Har vansinnigt kallt i mina rum. Visserligen kan kylan utifrån tränga in i sådana gammhus som jag bor i, men att det ska vara 15 grader i köket känns orimligt. Det är cirka 17 grader i de övriga rummen, vilket tvingar mig att bära flera lager av varma kläder, tjocka sockar för att inte frysa. När jag ska skriva, så blir fingrarna fort stela och jag tvingas värma upp dem under hett vatten. Känner mig ibland som huvudpersonen i Hamsuns roman ”Sult” (Svält) som försöker skriva i kylan.

Det talas ibland om människans inneboende egoism som en drivkraft till överlevnad. Om att livet är en ständigt pågående gladiatorkamp, utan utrymme till empati. Och allt detta ska sitta i våra gener och få oss att överleva. Idéer som smittat av sig till politiken där egoism och framfusighet premieras. Men det finns ju en annan sida. Redan de tidiga samlar- och jägarfolken överlevde därför att de samarbetade – och för att de delade lika. Det finns mer altruism i oss än vi anar. Det gäller bara att plocka fram godheten, solidariteten och göra något av den.

Söndagar är lika med tvättstugedag. Ständigt denna överfulla tvättkorg – som om det kan växa smutstvätt ur den.

För övrigt måste vi våga fatta egna personliga beslut. Det kan vi inte fly ifrån. Ja, om man nu inte lutar sig mot någon dogm och gör som det står skrivet. Men då är väl risken att man blir ett vanedjur – utan egna tankar och idéer.