Etikett: ICA Lycksele

Många bekanta på ICA

Av , , Bli först att kommentera 2

Åter från Lycksele där jag i onsdags satt tre timmar på ICA Supermarket och signerade mina böcker. Sålde ett tjugotal och fick träffa en hel del folk som jag inte sett på en herrans massa år. Några kom fram, lutade sig mot mig med ett snett leende på läpparna och frågade: ”Känn du int igen mig?” Jo, ansiktet bar drag som jag kände igen, men ibland var det rysligt svårt att placera personen på rätt plats och än mindre komma ihåg namnet. Fast direkt de presenterade sig föll polletten ner. Som Lennart som jag inte sett sedan 80-talet, grabben som jag under 70-talet planterat tall- och granplantor ihop med på en mängd kalhyggen runt om i trakterna av Lycksele. Vi skrattade gott åt de ryggsäcksrallyn vi brukade avsluta arbetsdagarna med. Eller Bruno som jag inte träffat sedan 70-talet, han som bodde granne med min faster på Granvägen i Lycksele. Han hade blivit kortare. Men rösten var densamma – och han skjutsade mig från ICA till morsan på Brännbergsvägen. Sedan kom det fram en gammal man och berättade att han varit ”läsarkamrat” med Nils Lundholm och undrade om jag var släkt med denne Nisse. Jo, det var min far, svarade jag. Det är inte möjligt, sa mannen häpet. Förstod inte vad han menade det? Ja, där fanns många fler av mina bekanta och vänner i förskingringen som kom fram och pratade – och köpte böcker som jag signerade. Jag var helt slut efter att ha suttit tre timmar vid den dragiga ingången och varit rysligt social och signerat böcker,

20161206_194915

Jag vill tacka ICA Supermarket, och i synnerhet Carola, som öppnat portarna för mig och förlaget Ord & visor, så det blivit möjligt att sälja mina böcker i Lycksele. Sedan bokhandeln gick i KK har det inte funnits någon plats i min barndomsstad att sälja böcker på. Roligt att en mataffär inrättat en hörna för bokförsäljning – och då med en plats för mina böcker. Tack ICA!

Julgran

Sov över hos mor Gunhild. Vi bytte några julklappar, sedan hjälpte jag henne att sätta upp julljusen i plastgranen. Minnesbilder dök upp. Detta har jag gjort förr, tänkte jag – men då pyntades granarna i Bäckmyran, först hemma hos oss, sedan åkte vi över till farbror Filip och Elon och pyntade deras granar. På den tiden var det riktiga granar, alla tjuvhuggna på Kronans marker. Det kunde bolaget gott bjuda på, särskilt till folk som under årtionden slet ut rygg och axlar då de högg timmer åt bolaget.

Hoppas på en lugn helg. Enda planen är att vi ska besöka en och annan secondhandbutik och sedan lyssna på körsång i Backens kyrka. Tror jag.

För övrigt är det en vecka kvar till julen. Jag och Hanna, min dotter, tar bussen till Skellefteå och firar julen hos Lena, Johan och Amanda.