka”. Mark Ortman.

Så gör gott under 2015.

Jag vill önska er alla ett Gott Nytt år!

/Kent

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,