Etikett: Ikea

Litterär jakt i länet

Av , , Bli först att kommentera 2

Vi åkte till IKEA redan strax före tio för att undvika störsthopen av kunder – men så tänkte tydligen halva övre Norrland också. Det var fullt med folk från start. I två timmar irrade vi omkring i jakten på fynd. Jag köpte en sil, två skärbrädor och en toaborste. När jag kom in i lampavdelningen stod där skrivit vid en av ljusspridarna: ”Lampan som lyser i mörkret”. Är det inte det som en lampa ska göra? Den ska väl knappast lysa mitt på dagen? Köade sedan i en evighet och fick träna mitt tålamod, gick sedan till Clas Olssons och köpte en sopkvast. Sedan var jag helt hjärndöd.

I morse skickade jag iväg mina texter till ”Härlitt”. Texter som beskriver mitt författarskap och texter till olika litterära platser som förekommer i mina romaner. Sedan, ni som skaffat appen till er mobil, så piper det till när ni kommer till någon av de angivna GPS-punkterna – och då kan ni läsa texterna jag skrivit. Exempelvis om ni passerar mitt barndomshem i Bäckmyran, eller kommer till Maltträsk där ”All världens lycka” utspelade sig.

Valfrid Johansson Konungen

Jag skrivit två texter om Konungen (Valfrid Johansson), dels vid hans födelseplats i Flakaliden, dels vid hans ”palats” vid gamla järnvägsstationen i Bjurselefors. Skaffa appen och ge er ut på ”jakt.”

Ska snart köra igång med middagen. Hade först tänkt grilla, men det är grått, kallt och då och då faller regndroppar. Så matlagningen får ske på spisen och i ugnen. Gäster är Lena och Hanna, min favoritkvinnor.

hands-1201826_960_720

För övrigt känns världen galen och det är lätt att tro att ondskan regerar. Men tänk om alla medier bestämde sig för att minst femtio procent av alla nyheter skulle handla om allt gott som görs varje sekund, dag som natt, jorden runt, så skulle vi kanske se på vår värld och våra medmänniskor på ett helt annat sätt.

Märkliga karaktärer

Av , , Bli först att kommentera 1

Dimma utanför mitt fönster. Men det finns hopp. De som påstår sig kunna detta med väder, säger att det fram mot helgen ska komma ett högtryck till den plats där jag bor, på Pig hill. Typ trettio grader. Det vore nåt. Men då lär väl folk klaga över att det är för varmt, att det minsann var bättre förr, på det glada sjuttiotalet, typ.

När man ska presentera en karaktär i en litterär text så handlar det i första hand att göra den trovärdig. Det är rätt så vanligt att vi författare använder oss av verkliga förebilder, antingen så tar man ”hela” karaktären och sätter in den i handlingen, en person som i stort sett är färdig, eller så plockar man karaktärsdrag från flera förebilder och pusslar ihop dem. Lösningen kan vara att använda personens egenskaper, dess sätt att tänka och resonera och sedan klä dennes yttre med ett påhittat, lånat utseende, kanske rent av byta kön på dem. I min kommande roman hade jag tänkt beskriva en mycket märklig karaktär som jag mött i mitt liv, men stötte genast på patrull. Det visade sig vara helt omöjligt att beskriva denna persons sammansatta personlighet på ett trovärdigt sätt. Trots att denna människa verkligen finns, så skulle folk säga att ”men en sån människa kan omöjligt existera”. Lösningen blev att dela upp denna person i fyra olika karaktärer – först då blev det litterärt hanterbart. Jo, verkligheten överträffar oftast verkligheten – så till den milda grad att sanningen inte blir trovärdig.

Det känns obehagligt med alla dessa attacker som utförs på offentliga platser och då mot till synes helt oskyldiga människor. Som nu då en mor och son knivskars till döds på Ikea i Västerås. Mord utan motiv – på platser där det hela syns. Om man inte kan bli något annat så kan man åtminstone bli en känd mördare … Är det så illa? Eller finns det andra bakomliggande motiv? Men obehaget smyger sig på. Man kan sitta på en bio, besöka en konstutställning eller handla husgeråd på Ikea när någon av dessa unga män kliver fram för att hamna i ”strålkastarljuset” och skär halsen av en. Kanske är det en ung man som bara vill ”känn etter” hur det är att dräpa en annan människa. Vad vet jag?

För övrigt är det jobbigt när man upptäcker att människor som är betydelsefulla i ens liv, slutar att kämpa, att bry sig och får ett likgiltigt drag över ansiktet. När den sista stjärnan slocknar i deras blick.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,