Etikett: krig

Ondskans krig

Av , , Bli först att kommentera 3

Taxi till en av de utsprida ställen där man kan lämna in post, i mitt fall så blev det en 140 kronors tur till Ica Kvantum för att skicka ett paket. Åttio spänn i frimärken + 70 kr till ifall jag ville ha mitt paket rekommenderat, men då började frankeringskostnaden överstiga värdet av innehållet i mitt paket. Hade väl tänkt promenera, men nu jävlas vänsterfoten, som om det inte vore nog med att jag inte kan sova och när jag väl gör det så rids jag av maran. Passade på att handla på Ica, sen köpte jag en stor tub Voltaren gel av starkaste sorten för att smörja min häl. Man skulle kunna tro att det är en hälsporre jag råkat ut för, men den sitter inte så till, lite mer mot hålfoten och på insidan av hälen. Lutar mer åt en bursit (slemsäcksinflammation) eftersom det är så pass svullet. Blir dock en aning orolig då jag är diabetiker och diabetiker och deras fötter är ett kapitel för sig.

fötter

Vi följs åt, jag och min tvillingsjäl Uffe Isenborg som nyss legat inne på sjukhus för ett sår i ena långtång som spridit sig till benstrukturen och måste nu äta antibiotika fram till juni. Och vad händer då mig? Jo, när Uffes fot kärvar så börjar naturligtvis även min fot att krångla. Så har det varit hela livet. Nån av oss drabbas av en åkomma eller olycka, några dar senare drabbas den andre av något liknande. Men vi bär ju på en liknande genbank. Eller handlar det hela om Guds pekande finger?

KrigBarn

Såg igår bitvis av den två timmar långa dokumentären om hur kriget i Syren utvecklat sig från isolerade oroshärdar till ett krig som har vuxit och vuxit. Värst var att se hur barnen drabbades, hur den Syriska statsarmén verkade rikta in sina attacker mot skolor där barn satt och ritade teckningar om fred och frihet. Det blev bara slarvsylta av ungarna efter den flygattacken. Efter att ha sett denna ångestfyllda dokumentär förstår jag nu hur splittrat kriget är och där alla tycks slåss mot varandra, ett allas krig mot alla och där det mesta verkar har spårat ut i rena ondskan. Ondskan kännetecknas ju av grymhet, av grova överdrifter, illvilja och en önskan av att allvarligt skada eller döda andra människor som inte accepterar ”sanningen”. Förmodligen finns det inslag av lust när man får döda sina fiender – vilket torde vara helt sant när IS bränner folk levande, våldtar, plågar, skövlar. Ja, vilket jävla krig.

Hur får vi i denna värld fram en diskussion om att människans värde är absolut?

För övrigt är mina tankar och hela mitt huvud inmurade.

Krigets ynkryggar

Av , , Bli först att kommentera 2

Oj, vad snabbt det lackar mot jul. Igår hade jag tänkt räkna samman alla posterna i min bokföring för att kunna påbörja bokslutet och få ett hum om hur mycket skatt jag är skyldig staten, men istället blev jag sittande hela förmiddagen med min roman. När jag hade skrivit klart vid ettsnåret var jag tom i skallen och somnade på skinnsoffan. Men idag måste jag ta mig an bokföringen. Sen får jag besök både i kväll och i morgon, och på torsdag ska jag tömma hallen inför golvslipningen. Fredag åker jag och dottern till Skellefteå. Jag som intalat mig att allt var lugnt, att det fanns gott om tid, upplever i detta nu en liten kontrollförlust. Inte stor, bara liten, men det behövs inte mer förrän min usla stresstålighet slår till och gör mig orolig.

Terrordåd i Turkiet och Berlin. Ynkryggar smyger sig in folksamlingar och skjuter, eller som i Berlin, sätter sig en stor lastbil och dundrar rakt in i folkhavet på en julmarknad. Man får intrycket av att terrordåden som genomförts är av människor, organisationer som tappat orden, som inte anser sig ha några behöv för att inleda några som helst samtal – eftersom de besitter den enda sanningen. De spränger sig hellre i luften – utan tanke på att merparten av alla oskyldiga muslimer dras ner i smutsen. Men det är väl det terroristerna vill, starta ett religionskrig, en blodig uppgörelse om vem som är den samme guden.

