Sovit oroligt. Somnade med de väsande hjärtlagen i mitt vänstra öra, vaknade av samma pulserande hjärtslag. Det brukar vara ett tecken på stress och kanske har jag all anledning att känna mig en aning stressad. Med ålderns rätt orkar jag inte vara lika mycket på tårna längre, vilket gör att jag lättare faller igenom. Nästa vecka blir onekligen stressig (se schemat i min förra blogg) och nu har det lagts till en ny uppgift då jag vid 08.30 under tisdagen ska intervjuas i P4 Västerbotten.

Vecka 45  har Västerbotten en temavecka som varje år kring temat psykisk ohälsa. Det är föreläsningar runt om i länet och på min lott, efter starten i Umeå, Väven på måndag, beger jag mig norrut i en hyrbil som ABF fixat. Målet med psykeveckan är att öka medvetenheten och kunskapen kring psykisk ohälsa. Det finns en rad fördomar om oss som lider av psykiska sjukdomar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som ADHD. Bakom arrangemanget står en lång rad organisationer. Bland annat är föreningen Hjärnkoll ute med sina ambassadörer (människor med egna erfarenheter av psykiska sjukdomar) och sprider kunskapen runt om i länet.

Lite fakta: 

• FN:s Världshälsoorganisation WHO säger att psykisk ohälsa är en av de största utmaningarna mot folkhälsan i världen.
• Socialstyrelsen beräknar att mellan 20 och 40 procent av Sveriges befolkning lever med psykisk ohälsa. I denna grupp beräknas 10-15 procent behöva psykiatrisk behandling.
• Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa den vanligaste sjukskrivningsorsaken.

Fördomar

Rädsla och okunskap hos omgivningen skapar negativa attityder som får den sjuke att isolera sig, att dra sig undan, bli än sjukare, börja dricka och få allt svårare att återvända till sitt jobb/studier. På grund av fördomar och okunskap undviker man att leva, umgås, arbeta med eller anställa personer som har psykiska funktionshinder. Psykiskt sjuka uppfattas som skrämmande, oförutsägbara vilket leder till diskriminering – en ovilja att ge bistånd, arbete, bostad m.m. Det finns en utbredd missuppfattning om att psykiskt sjuka är ”galna” precis hela tiden, när de flesta är rätt så normala mellan skoven – men som trots detta ständigt ses som opålitliga.

Självstigmatisering innebär att man tar till sig och accepterar omgivningens fördomar, vilket kan leda till att man inte söker hjälp för sina problem på grund av skamkänslor och dåligt självförtroende. Man avstår kanske också från att söka arbete, ta kontakt med vården, avbryter behandling eller undviker sociala sammanhang på grund av ett förväntat hot om kränkning eller diskriminering.

Myt: En psykiskt sjuk person blir aldrig frisk
Sanning: De flesta återhämtar sig till ett fungerande liv
Myt: En psykiskt sjuk person kan inte jobba
Sanning: Många personer med psykisk sjukdom och funktionsnedsättning som vill och kan arbeta är inte välkomna på arbetsmarknaden

• Mer än var tredje svensk (36 procent) inte skulle låta en person med bipolär sjukdom passa deras barn.
• 41 procent är tveksamma till att ingå en nära reaktion med en person som har bipolär sjukdom.

Ni som läser deckare eller ser deckare/thrillerserier, stöter nästan alltid på onda brottslingar, mördare som är svårt psykisk sjuka (onda rovdjur) eller som bär drag av att vara psykopater som i slutet ofta blir skjutna eller hamnar bakom galler. Men enbart psykisk sjukdom ökar inte risken för våldsbrott – det är i så fall med kombinationen av droger.

Sedan har vi en klick som gör allt för att smutskasta psykiatrin, bland annat brukar de sprida ut information om att  ADHD inte finns, utan är resultatet av en konspiration mellan läkemedelsbolagen och läkarna för att tjäna pengar genom att ge knark till barnen. Bakom förtalet hittar vi ofta  Kommittén för mänskliga rättigheter, KMR, som skickar runt pressmeddelanden, som vid några tillfällen publicerats i de stora, rikstäckande tidningar, dessutom denna ”sanna informationen” på sociala media och sprids med blixtens hastighet. De skickar även fram avdankade forskare, som utan vetenskaplig evidens, dömer ut ADHD som massdiagnos. Kommittén för mänskliga rättigheter grundades av Scientiologikyrkan. Det är alltså samma gäng ”vetenskapsmän” som hävdar att den onde Xenu fraktade miljontals rymdvarelser till jorden. Detta skulle ha hänt för ungefär 75 miljoner år sedan. Det är det gänget som en gång beslutade sig för att krossa psykiatrin.

Få områden inom psykiatrin har blivit så belysta av forskning, och att påstå att ”ADHD inte finns”, håller sig på samma nivå som att påstå att jorden är platt och att månlandningen 1969 var fejkad. Vi vet idag att de med ADHD har en läge aktivitet i överföringen i hjärnan av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin, vilket gör att vi får svårt med uppmärksamheten genom en försämrad förmåga att koncentrera oss. Lägg till ett dåligt arbetsminne och en usel motorik, en impulsivitet som får oss att göra och säg saker utan att ha tänkt efter innan och som tvingar våra kroppar att ständigt röra sig, som får oss att ”springa”. Eftersom diagnosmetoderna förbättrats och kunskapsnivån bland lärare och föräldrar så ökar naturligtvis antalet upptäckt barn med denna bokstavskombination – och då få höra något så stolligt som att ADHD inte finns utan bara är en konspirationsteori, gör mig förbannad.

Socialstyrelsens siffror visar att personer med psykisk ohälsa får sämre vård och oftare dör i vanliga sjukdomar som cancer, diabetes, hjärtinfarkt och stroke. Livet förkortas mellan 20-25 år. Det är inte nog att vi bipolära löper stor risk att stryka med på grund av självmord. Så många som 20 procent av de bipolära begår självmord. Men i stort är det inte självmorden som bidrar till vår förtidiga död. Medellivslängden bland män med en kronisk psykisk sjukdom är 20 kortare och 15 år år bland kvinnorna. Det betyder att män med en psykisk sjukdom har en medellivslängd på samma nivå som männen på Haiti, och kvinnorna är i nivå med Nepal. Det som gör att våra liv är så dramatiskt mycket kortare är hjärt- och kärlsjukdomar (stroke, hjärtinfarkt). Orsaken är att sjukdomarna leder till inaktivitet, ångesten gör att vi tröstäter och vi måste äta mediciner som gör oss tjocka och som leder till högt blodtryck och viktuppgång. Min erfarenhet är att det mellan den somatiska vården och psykiatrin finns/ funnits vattentäta skott, så i stället för ett helhetsgrepp, har vi fallit ”mellan stolarna”. När man är aktut psykisk sjuk är det knappast läge att ställa sig på barrikaderna och ta en fajt.

Ja, lite kring detta ska jag tala om under min turné under psykeveckan. Upplysa, krossa fördomar och även visa upp de goda exempel. Genom min resa som jag skrivit om i min självbiografi ”Spring Kent,spring!” och resan tillbaka hoppas jag kunna så några frön om att det alltid finns hopp om förbättring

För övrigt undrar jag hur andra världskriget skulle ha slutat, om inte England haft sin bipolära ledare Winston Churchill. Eller skulle Jim Carrey varit lika rolig och skulle Rachmaninov skrivit lika vacker musik om de inte varit bipolära.