Vad är intelligens? Enligt en definition kan de med högt IQ snabbt dra slutsatser och använda den kunskapen till att tänka abstrakt. Säger mig inte så mycket. Istället tänker jag på alla de filmer som handlar om superintelligenta utomjordingar. Ofta ett gäng bläckfiskliknade typer med superhöga IQ:n, men som saknar all empatisk förmåga och vars enda avsikt är att äta upp oss jordbor med hull och hår.

När jag prövat göra de IQ-tester som bygger på logik och matematik, har jag efteråt känt mig jättedum, rent av helkorkad. Uppenbart tillhör jag inte den exklusiva skaran av intelligenta människors som kan bli medlem i Mensa, klubben för folk med över 131 och 150 i IQ, beroende vilken skala man mäter efter.

Men hur ”smarta” är dessa logiska IQ-tester? Vad säger testerna egentligen om oss människor? Intressant är att allt fler forskare hävdar att det finns flera olika typer av intelligenser. Howard Gardner, psykolog från Harvard, menar att det åtminstone finns nio olika typer av intelligenser. Bland annat talar han om en social intelligens som beskriver hur vi klarar av samspelet med andra människor och vi fungerar i grupp. Helt klart kommer folk med hög social kompetens  ganska högt upp på stegen.

Man kan ha högt IQ, men inte nödvändigt vara social kompetent, allra minst vara vis och klok. Vad hjälper det att vara superintelligent om man inte kan steka ett ägg, slå in en spik, bädda sängen och saknar förmågan att känna medkänsla för andra – och dessutom inte klarar av att föra en simpel konversation med sin bordsdam. Visdomen, däremot, är den kunskap vi samlat på oss under livet, och som hjälper oss att se och förstå sammanhangen.

Ett intelligent barn kan inte förbli intelligent, om barnet inte får stimulans och uppmuntran. På samma sätt är det med empati. Den förmågan är inget som vi föds med, utan kräver daglig träning för att den inte ska förmultna och försvinna.

Vi tycks leva i en värld där dumhet och okunskap blivit något att vara stolt över, då man ser ner på förvärvad kunskap och många former av ”finkultur”. Istället svämmar världen över av stolliga idéer, som tycks falla den stora skaran av ”vanligt folk” på läppen. De får lära sig att bli gnällspikar, att odla sin rädsla och sina fördomar för att kunna se ner på alla som är det minsta annorlunda (och på så sätt stärka sin sedan tidigare taskiga självkänsla).

Vi ska tacksamt emot mer visdom. Inte främja oss från de som besitter en rikedom av erfarenhet. Vi ska glatt släppa in visa och goda människor i våra liv och strunta i stollarna som sprider konspirationsteorier och falska bilder. Sånt som exv Greta Thunberg dagligen råkar ut för.

När nya partiledare väljs så är det knappast visdom man söker. Det handlar mer om hur de ska te sig i TV-rutan, hur rappa i käften de är, hur skickligt de behärskar retorik och hur bra de är på att INTE BESVARA frågor de får. Man premierar egenskaper som att ständigt skylla sina misstag på andra; vilket bygger deras tro på att de alltid har rätt och besittare.

Oförmåga att känna empati grundar sig i tron på att de anser sig vara bättre människor än alla andra. Med en hoper av sådana ledare som styr båten, så lär mänskligheten inom kort gå på grund. 

Det låter kanske som en floskel, men det ligger en hel del i att vi måste skrota vårt högmod och istället locka fram ödmjukheten. Vi får inte förlora vår nyfikenhet och kreativitet. Slutligen väljer jag visdomen och klokskapen, livserfarenheten, före en nörd med högt IQ

För övrigt får folk gärna vara intelligenta, bara jag slipper höra dem skryta om det.

© KENT LUNDHOLM

”Din fantasi är en förtitt på livets kommande attraktioner.”
Albert Einstein