Etikett: hjärnan

Energialstrande varelser

Av , , Bli först att kommentera 3

Hemma i ett grått och blött Umeå. Kanske är det någon tankspridd typ som rest söderut och råkat packa ner sommaren och tagit den med sig. Konstigare misstag har väl skett. Nåväl, detta kan vi inte göra något åt. I fjol vid den här tiden plockade jag mängder med murklor. Gick kors och tvärs över kalhygge efter kalhygge och fann en hel. Har fortfarande frysen full av fjolårets murklor. Så i år får murklorna vara i fred. Man ska ju inte äta murkelstuvning allt för ofta, så det jag fryst in lär räcka i flera år.

Vi är energialstrande varelser. Varenda cell består av vibrerande energi, och när nervcellerna kommunicerar med varandra, och skickar information vidare, så blixtrar det till i mötet mellan dem. Utan energi dör cellen. Bara när det gäller våra nervceller, så finns det drygt 100 miljarder av dem, och de kommunicerar med elektriska impulser.

hjärna

Utan nervcellerna skulle inte den grå klumpen på dryga kilot, hjärnan, fungera särskilt bra. Alla dessa nervceller gör så att vi kan se, höra, lukta, tänka, minnas. Av olika anledningar dör nervcellerna mer eller mindre snabbt. Men ha tröst. Hjärnan är nämligen plastisk, vilket innebär att den är föränderlig och anpassningsbar. Den kan förändra sin uppbyggnad genom att skapa nya förbindelser mellan nervcellerna. Eftersom hjärnan förblir plastisk hela livet kan vi ständigt lära oss nya saker och den kan återhämtar sig efter en skada. Den finner nya omkopplingar. Så kan det även vara med våra tankar. Var gång vi tänker en ny tanke, så bygger hjärnan om sig. Det är därför man ska passa på att byta ut ”gammalt skit” med ljusa, positiva tankar. Tänk i nya banor. Byt ut bitterhet mot tacksamhet, högmod mot ödmjukhet, ilska mot glädje. Eller tänk en stund på det som finns inom oss, det under som får alla dessa nervceller att fungera och hålla oss vid liv. Ett inre kosmos.

För övrigt funderar jag att under denna gråa dag, åka iväg till Biltema och köpa en liten grill, en sådan man kan bära med sig ut i det gröna, ner till älven – eller var nu hungern leder en.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

En dag kvar …

Av , , Bli först att kommentera 1

Hjärnan upptar två procent av kroppsvikten, men förbrukar 20 procent av all energi. Det händer med andra ord mer däruppe än det sker i knäna eller armarna. Det som sker i hjärnan är ofta komplicerade processer, en del är nedärvda, andra är färdigheter som vi får lära oss med stor möda. Som att läsa. Med tiden lagras kunskapen om läsandet i långtidsminnet, medan själva läsningen är beroende av arbetsminnet, som även har avgörande roll för förståelsen av språket. Det förklarar varför jag hade så svårt med läsandet och skrivandet som barn. Ett av huvudsymtomen vid ADHD och dyslexi, som jag lider av, är just ett uselt arbetsminne. Alltså det minne som vi använder när vi löser problem i nuet. Men detta var det ju ingen som kände till under 60-talet i Västbottens inland. Istället fick man stämpeln av att vara en odåga som dessutom var dum i huvudet. Det var då. Men under hela livet fick jag kämpa lite hårdare än alla andra för att bevisa att jag INTE är ”dum i huvudet”. Den kampen hade ett högt pris … För det fanns ju mer skit som hamnat i min äggkorg.

20160315_163208

En dag kvar till boksläppet av ”Spring Kent, spring!”. Men redan idag ger jag den första intervjun, och i morgon sitter jag i radions livesändning. Lite pirrigt. Har svårt att ”bestämma” mig för om jag ”klär av mig naken” eller om jag genom mitt mod kan hjälpa andra? Kanske är det både och. Men nu rinner orden ut i världen – de som jag kämpat med, till och från, under fyra års tid. Några har känt till mitt projekt och de har under resan stöttat mig och var gång tillfälle givits har de frågat: ”Hur går det? Är boken klar snart?” Snart … har jag svarat. Det blev fyra omskrivningar innan jag hittade det rätta anslaget, den ton och den närvaro som behövdes för att kunna berätta en sådan ”rysliga” story.

Påsken är över. En solig och trevlig påsk. Igår var jag och Lena en sväng förbi Gammlia, där vi hittade en vrå dit de kyliga kastvindarna inte nådde. Det hettade på kinderna och i pannan när jag kom hem. Solen ger liv.

