Etikett: helheten

Gammal och vis

Av , , Bli först att kommentera 1

Ringde igår och grattade min gamla mor på hennes födelsedag. Hon var rysligt förkyld, men fyllde likväl 82 år. Tänkte sedan på hur lätt man tar människor för givna, även om de passerat åttio. Ja, det gäller ju inte enbart de som blivit gamla, det gäller alla och envar som finns omkring en. De tycks vara självklara, odödliga, eviga, men en efter en faller de undan – och var gång blir man lika chockad. Tiden är utmätt.

skolan

Har hjälpt min dotter med en uppgift hon fått i skolan (hon läser första året på gymnasiet). Det gladde mig, särskilt när det handlade om ämnet historia och i det här fallet ”hur uppstod Kubakrisen 1962”. Jag är rätt så duktig på historia och kunde direkt rabbla årtal och skeenden – samtidigt som jag inte ville berätta allt, utan ge henne ledtrådar som hon själv kunde söka svaren på. Man behöver inte nödvändigt  lära sig allt på egen hand, då det ibland går minst lika bra att låta sig bli lärd av andra, att lyssna på de som med åren blivit visa. Huvudsaken är att man tar ett eget ansvar för att skaffa sig kunskap och lär sig att söka sig fram till de rätta svaren. Själva pluggandet kommer man inte undan. Allt måste tryckas in i skallen och bli kvar i minnet. Skolan får inte bli ett ständigt pågående projektarbete. Nog för att det är bra att man lär sig att samarbeta i grupp, men risken finns att man bara lär sig de pusselbitar man bidragit med till gruppens pusselläggande. Då är det lätt att missa helheten. Då är beskrivningen av Kubakrisen 1962 ett bra exempel på hur man måste förstå helheten för att kunna lägga hela pusslet – man måste förstå att allt började vid andra världskrigets slut, som var starten på kalla kriget. Och det hade min dotter gjort. Jag log som den stolte far jag var, då jag fick läsa utkastet hon skrivit. Trots att den del smådetaljer inte var korrekta, så hade hon lyckats med det viktigaste – beskrivit helheten och hon hade förstått skeendet. Allt hänger samman.

narcisi

Somliga människor har en märklig förkärlek att tolka sina handlingar till alltings orsak. Ni vet de där typerna som tror att allt de säger är lika med sanningen. ”Jag säger bara vad jag tycker! Jag försöker bara vara ärlig!” Men de skulle nog tjäna på att ibland räkna till tio innan de låter käften glappa, då finns en chans att förnuftet hinner göra en snabb analys och filtrera bort de värsta stolligheterna. Fast … det förutsätter ju att man har ett förnuft …

För övrigt har jag med en rysning förstått att solen hamnade i exakt rätt position till jorden. Tio procent närmare eller längre bort, så hade det inneburit att förutsättningarna för allt liv på jorden gått om intet. Vi hade inte funnits.