Etikett: klockor

Ta rygg på dagen

Av , , Bli först att kommentera 2

En dag att ta rygg på, tassa efter i bakhasorna, som en skugga. I övrigt tycks jag ha vaknat till en dag då jag inte riktigt ryms i min egen kropp, då även själen får skavsår. Jo, det finns sådana dagar. Det är inte mycket man kan göra, förutom att vänta och träna på sitt tålamod. Tittar på mitt armbandsur och inser att den mäter det som hände före och efter en viss tidpunkt. Hur länge är min klocka kvart i sju? Aldrig. Direkt den blir kvart i sju så är den inte kvart i sju längre. Klart är att jag, trots svårigheterna att mäta den exakt, upplever tiden som allt mer dyrbar. Min tid. Tiden den ilar, kryper, galopperar, travar, men den står aldrig stilla. Ändå bär jag alltid mitt armbandsur, för hur det nu än är så uttrycker den tidens gång och när visarna tuggar sig runt urtavlan så tickar den fram en slags trygghet i sina försök att frysa varje litet ögonblick.

klocka

Redan i barndomen bestämde jag mig för att bli författare. Jag hade inte de bästa förutsättningar eftersom jag hade en släng av dyslexi och dessutom hade rysligt svårt att sitta stilla. Men när jag gick i årskurs sju fick jag en liten, ljusblå skrivmaskin av mor och far och från den stunden har jag skrivit oavbrutet. Visserligen så skulle jag  hinna bli drygt 40 år innan min första roman publicerades, men under hela mitt liv gick jag omkring och förberedde mig för det tillfället. Jag gick fram genom livet och fotograferade med mina ögon; tog bilder av världen och människorna och klistrade in dem i mina inre fotoalbum. Jag skrev in det som sades i små svarta anteckningsböcker, samlade på kloka meningar och korkade påståenden. Jag sparade på intryck. Jag visste att detta bevismaterial en dag skulle användas. Så blev det också. I dag har jag en hel hög med svarta minnesböcker. Utan dem skulle det mesta ha fallit i glömska.

För övrigt kan det mycket väl vara på det sättet att livet fungerar bäst när vi inte är medvetna om det.