Terrorn sprider sig. Bryssel, Pakistan. Ondska är något som känns i hela kroppen. Världen rämnar. Man försöker förstå det som ligger bakom den medvetna illviljan att skada och döda oskyldiga människor. Men det tar stopp. Orden vill inte räcka till. Men det känns. Det finns en del psykopatiska drag i den ondskan. En brist eller rent av total avsaknad av empati och medkänsla. Med ett bombbälte kring kroppen, med ett gevär i händerna kan den mest obetydliga människa uppleva en oinskränkt makt genom sätta sig över andras liv. Vi måste se upp med denna terror. Vi måste möta ondskan. ”Civilisationens fernissa är ytterst tunn”.

ilska

För övrigt så kan en lögn som inte bemöts lätt bli till en sanning.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

En strokepatient berättar

Av , , Bli först att kommentera 2

Träffat en mycket trevlig doktor som fimpade all dramatik, som talade utan yviga gester och ständigt kisade mot mig ovanför glasögonen som hängde längst ner på nästippen. Överhuvudtaget är det trevlig personal som jobbar på strokemottagningen, strokecentrum och i hemteamet, de tycks blanda lugnande i morgonkaffet för alla är så avslappnade, medkännande och ställer absolut inte till med något drama. Sånt är skönt för en som blivit knackad i bakskallen av Guds kulhammare och sekunderna senare funnit sig själv helt utslagen på golvet. Fick en propp i lillhjärnan, en liten en. Sådant kan sätta sina spår, inte minst mentalt. Något jag känt av den senaste veckan då en tanke smugit sig på mig, trots alla framsteg jag gjort: ”Passa dig det kan hända igen!” Men den här doktorn satt där, framåtlutad, lite bredbent och förklarade hur naturligt det kan vara att bli rädd efter en sådan upplevelse. ”När du väl kommer ur tillståndet av skräck, så kommer du att vara starkare än någonsin”, sa han utan att försöka sig på att klämma fram ett överslätande leende. Sedan visade han mig provsvaren. På några få veckor hade jag fått ett perfekt blodtryck, blodsockret var fint, inga blodfetter. Balansen verkar helt återställd. Däremot lider jag av hjärntrötthet och måste vila ofta, men även den har blivit bättre vilket gjort att mina kognitiva förmågor förbättras: jag har börjat författa igen, kan börja sköta tidningsjobbet. Däremot måste min simultanförmåga fått sig en rejäl känga, för det kör lätt ihop sig om jag blir det minsta stressad. Även mitt arbetsminne har väl sett sina bättre dagar – men det ska visst förbättras med tiden.

hjärnan stroke

  • 30 000 per år drabbas av stroke (av dessa får 85 % en propp, 15 % en blödning).
  • Stroke är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättningar i Sverige.
  • Stroke i lillhjärnan drabbar balans, koordination och ger yrsel.
  • Stroke i andra delar av hjärnan kan ge afasi, förlamningar, minnesproblem, humörsvängningar.
  • Många funktionsnedsättningar syns inte på utsidan.
  • Inte ovanligt med känslomässiga reaktioner efter en stroke: depression (30 %), oro, ångest. sömnproblem.

Innan det small till i bakskallen den 15 augusti, minuterna innan jag skulle gå på bröllop, kände jag en mycket stark lyckokänsla. Allt tycktes gå på räls, jag var verkligen på väg och var i form efter att under hela sommaren vandrat i solen, minst en timme per dag. Jag omgav mig med fina vänner, hade funnit in i en gemenskap vilket gjorde att jag som människa fanns mer än på mycket länge. Jag fanns i ett sammanhang. Just då, mitt i ett skratt, mitt i steget small det till. Medan jag försökte krypa fram, utan armar och ben, så sa jag gång på gång till mig själv: ”Fan, jag är ju bara 57 år! Jag har så mycket ogjort, jag vill inte dö nu!” Kanske hjälpte denna vädjan, men mer hjälpte det då jag blev urförbannad och väckte Grottmannen inom mig; han som ska slåss för mitt liv och även för andra ifall det skulle behövas.

korp

Det är klart att en nära-döden-upplevelse väcker en massa  existentiella frågor kring tillvarons mysterier och min roll i dessa – om livet och om döden. Det blir plötsligt viktigt att försöka besvara dessa frågor, eller i varje fall grunna över en del av svaren. Man blir som människa en aning mindre och under en del svaga ögonblick tvingas man erkänna att det förmodligen finns något som är större än jag själv. Samtidigt som jag rört mig i denna högre sfär av funderingar måste jag ruska av mig hotet om min egna bittra död och helt enkelt bara gå vidare – framåt, alltid framåt! Man måste släppa det som hänt, acceptera det nya och gå vidare. Livet måste få fortsätta. Hej världen, jag överlevde och nu ska jag fortsätta att leva!

För övrigt så berättade doktorn att det inte var någon fara med att ha ett fortsatt aktivt sexliv, att lyfta skrot och plåga sig uppför branta backar. Däremot varnade han mig för att kombinera heta bastubad med avslutande vinterbad i isvatten. Då kan blodtrycket på några sekunder skjuta upp från 100 till över 200. Inte bra för tidigare strokepatienter. Jag lovade honom att dylika aktiviter aldrig attraherat mig. Jag spelar däremot schack, sa jag. Det går bra, svarade han och skrattade.