Pojkeikrig

Samtidigt som det finns en politisk agenda bakom dåden. Hämnden mot västvärlden för alla de krig som startats mot muslimska länder, typ Irak och Afghanistan. Minns att jag läste en bok i början av 80-talet (har glömt titel och författare) som varnade för nord-sydkonflikten. Efter kalla krigets slut ligger inte det generella hotet i väst-östlig riktning, utan konflikterna ska stå mellan de fattiga i Syd mot oss välmående i Nord. Titta på kartan över dagens konflikthärdar, så förstår du att det ligger en hel del i den Profetian. Saknar man kanoner och stridsflyg, så blir den fattiges vapen ett bombbälte kring kroppen. En förklaring kanske – men det är fortfarande lika fegt att spränga sig själv bland oskyldiga civila, lika fegt som det är när ryssarna med sitt avancerande stridsflyg bombar civila och sjukvårdskonvojer i Syrien. Det förs ett smutsigt krig från båda sidorna, från samtliga parter, och det beror på att alla tycks ha förlorat sitt språk och de ord som behövs vid ett förhandlingsbord. Man kan inte mäkla fred utan att ge sig på några punkter för att få igenom några andra av sina argument, och det funkar illa om deltagarna vid förhandlingsbordet bara kan säga urk, grr, blä (översatt: Far åt helvete!”) Dessutom verkar båda sidor sakna förmågan att skämmas.

När religion övergår i fundamentalism läggs en hel del krut på att sätta varenda människa i rätt fack. Även sig själv. I själva verket borde samtliga söka i sin andlighet ett sätt att förstå sig själv, och då i ett större sammanhang. Själva idén med religiös tro är insikten av det finns något som är Större än vad jag är. Det är då man blir ödmjuk inför livet och sina medmänniskor. Men i krig raderas all empati bort, då ställer sig männen (99 % som strider är män) i raka led och marscherar dit officerarna pekar, om så skulle vara fallet går soldaterna rakt ner i helvetet. När kriget någon gång tar slut och tribunalerna ska döma för krigsbrott, så svarar varenda jävla soldat: ”Jag följde bara order! Jag fick order att skjuta barn och kvinnor! Och jag sköt. Det var ju krig!” Men – godhet är att ta ansvar för sina egna handlingar. Istället tycks alla krig skapa en massa ynkryggar.

mordpotatis

Att be om förlåtelse är inte alltid det lättaste. Jag talar om förlåtelsen som går på djupet, inte ett slarvigt och mekaniskt förlåt när man råkar knuffa till någon på puben. Oförmågan att be om förlåtelse kan beror på att man klamrar sig fast vid de oförrätter som motparten gjort mot dig. Varför ska då jag be om förlåtelse? Men det är ju så att be om förlåtelse inte innebär du har fel på alla punkter och den andre rätt på alla punkter. Förlåtelsen kan betyda att du värdesätter relationen, vänskapen mer än ditt tjurskalliga ego. Sedan ska man inte tro eller inbilla sig att ett förlåt löser alla konflikter, det kan lika gärna leda till att du möts av ett ”far åt helvete!”. Sådant gör ont, men ditt försök att nå en försoning gör att en sten lyfter från bröstet och ramlar ner på marken.

För övrigt tror jag att snällheten är en form av intelligens som i längden ger utdelning, Snällheten kan faktiskt vara en överlevnadsfördel, för att inte tala om den spridningseffekt den har. Snällhet är att se en annan människa och i möten med andra alstrar vi energi – vi tappar den inte.

 

Helvetet på jorden

Av , , Bli först att kommentera 2

Sovit ut till klockan sju. Under gårdagen besökte vi Viva Resurs och inhandlade lite begagnade prylar. Jag fyndade en vacker salladsskål för 10 spänn och två ramar för 5 kronor stycket. Det är väl bra att vi kan återanvända det som blivit över och onödigt i ett hushåll. Nu lever de ett nytt liv här hos mig på Pig Hill.

aleppo

Aleppo – helvetet på jorden. Civila i kläm mellan IS-krigare, rebeller och Syriska regeringstrupper och ryska bomber. Enligt FN väntar cirka 50 000 på hjälp, medan de tvingas kura i osäkra källare och under öppen himmel i väntan på att hjälpen ska komma. Aleppo är vår tids Stalingrad – en stad som pulvriserades av tyskarna under andra världskriget. Hur i hela friden ska de få stopp på detta vidriga krig, då det verkar finnas hur många fronter som helst, där landet redan nu är uppdelat i små enklaver och där man å ena sidan slåss mot en diktator, å andra sidan utövar ett religionskrig och med Ryssland och USA inblandade tillsammans med Iran, Irak, Turkiet och så några till. Alla är beslutna att intill döden slåss för sin lilla bit av det forna Syrien. Då spelar det ingen roll i fall barn, kvinnor och gamla slaktas på löpande band. Finns det en fiende i ett hus med hundra civila så spränger man huset i småbitar för att komma åt denne ende fiende – om det nu var en fiende? Det är sådana här gånger som världen behöver en hjälte, någon som visar mod och visar på nya vägar. Men dyker det upp någon sådan person, lär väl han/hon bli skjuten på en grisblink.

