Det finns romaner som präglar en för livet. Var gång jag plockar fram en sådan, viktig bok så kittlar pärmarna mot fingertopparna, samtidigt som hjärtat börjar bulta. Det var min lumparkompis Wikström som efter en helgledighet, kom med en bunt, tunna böcker. Omslagen var enkla, men mystiska och vackra. W. lärde mig att denne författare var en lika stor konstnär som han var författare. Jag var väl nitton år fyllda och hade hamnat på I 20, på 12 kompaniet, och genomgick en avancerad skolning där jag först (med k-pist och sedan pistol) fick lära mig skjuta ner den lede FI, för att sedan lappa ihop den lede Fi, som emellanåt kunde ta skepnad av en fet gris. ”Soldater, det ska ni veta, att svinets anatomi är påfallande likt människans inre karta och landskap.”

Jag talar om Stig Slas Claesson, söderkisen som av någon märklig anledning så ofta förlade handlingen till mellansverige, i dess ensliga inland. W. gav mig alltså tre Slas-romaner och jag drunknade direkt i den första: ”Flickor” (1967). Håkansson och Håkanssons vän satt på järnvägsstationen i Falköping, och försöker minnas de kvinnor, flickor som passerat revy i deras liv. Tesen för detta minnesarbete bygger på Håkanssons klokskap: ”Man måste minnas för att kunna glömma.”

”Nelly” (1969) var nästa roman av de böcker som W. tvingat på mig. Märklig roman, men jag skattade åt det absurda som är så typiskt Slas. Herr Nilsson saknar något och måste gå i terapi. Han talar ofta om Nelly. Till slut vill terapeuten involvera Nelly i terapin. Herr Nilsson vägrar; det skulle se ut det. Men terapeuten anar att Herr Nilssons smärta har göra med denna Nelly. Nåväl – det visar sig att Nelly är en häst.

”Henrietta ska du också glömma” (1977), den tredje och sista delen i trilogin ”Vem älskar Yngve Frej” och ”På palmblad och rosor”. Berättaren Pettersson som driver en anspråkslös porrshow och laddar för sommarens turné. Men en mycket lokal översvämning hindrar Pettersson att åka ut i landet. Ett myller av folk strömmar till och fyller det lilla torpet. Henrietta, ja hon har stukat foten. I filmatiseringen av ”Henrietta” gjorde Janne Loffe en lysande tolkning av porrkungen och höll kärleksfullt brandtal till Henriettas ära – utanför utedasset.

För övrigt är Slas redan bortplockad från bokhandlarnas hyllor. Istället har de byggt ut för att få plats med alla usla deckare.