Vem är berättaren?

Av , , 1 kommentar 2

Människan är en berättelse. En berättelse som fortgår så länge vi finns. Men det tycks inte finnas någon styrhytt för jaget, någon bestämd plats där ”själen” huserar, utan vi tycks vara uppdelade, osammanhängande, där känslor, minnen, tankar är spridda över olika delar av hjärnan. Men vi är lika fullt en ständigt pågående berättelse. Men vem är då berättaren? För det finns ju delar i hjärnan som talar om vad vi ska känna, och hur vi ska känna om det vi tänker och ser – och hur vi sedan ska reagera. Allt det sker blixtsnabbt och av sig självt. Det är faktiskt så att vid vissa beslut så utför hjärnan handlingen före vi tänkt tanken. Så hur är det egentligen med vår fria vilja …

hjärna

Klockan är 07.15 och jag ställer ner dagens första kopp kaffe på bordet framför mig. Det känns som om att det ska bli en bättre dag än den igår. Mindre yr, ingen huvudvärk. Ska ta en promenad nu på förmiddagen. Funderar att till veckan uppsöka en massör. Musklerna kring nacken och mellan skuldrorna känns hårda och spända. Jag har förmodligen spänt mig omedvetet – kanske på grund av den märkliga känslan att någon ska smyga på mig bakifrån och knacka till mig i bakhuvudet med en kulhammare eller med baksidan på en yxa.

Ska få fint besök idag. Spännande. ”Enögda A” har sagt att hon ska kika förbi – vilket jag ser fram emot. Det var ett tag sedan sist.

För övrigt är det ju bra att vi bär omkring på goda tankar om att vi vill andra väl, men till syvende och sist är det handlingen som räknas.

Carpet Crawlers, låten som bara växer och växer och växer … 

 

 

 

1 kommentar
Etiketter: , ,

Hjärnan fixar allt

Av , , Bli först att kommentera 0

Det största IQ-testet torde väl vara livet självt, för att vara intelligent är inte detsamma som att vara empatisk, socialt begåvad eller kreativ.Det som är eftersträvansvärt torde väl vara att bli vis och klok och att kunna ta lärdom av allt man lärt sig under livet. Jo, det gäller att mäta människan på rätt sätt.

En grå dag. När jag la mig sent i går kväll låg jag tänkte på inledningen på ett av kapitlen i romanen jag skriver på. Kom inte fram till någon bra lösning och med detta snurrande runt i huvudet gled jag in i sömnen. Men det måste ha kokat rätt så bra inne i min hjärna, för direkt jag slog upp ögonen så visste jag exakt hur jag skulle skriva. Visst är hjärnan fantastisk. Även när vi vilar och sover så jobbar den på och försöker lösa de problem som uppstår.

Vad gäller hjärnan så finns det en myt om att vi bara använder 10 procent av den, att resten är en outnyttjad och mystisk grå massa. Denna lögn utnyttjas inte minst ”självhjälpscoacher” för att sälja skräp som ska få oss att komma i kontakt med våra hemliga delar av hjärnan och på så sätt bli framgångsrika, rent av lyckliga. Men vi använder hela vår hjärna – vilket går att mäta och bevisa. Vore väl underligt om vi skulle gå omkring med en sovande hjärna – fast så kan det nog vara i vissa fall …

I övrigt handlar det mesta om det rätta ögonblicket. Jag finns här på jorden för att allt hände i precis rätt tid, på sekunden.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Nya kopplingar

Av , , Bli först att kommentera 2

Jaget, mitt medvetande, är resultatet av en massa processer i hjärnan, som när nervcellerna kommunicerar med varandra. Allt detta blir till mina tankar och känslor, skapar minnen, får mig att minnas. Utan minnen finns vi inte. Fast nu ska vi inte tro att enbart minnen gör oss till självklara individer, för om vår självbild är falsk, kan även våra minnen bli falska. Exakt hur medvetandet uppstår är det ingen som med säkerhet vet. Men så är det också svårt att med exakthet veta något om vår inre värld. Men märkligt och spännande är det som sker i våra hjärnor. Visste ni att varje gång vi lär oss nåt nytt, så ”bygger ” hjärnan om sig, då nya kopplingar bildas mellan nervcellernas trådar. Ur den aspekten torde det finnas fördelar med lära sig positiva saker. Men det kan ju lika lätt bli fel inne i den 1,5 kilo tunga fettklumpen; en oordning i samarbetet mellan hjärnans olika centra, som fortplantar sig ut i systemet och sprider sig i känslor och tankar.

Fint väder idag. Ska ut i vandra en stund; flanera längs älven och samla tankarna. Men först ett par koppar riktigt starkt kaffe. Det är jag värd.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,