Fint väder ska det bli några dagar framöver. Sommarens sista suck. Tackar för värmen. Hoppas sedan på en vacker höst, som i ifjol. Sådana där klara dagar med hög luft, då man får sitta på en stubbe och dricka kaffe ur en träkåsa. Bär och svamp. Frid i hjärta. Ska promenera ner till fiken borta vid Backenkyrkan och käka lunch med Janne Berglund. Jag och han brukar ha givande samtal – mjukisar som vi är …

Ibland stöter man på folk som försöker omvända en, som rent av får för sig att bygga om hela den konstruktion som uppbär ens jag. De sågar och spikar, murar och tapetserar om i ens inre rum. Men hur ofta lyckas man med ett sådant projekt? När vi passerat de femtio, så bär vi alla med oss en ryggsäck med erfarenheter och konsekvenser, sådant vi helt naturligt fått med oss under resans gång. Det går liksom inte att säga: ”Dig vill jag ha, utom ditt högerben och de där stora öronen.” De som sysselsätter sig med dylika renoveringsarbeten av människorna de stöter på, tycks drivas av inre önskebilder av hur tillvaron borde vara, hur de människor som ska omge dem skall vara. Fantombilder över ett lyckligt liv. Jag säger bara: Omvänd mig inte, försök inte bygga om mig, se mig inte som ett hälsoprojekt – älska mig!

För övrigt måste vi äga vår berättelse och acceptera sprickorna i den.