Minns så väl när L-G kom till festen med en ny häftig platta under armen. Det var 1989. Bodde ute på Teg vid den tiden. En period då jag mådde pyton. ”Nu ska ni få höra nåt smått otroligt”, sa L-G med lyrisk stämma och glittrande ögon. Det var Jakob Hellmans debutplatta ”… och det stora havet.” Hans första och enda platta. Efter storsuccén, då plattan bland annat utsågs till hela 1900-talets bästa skiva av Nöjesguiden, tystnade Hellman. Fram tills nu. Han blev en myt, en ikon, en mystisk man som lämnade berömmelsen för att istället arbeta på bageri och i hemtjänsten. Så här lät det 1989.

Han hade kunnat lägga världen under sina fötter … En jordängel? Satt till världen för att väcka vår empati, vårt medlidande och förstå att kändisskap i musikvärlden bara är fernissa över det verkliga livet. För mig betydde skivan oerhört mycket. Musiken var unik, texterna var poesi.

Igår dök han upp i ”Så mycket bättre”. Dryga 30 år senare, nu 55 år gammal, men välbevarad och tillsynes lugn och klok.

”Den bästa förklaringen är nog att jag drog mig bort från människor som kunde pusha mig. Först flyttade jag från Stockholm och drog mig undan det här med musiken och alltihop. Jag var inte nöjd med det jag spelade in, och jag ville inte bjussa på mig själv så mycket som jag fick för mig att det var min plikt att göra”. En av hans förklaringar. Sedan nämnde han i förbigående att det kan han handlat om att han gjort allt för ”inte vara Jakob Hellman”.

”Ibland blir man förvånad över att människor är väldigt kreativa, men det beror på att man hittat sitt naturliga språk. Har man problem och inte kan göra det, då kan man inte göra något alls. Det är svårt att säga vad det berodde på?” Det sa han i en intervju i VK.  Kanske ställde han för höga krav på sig och det är klart: Efter att han släppt en platta som framröstades till 1900-talets bästa så blev kraven skyhöga, det är förståeligt.

Tolkar delar av hans svar som han om hans inre Jag inte var han själv. Att han blev sin egen främling. Sanningen finns i mångt och mycket mellan raderna, i undertexten. Så kliver han upp på scenen och tolkar en låt av Plura – men samma självklara pondus och inlevelse som för 30 år sedan. Det var som han inte gjort annat än sjungit under de 30 åren av ”tystnad”.

Från ”Så mycket bättre”. Jakob Hellman tolkar Pluras låt ”I skydd av mörkret”.

Nu ska han visst efter 32 år släppa en ny platta. Han har lagt ut två nya låtar på Spotify. Återuppstånden efter alla dessa år av tystnad. Välkommen tillbaka Jakob Hellman.