Etikett: litteratur

Orden bära icke bojor

Av , , Bli först att kommentera 5

KENTS BOKTIPS. Jag skriver lite då och då om böcker och författare jag anser vara läsvärda och puffar för dem. Det är inga regelrätta recensioner, utan enbart mina högst privata åsikter om vad som är bra eller inte. I förra tipset skrev jag om Slas. Denna gång handlar det om Torgny Lindgren.

2017 avled Torgny Lindgren. Han lämnade efter sig ett viktigt och imponerande författarskap. En av Västerbottens (och landets) litterära giganter. Ni som inte läst något av honom har missat en hel del, samtidigt som ni har många underbara lässtunder framför er. Jag har lyssnat på många av hans framträdande och jag har till och med skjutsat honom i min bil – och tillbringat en hel dag tillsammans med honom. Det var dagen då han skulle framträda i landshövdingen Georg Andersson residens. Det var en underbar dag. Där vid landshövdingens köksbord satt Torgny och rökte pipa. medan han drog skröna efter skröna, blandat med verkliga händelser. Men vad som var sanning och lögn var omöjligt att skilja på. Det var den dagen jag fick chansen att göra en lång intervju med honom. Det blev ett märkligt samtal om stubbrytare och bakåtpassningar.

Torgny Lindgren, mannen, författaren, född 1938 i Raggsjö i Norsjö församling. Han utbildade sig till folkskollärare, blev socialdemokratisk kommunpolitiker i Vimmerby. Sedan började han skriva och det gick riktigt bra! Han blev till och med invald i Svenska Akademien 1991. Själv blev jag bekant med hans författarskap genom romanen ”Skrämmer dig minuten” (1981). Sedan kom genombrottet med ”Ormens väg på hälleberget” (1982) och ”Merabs skönhet” (1983). Dessa två var skrivna på det ”lindgrenska språket”. Jag återkommer senare till det.

Genombrottet
Torgny berättade följande: ”Ormens väg på Hälleberget påbörjade jag i femårsåldern. Det var då som n’Isak visade mig gropen där hans barndomshem legat, och om hur handlarn som de hade skulder till en dag kom och rev huset.” Allt sagt vid ett besök i Umeå, i ett fullsmockat Aula Nordica. ”Sedan gick åren och berättelsen parade sig med en annan; den om mormor som åkte runt med sitt orgelharmonium och spelade i gårdarna.” Det fanns dock ett problem. Språket. Norsjömålet, det som han hela livet tänkte och drömde på, var i litterär form redan upptaget av Sara Lidman. ”Men mormor blev räddningen”, berättade han. ”Jag skrev som det hördes när hon talade till landshövdingen.” Det unika lindgrenska språket var ett faktum. Det är en besynnerlig blandning av norsjömål, biblisk högprosa och rikssvenska. Ohyggligt vackert!

Språkets musik
Han hade ett ödmjukt förhållningssätt till sitt skrivande. ”Jag har blivit inbjuden för att tala om konsten att skriva, men det ska jag göra allt för att undvika. Jag vet nämligen inget om skrivandet. Att skriva handlar om att minska ordens flyktighet. Varje ord måste vara frukten av ett beslut”, sa han vid framträdandet i Aula Nordica. För Torgny Lindgren var språkets musik viktig. Om man läser Lindgrens texter högt, så hör man denna rytm, musiken han talade om.

”Att hava som en orgel ini sig! Orden bära icke bojor, sa han. Orden, dem hava stormvindens kraft.” (Merabs skönhet 1983).

Skrivandets process
Torgny Lindgren delade upp författandet i två delar. Skrivandet: en långsam, seg och lustfylld process som kunde pågå i årtionden. Den andra: ”att skriva ner”, en process som gick fort och var överstökad på en månad. Han skrev med penna och papper, ibland bara några rader per dag. Men varje ord var noga uttänkt. De fick inte bli flyktiga. De skulle bli bestående.

