Onekligen har jag blivit mer upplivad när fotbolls-EM dragit igång. Ishockey i all ära, men till syvende och sist är fotboll vår nationalsport. Dock var den svenska inledningen i årets EM riktigt usel. Det krävs fler spelare i laget än Zlatan.

             Nä, mitt allra största fotbollsminne är VM 94.  Den underbart varma sommaren, då de blågula rullade boll som allra bäst. Vi var ett gäng nybyggare på Tomtebo som tillbringade nätterna i kvartersgården och jublade som dårar. På småtimmarna sprakade vi boll fram till gryningen och låg sedan gräset och inväntade dagen. Som ett mantra mumlade vi: Brolin, Dahlin, Andersson, Ravelli, Tern och Ingesson.

             Misstänker att 2012 inte blir en lika uppsluppen fotbollssommar. Om jag skulle drista mig till att sparka på en boll, skulle förmodligen hälsenorna flyga av så att jag hamnade i gips. Men jag kan ju alltid drömma.

                                                                                       *

Man skulle kanske ha blivit en Kentaur: hälften människa, hälften häst. Då skulle jag först äta middag med mina vänner, och sen ge mig av till travbanan och slå ett banrekord. De mytomspunna Kentaurerna som var populära under den grekiska antiken, hade för vana att dra sig undan. En av dem något mer utåtriktad; den kultiverade och vänlige Chiron. Han hade för vana att emellanåt stå bland nakna damer och innerligt spela på sin harpa.

             Kanske borde Umeå skaffa en Kentaur till kulturhuvudstadsåret anno 2014. Det vore väl nåt att visa upp på Gammlia.                                                                   

             För övrigt ska vi vara glada, det är ju sommar. Lev väl och njut av ljuset.