Kent om Kent, om att se varandra. Hur viktigt är det inte att se och bekräfta sin partner och sina vänner. Det är lätt att ta dem för givna. Risken är att de drar vidare – till någon som ser dem
Etikett: kent
Omvänd mig inte
Fint väder ska det bli några dagar framöver. Sommarens sista suck. Tackar för värmen. Hoppas sedan på en vacker höst, som i ifjol. Sådana där klara dagar med hög luft, då man får sitta på en stubbe och dricka kaffe ur en träkåsa. Bär och svamp. Frid i hjärta. Ska promenera ner till fiken borta vid Backenkyrkan och käka lunch med Janne Berglund. Jag och han brukar ha givande samtal – mjukisar som vi är …
Ibland stöter man på folk som försöker omvända en, som rent av får för sig att bygga om hela den konstruktion som uppbär ens jag. De sågar och spikar, murar och tapetserar om i ens inre rum. Men hur ofta lyckas man med ett sådant projekt? När vi passerat de femtio, så bär vi alla med oss en ryggsäck med erfarenheter och konsekvenser, sådant vi helt naturligt fått med oss under resans gång. Det går liksom inte att säga: ”Dig vill jag ha, utom ditt högerben och de där stora öronen.” De som sysselsätter sig med dylika renoveringsarbeten av människorna de stöter på, tycks drivas av inre önskebilder av hur tillvaron borde vara, hur de människor som ska omge dem skall vara. Fantombilder över ett lyckligt liv. Jag säger bara: Omvänd mig inte, försök inte bygga om mig, se mig inte som ett hälsoprojekt – älska mig!
För övrigt måste vi äga vår berättelse och acceptera sprickorna i den.
Kent gillar Kent
Kent gillar Kent. Praktiskt och bra – men det underlättar ju att Kent är ett av landets bästa band. Har lyssnat på dem sedan de dök på musikhimlen och fortsätter med det till min bleka död. Länkarna nedan kräver att ni klickar på den som leder till You tube – fråga mig inte varför men det är nån spärr som gör att de inte går att spela upp direkt på sajten.
Musik i natten
Sitter här på kvällskvisten och lyssnar på lite musik. Musiken har på alla sätt följt mig genom livet, både då jag spelat själv och som konsument. När jag skriver så finns där alltid musik i bakgrunden. En del av mina författarkollegor har frågat hur jag då kan koncentrera mig, men faktum är tankarna stannar av ifall det är för tyst omkring mig. Märkligt, men sant. Det är som om musiken väcker känslorna och på så sätt leds jag in på rätt spår. Men det får ju inte vara vilken slags musik som helst och därför har jag skapat en herrans massa spellistor utifrån vad jag jobbar med. I grund och botten vilar jag ännu i den progressiva musiken (ej att förväxla med proggen), då jag älskar blandningen av vackra harmonier och äventyrligheten i skapandet.
Här lämnar jag några prov på den musik jag lyssnar på. Hoppas ni gillar vad ni får höra. Varsågoda! /Kent
Musik som berör
Mina första musikaliska upplevelser kommer från barndomen. Där i mina hemtrakter utanför Lycksele fanns Baklandsorkestern, vilken jag utgjorde en del i. Jag spelade orgel, hellre än bra, men det gjorde inget – ingen av de övriga deltagarna var några höjdare på sina instrument. I vilket fall som helst så lärde jag mig tidigt att uppleva glädjen i musiken, vilket jag är evinnerligt tacksam för idag.
I tonåren blev jag tidigt hårdrockare och slukade allt av den typens musik som fanns på 70-talet. I synnerhet blev det en hel del Black Sabbath – ett band som jag än i dag har en stor behållning av.
Men av en slump blev jag symfonirockare. Jag och polaren Uffe var på Lycksele enda skivbutik och bläddrade förstrött i lådorna. Då plockade han upp en platta av Genesis (A trick of a tail) och påstod att den skulle vara bra. Jag var såld.
I dag lyssnar jag på det mesta och mina Spotifylistor är långa och många. När jag lyssnar på musik minns jag glädjen i Baklandsorkestern. Och det är väl det som är meningen: att man ska bli glad och berörd av musiken.
Nedan följer lista på den musik som värmer mitt hjärta.
- Genesis: Ett 70-talsband som ursprungligen bestod av Phil Collins, Steve Hackett, Mike Rutherford , Antony Phillis och kungen: Peter Gabriel. Tiden före och efter Gabriel skiljer sig markant, men båda har sina fördelar. Lyssna på ”gamla” Genesis med Gabriel: ”Selling England by the pound”. Ta sedan stund med Genesis (utan Gabriel) ”Wind and wuthering” och ”… and then there were three.” (då Collins tog över).
- Peter Gabriel. Den forne sångaren i Genesis. För en första inblick, lyssna på samlingsskivan ”Shaking the tree”(Sladgehammar, Solsbury hill, Big time). Eller lyssna på ”OVO”; den musik som London stad beställde till Milleniumskiftet.
- Bo kaspers Orkester. En resa från folkjazz till rock/pop/vismusik. Fritt val. Deras texter är otroliga! Deras låt ”Brev” lämnar icke en människa oberörd.
- R.E.M Denna röst … Börja från början: ”Automatic for the people”.
- Radiohead. Magisk symfonirock. I nutid. ”OK Computer”.
- Kent. (Naturligvis …) Den svenska multirock/popgruppen som hatas av alla Hip-hopare … Pröva att lyssna till ”Tillbaka till samtiden.”
- Rammstein. Tysk hårdrock med inslag av inslag av symfonirock, typ Saga. Hugg in där det behagar.
- Mozart. Välj Violinkonzert No 1. Obs! Den med Anne Sophie Mutter som violinsolist!
- Bach. Denne dåtida ”jazzmusiker” som leker fram musik i glädje.
- Gentle Giant. Älska eller hata! 70-talsband som blev kallade för ”Fysikrockare”. Men säg inte att dessa killar inte kunde spela. Ingasamplingar här inte …
Lev väl!
KENT LUNDHOLM
Senaste kommentarerna