Det tycks vara på det viset att Ryssland kör med en allt mer öppen agenda. Det har sedan en tid bedrivit ett informationskrig mot västvärlden. Det droppas lögner på sociala medier. Ett exempel: Tidigare i år dök nyheten om en trettonårig ryska som blivit kidnappad och våldtagen av migranter i Berlin. Hos den rysktalande minoriteten i Tyskland blev reaktionerna starka. Men detta var en rysk ”hitta-på-nyhet” som planerades för att skapa motsättningar i Tyskland och en misstro mot den tyska regeringen och ge vind under vingarna till de högerextremistiska partierna. Tydligen vill ryssarna skapa kaos i Europa för att underlätta för de planer de har – vad nu de består av …Samtidigt som var och varannan rysk idrottare nu är dopade – som dessutom verkar vara ett statsunderstött fusk. De skäms inte ens – utan pladdrar mest om att det är komplott från den  internationella antidopningsbyrån Wada, som nyligen kommit sin andra rapport. Där kan så många som 1000 ryska idrottsmän/kvinnor dopade vid förra vinter-OS. I dessa siffror finns även en stor grupp ryska paralympier. Tolv ryska medaljörer i Sotji ska ha manipulerat sina urinprov genom att ”byta ut” dem. Det finns även indikationer att detta utbredda fusk ska ha pågått sedan OS 2012. Nu försöker ryssarna snacka bort detta genom att surra om konspiration, om förföljelser – naturligtvis för att hetsa upp resten av befolkningen, Fy fan.

trumpfinger

Nu bekräftar både FBI och CIA att ryssarna lagt sig i presidentvalet i USA för att hjälpa Trump att bli president. Och det blev han ju. Det uppger källor för The Washington Post. Under den ryska hackerattacken ska man ha kommit över tusentals interna mejl inifrån det demokratiska partiet, även Hillary Clintons kampanjledare John Podesta. Mejlen läckte sedan ut till Wikileaks som (likt duktiga idioter) publicerade dem. Syftet var att skada Clintons chanser att väljas till president. Trump slår bara ifrån sig, det är som att hälla vatten på en gås. Den mannen förnekar snart allt – snart dyker det väl upp någon ur hans stab och påstår att jorden är platt. Ungefär som att klimathotet enligt Trump är påhitt och inte existerar. Genom Trump har USA en president som skryter med att han inte läser böcker, som tycker att det är ok att klämma kvinnor mellan benen och som tillsätter idel affärsmän på regeringsposterna (med egna ekonomiska intressen för de områden de ska ansvara för) detta för att på sikt leka affär med hela världen. Detta är sjukt – och mycket farligt. Särskilt när Trump och Putin lär gilla varandra. Kanske är det vi ser och kommer att få  se mer av, är att de delar upp världen mellan varandra. Ryssarna tar sitt och USA sitt – med löften att inte störa varandras intressen. Är det dessa två som ser till att tredje världskriget startar – om det nu inte redan börjat. Här i Sverige verkar SD heja allt mer på Putin, för att han ska bli den garant som behövs för att kunna kasta ut alla muslimer.

För övrigt lever vi i en tid då det återigen byggs murar och då vi får se märkliga allianser torna upp – byggda på motsättningar som mest består av luft. När vi människor blir rädda, förvandlas vi lätt till rovdjur.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,

En nutida prokrustessäng

Av , , Bli först att kommentera 2

Jäklar i min lilla låda vad det regnar här på Pig Hill – och förmodligen även i resten av Umeå och längs Västerbottens kustland. Fryser vätan till på kvällen när jag ska till Hörnefors och framträda, så kan det bli slirigt och halt. Eller så säger jag som Robban Broberg: ”Bättre vara ute på hal is å ha de´ glatt än att gå i lera å sörja!”  Men nog är det trist när all den vita snön nu kommer att tina bort. Men naturen laddar väl för att återigen ge oss en grön, snöfri jul.

