Etikett: hyperfokus

Hyperfokus i slutna rum

Av , , Bli först att kommentera 2

Tre intensiva veckor i kvava, varma rum här uppe på Pig Hill. När jag för en månad sedan fick tillbaka korrekturet från förlaget, grunnade jag ett par minuter på hur jag skulle lägga upp jobbet. Förlaget hade en del kloka förslag hur min roman skulle förbättras, riktigt kloka. Så efter två minuters betänketid, fattade jag beslutet att isolera mig, trots den vackra sommaren, och jobba med de 260 sidorna. Samtidigt så vet jag hur farligt det är att borra huvud ner i ett manus, särskilt sommartid. Jag skojar inte. Det handlar om starka krafter. Med ”Vedtjuven” så skrev jag mig in i en manisk fas, med ”Spring Kent, spring” så drabbades jag av en stroke fem dagar efter jag skickat in slutkorrekturet.

writer-1129708_960_720

Jag hamnar lätt i ett hyperfokus, vilket lär att ha att göra med min ADHD. Hyperfokus är också något som psykiatern Anders Hansen tar upp i sin bok Fördel adhd (Bonnier Fakta) . Där definierar han det som ”förmågan att svepas iväg av något och ägna det så stor uppmärksamhet att man är fullkomligt omedveten om vad som händer runtomkring en”. Å andra sidan kan jag tappa fokus när jag se väderleksrapporten på TV. Jag missar alltid slutet, då tankarna ständigt vandrar iväg. Men med mitt hyperfokus kan jag sitta i tre veckor, totalt uppslukad av mina texter. Nu är det klart, mitt manus, och skickat det till min förläggare. Jag strök 30 sidor, förtydligade berättarperspektivet, gestaltade mina karaktärer, skapade en ny tidslinje i romanens inledning ock slut.

morning-2243465_960_720

I går var jag utanför lägenheten för första gången på en vecka. Förvånades av den kvava värmen. Hade ju levt med mina fläktar i rum med fördragna persienner. I dag blir det en utflykt till havet, till någon av havsstränderna vid Obbola. Kanske blir det ett dopp. Brukar ju tvinga mig till det en gång per år.

Är lite orolig för hur illa min motorik fungerar. Har ibland svårt att få med mig fötterna, händerna skakar och emellanåt drabbas jag av ”gummiben”. Ska i höst göra en datortomografi av hjärnan. Då ska det utrönas ifall de döda området efter stroken blivit större, eller om det är nåt annat skit som inte borde vara där.

För övrigt krävs det mod för att undkomma rädslan. Känslorna försvinner ju inte. Utan strid tar de över oss.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,