KrigBarn

Nog är det väl underligt att vi människor lägger ner en sådan tid och energi för att skapa dessa jävligt dåliga imitationer av helvetet. När jag läser om det som sker inne i Syrien, blir jag illamående och rädd. Tånaglar rycks ut med tång, elkablar används som piskor och hundratalet fångar trycks in i små celler. Kvinnor och småflickor våldtas, oskyldiga män får struparna avskurna, folk begravs levande. Nej, jag beskriver inte medeltiden. Jag skriver om ödesåret anno 2016. Det är civilbefolkningen som lider mest – inte svårt att förstå när IS-soldaterna använder civilbefolkningen som mänskliga sköldar. Är inte det ondska? Och vilken skuld tvingas vi bära ifall vi vänder bort vårt ansikte och tänker på något annat. Risken är att vi blir apatiska och då blir vi till slut ”levande döda”. Livet angår oss inte längre.

Vad skulle vi göra om vi bodde i Syrien och hade chansen och möjligheten att föra vår familj i säkerhet. Nog skulle då jag fly, varför inte till Sverige? Om jag nu inte blev fast i Turkiet eller drunknade under färden över ett stormigt Medelhav.

Varför har vi blivit så oroliga över det annorlunda, över att andra inte ser ut som oss ”svenskar”. Vi har börjat ställa krav att alla ska passa in i en och samma mall. Påminner lite om prokrustessäng där man enligt den grekiska mytologin gjorde alla ”lika” långa. De som placerades i sängen och var för korta tänjdes helt sonika ut, medan de som var för långa fick en bit av sina ben avhuggna.

För övrigt säger jag bara: ”Spela poker, livet är kort.”

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Krig och knark

Av , , Bli först att kommentera 2

Världen saknar tillit och kan vi inte lita på varandra krävs det mängder med försäkringar och garantier på i stort sett alla områden, för att vi ens ska förmå oss att ta plats vid förhandlingsbordet – och detta skapar i sin tur misstänksamhet som urholkar tilliten än mer. Vi ser ett krig där alla tycks skjuta på alla. Ingen litar på någon. Det pågår en massa småkrig inne i det stora kriget, en massa krig med paranoida och livrädda soldater – ett krig där orden saknar betydelse, där skarpa kulor och vassa knivar berättar historien. I krig brukar samvetet bli upplöst och när allt en dag är över och frågan ställs: ”Hur kunde du?” Svaret är givet och vi har hört många gånger: ”Jag lydde bara order.”

knark

I många krig är såväl befäl som soldater höga på knark. Under andra världskriget var de tyska soldaterna höga på Metamfetamin när de invaderade Polen, Frankrike och under fälttågen i Ryssland. Hitler själv var hög som ett hus under hela kriget. Adolf Hitler tog heroin, steroider och alla droger han kunde få tag på. Hans private läkare Theodor Morell – känd som ”rikssprutmästaren” – stod ständigt redo med injektioner och piller. Drogerna gav Hitler en falsk känsla av att vara oövervinnerlig och fick honom att känna att  han hade allt under kontroll. Under andra v-kriget producerades mer än 200 miljoner Pervitin-piller, som är en typ av metamfentamin och som liknar amfetamin, men som är mycket starkare. Ett rus kan pågå upp till tio timmar och som effekt får man en soldat som inte behöver äta eller sova. I ruset kan man uppleva en känsla av självsäkerhet – men efter en längre tids knarkande kommer paranoian, hallucinationerna och aggressiviteten, vilket skulle kunna förklara en del av de grymheter som nazisterna begick.

Hitler

Även japanerna laborerade med amfetamin till sina soldater, särskilt till självmordspiloterna i krigets slutskede. Höga som hus störtade de rakt ner mot amerikanska fartyg, rakt mot sin ögonblickliga död. Men åter till Adolf Hitler, ”hjärnan” bakom detta krig och ”Den slutgiltiga lösningen” av judarna. Läkarna kring despoten höll hon nerdrogad i flera år. Det finns uppgifter att han dagligen fick mellan 70-90 olika mediciner och droger, bland annat kokain, morfin, amfetamin. Han fick även belladona, häxdrogen som framkallar hallucinationer. Bidrog denna häxkittel av droger till att Hitler, i sitt kemiskt högre tillstånd, kunde elda upp massorna med sina maratontal ? Frågan är: Vad är dagens soldater fullsmockade med för slags droger?

För övrigt är det på det viset att när man omfamnar sitt eget barn, så omfamnar man även barnet inom sig.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Kaos och andlighet

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknar till en grå dag. Det snöar på sina håll i landet, men längst kusten i Västerbotten ska det på sin höjd falla lite regn och vara cirka fyra plus. Låter bra då Lena ska köra sin lilla bil till Skellefteå – med sommardäck. Underkylt väglag är farligt. Minns en gång för länge sedan, på den tiden jag körde Volvo Amazon, vilket var en rolig bil att sladda med under kontrollerade former. Det stora problemet var att denna framtunga, bakhjulsdrivna bil sladdade mest hela tiden. Jag och en kompis skulle till Vilhelmina. Vi åkte från Lycksele för si så där 30 år sedan.

ishalka

Det var i november, snöfritt, men det regnade – och så frös det till. Bilen gled i sidled även när jag bromsat in och stannade precis innan diket tog vid. Hjulen snurrade, vi kom oss inte ur fläcken och jag föll ett par gånger på isgatan som nu bredde ut sig de tio milen fram till Vilhelmina. Det var då jag fick den smarta idén. Jag tog mig ner i diket och ut i skogen och började kånka fram den ena stora stenen efter den andra, som sedan lades i bagaget. När bakdelen av bilen tyngdes ner och gav en jämvikt till motorn i fronten, fick bakdäcken bättre kontakt mot underlaget och jag kunde köra, typ 30-40 km/h. Det tog en evighet att köra till Vilhelmina, men vi höll oss på vägen. Efter denna händelse körde jag året runt omkring med tegelstenar och gråstenar i bagaget i de två Amazoner jag kom att äga i mina unga år.

Det troende livet blir lätt till en dårskap för de som inte tror. Men så är det också svårt att med ord förklara tron för en annan, att beskriva något som inte går att se, att ta på. Möjligt kan man skapa en nyfikenhet hos tvivlaren, peka ut riktningen och berätta om den väg man måste följa. En människas inre liv är ibland bara en vag känsla av att det finns något mer, att det finns ”något” som är större än jag, men som inte går att nås genom intellektet eller att beskriva på ett ”vetenskapligt” sätt. Eller som hjärnkirurgen sa: ”Jag har opererat hjärnor i över trettio år, men har ännu inte sett en enda tanke.”

andligheten

Men det är väl därför som det kallas för tro – och den tron är min. Jag är en stillsamt bekännande kristen som sällan går i kyrkan, som aldrig ber och sällan predikar. Min tro hjälper mig att förstå det som sker inom och utanför mig själv, och tanken av att det finns ”något som är större än jag” tar bort stora delar av mitt kontrollbehov. Jag får sinnesro av att acceptera det jag INTE kan förändra. Det ger utrymme till att skaffa mod för att förändra det jag verkligen kan påverka och förändra.

Min f.d svärmor har dött. Det var en mycket snäll och glad kvinna som jag kom bra överens med. Det fanns solsken i hennes leende. Vila i frid!

Pojkeikrig

Såg som vanligt på morgonnyheterna i SVT (I TV 4 äter de ju mest paj och dricker dyra viner), och får allt mer känslan av att världen håller på att falla samma, att den inom kort kommer att slitas ut och itu. I Mellanöstern pågår ett vansinnigt krig där alla tycks slåss mot alla, med enda mål att hinna dräpa så många som möjligt. Kaos råder och i det får ondskan fritt spelrum.

För övrigt säger jag bara: Livet är kort, kyss mig långsamt.

 

Firar min lilla skatt

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är i våra barn som vi ser att vi åldras. Så sant. Idag fyller min dotter Hanna 16 år – och jag tänker, herregud. Men jag är ju så glad att det finns någon på denna jord som för mina tankar och funderingar vidare. Får jag hoppas, det är ju ingen garanti, när jag tänker efter. När det gäller detta med att föra vidare, så är det ju bara det vi är medvetna om som vi kan berätta för våra barn – och då får man ju be till gud att just detta medvetande som är det viktigaste. Jag försöker verkligen att inte att föra min bitterhet vidare, att överlämna min egen surdeg. Jag är säker på att min dotter kan vara förutan just den, surdegen alltså.

Det är alltså 16 år sedan jag och min dåvarande fru satte oss på flyget och begav oss till Kina, för att via Beijing och fortsätta till Nanjing och en intilliggande mångmiljonstad, där få ta emot dottern vi väntat så länge på. När man ska adoptera så innebär det ofta en ”graviditet” på si så där tre-fyra år, då man kastas mellan hopp och förtvivlan. Men ett halvår före avresan damp det ner ett brev som innehöll ett fotografi på Qing Bao, ”Den lilla, firade skatten”. Jag älskade henne från första stund. Hon var tio månader då vi fick hålla i henne för första gången; ett litet gråtande, febrigt knyte som var iklätt tio lager kläder. Den vackraste gåvan en människa kan få.

Idag besöker hon sin gamle far för att  äta god mat, käka en bit tårta och få några presenter. Kanske ska jag även överlämna några av mina minnen; kanske det om när jag på 80-talet kuskade runt med ryggsäck i det då ganska slutna Kina, om hur jag av misstag åt upp en gullig liten hund, fick svindel på kinesiska muren och blev förälskad i det vackra folket som bodde i utkanten av Stenskogen? Eller har jag redan berättat detta för henne?

Bevara Sverige svensk, i varje fall ska det inte släppas in så mycket utländskt. De säger så de som bedyrar och svär att de minsann inte är några rasister. Men hur är det redan nu? Din bil är tysk eller japansk, vodkan är rysk, pizzan italiensk, kebaben och kåldolmarna turkiska, kaffet är från Brasilien, filmerna är gjorda i USA, teet tamilskt, din tröja är stickad i Indien, oljan har pumpats upp i Saudi Arabien, alla tekniska prylar och leksaker är gjorde i Kina, siffrorna är arabiska, bokstäverna kommer från latin och demokratin uppfanns i Grekland. Vi kanske ska börja med att ta bort allt detta först? Vad blir då kvar som är riktigt svensk? Surströmming och snus?

I övrigt undrar jag hur det kan komma sig att två människor kan uppfatta samma sak, händelse på så totalt olika sätt? Detta gäller två människor som säger sig dela samma värdegrund, är ungefär lika gamla – men som efter en likartad upplevelse har två väsensskilda tolkningar. Men det är väl så krig uppstår.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Förhandling eller krig

Av , , Bli först att kommentera 0

En cykeltur ner på stan för att på NK spela ett parti schack mot Karlsson. Ett märkligt parti som inte ville ta slut, så när det efter nån timmes spelande dök en del andra kompisar så lät vi partiet bero. Vi tröttnade helt sonika på att försöka hitta öppningar i den andres försvar. Positionerna var allt för låsta. Det inföll sig en känsla av att vi skulle kunna spela partiet i all evighet, utan att någon av oss skulle ge sig. Köpte mig en stor kanelbulle och satt sedan och blickade ut genom fönstret mot gågatan, medan jag lyssnade på hur de andra delade minnen och skratt.

Suttit och skrivit hela eftermiddagen. Petat och ändrat en del i min kommande boks sista kapitel. Verkligheten kom ifatt mig och ändrade historien en aning. Vet inte om jag är nöjd, men ska skicka över ändringarna till förlaget. Om alla pusselbitar faller på plats så kan jag på kort tid ge ut två böcker, samtidigt som tre andra projekt ligger i startgroparna. Det är lite märkligt, eftersom allt baseras på texter som legat i ”växthuset” under en lång rad av år. Det är det här med ketchupeffekten. Allt eller inget. Det gäller att hålla i hatten och stå stadigt på fötterna.

Ibland kör det ihop sig mellan oss människor, i smått och stort. Ser vi oss omkring i världen tycks det finnas konflikter i varje hörn. Enda chansen att förhindra att en konflikt övergår ett fullskaligt ”krig”, är att parterna sätter sig vid förhandlingsbordet. Men då måste båda parterna vara beredda på att ge och ta. Det är liksom hela grejen med en förhandling.Det går inte slå sig ner med en lista med hundra punkter och inte vara beredd att stryka en enda av dem – och sedan inte lyssna på motpartens krav och argument. Men då är man kanske inte ute efter en förlikning. Då finns kanske helt andra motiv?

Vad vet jag?

Till veckan blir det full fart på jobbet med Vasaplan. Har delat ut jobb till drygt 20 journalister och fotografer, plus att jag måste få kläm på hur det går för våra annonssäljare. Det blir en hel del kärlek med det jobbet, men så är också nästa nummers tema. ”Allt för kärleken”.

I övrigt blev jag härom dagen inbjuden till en stor vårfest. Drygt hundra gäster. Livemusik, dans, käk. Ska bli kul att få träffa gamla kompisar – men även en del helt nya människor. Behöver få spegla mig i lite glädje och vänlighet. Det är jag värd.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,