Lästips

Vad ska man då läsa om man vill bekanta sig med Torgny Lindgrens omfattande författarskap? Absolut så bör man läsa ”Ormens väg på hälleberget” och novellsamlingen ”Merabs skönhet”. I den senare kommer ni att bli bekant med Lindgrens kärva och underfundiga humor. Kan med fördel läsas högt i goda vänners lag.

En roman som tillhör mina favoriter är ”Norrlands Akvavit” från 2007. Romanen om avkristningen och avfolkningen av Västerbottens inland. I korthet handlar romanen hur den före detta frikyrklige väckelsepredikanten Olof Helmersson, som för femtio år sedan frälste ett otal personer i Västerbottens inland, återvänder efter att ha kommit till insikt. Han ska nu upplysa de arma själarna i församlingen om att det inte finns någon Gud! Den frälsning han en gång så dogmatiskt dunkade in i folk, var inget annat än ren och skär lögn. Frälsningen är bara en sjuklig känslostorm.

Pölsan (2002): En resa på motorcykel genom Västerbotten för äta pölsa av olika slag.
Hummelhonung (1995): Om de två så olika bröderna. Den ene suktade efter salt, den andre efter socker.

Inaveln
Åter till landshövdingens residens. Där Torgny hade sina rötter i Raggsjö, en liten by inte långt ifrån Norsjö i norra Västerbotten, finns i det geografiska området en märklig anhopning av litterära storheter. Förutom Torgny och Sara, så kan vi räkna upp P O Enqvist, syskonen Kurt och Anita Salomonsson och Åke Lundgren.

Landshövding Georg Andersson ställde frågan: ”Hur det kunde komma sig att Västerbotten, och i synnerhet Norsjötrakten, begåvats med så många goda författare? Efter en stunds funderande svarade Torgny Lindgren: ”Förr trodde jag att det berodde på den muntliga berättartraditionen. Numera svarar jag att det beror på inaveln.” Många av de omtalade författarna är nämligen släkt med varandra.

Under min intervju frågade jag honom hur han såg på sitt eget författarskap. Han sög på pipan och tänkte efter en lång stund innan han svarade. ”Numera trycks texterna på ett så uselt, billigt papper att mina ord kommer ha förbleknat och försvunnit om 70-80 år.”

© Kent Lundholm 2020-10-27

Ordning & reda

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu har jag suttit en bra stund och lagt upp ett tusental texter under olika kategorier. Det ska bli lättare för er läsare att hitta de bloggar ni är intresserade av och även underlätta för mig då jag ofta får frågor om särskilda  bloggar. Dessa kan ligga långt bak i tiden, vilket gör att jag kan få sitta i en timme för att hitta den.

Sedan 2012 har jag skrivit 1500 bloggar i en rad skilda ämnen. Av dessa har jag sett till att de mest lästa och viktigaste texterna (ca 1000) hamnat under beskrivande kategorier/titlar. Under 13 olika kategorier hittar du lättare artiklar om Parkinson, ADHD, litteratur o.s.v.

I den högra spalten finner du:
1. ”Kategorier”
2. Välj kategori

Det finns 12 ämnen/kategorier. Du kan även se hur många bloggar/artiklar som finns att läsa under varje kategori. Istället för att söka på 1500 sidor (från 2012 och nu, så finns numera de viktigaste bloggarna om Parkinson, rasism och stroke under namngivit ämne.

En del kategorier är lite ”yviga” och täcker ditt å datt under sin kategori:

Författarens tankar (172 inlägg) och är bloggar om mitt författande under årens lopp, allt från filosofi till skrivkramp och min nervositet före mina framträdanden.

Pågående skrivande rör det senaste skrivprojektet, romanen ”Älskade Ester”.

Kulturspaningar handlar om lite löst och småilsket skrivande om det som rör livet och vårt samhälle.

Psykisk ohälsa är ett brett område och handlar om allt från utbrändhet till tunga psykiatriska sjukdomar. (123 artiklar).

Rasism och annat skit är drygt 100 artiklar om just rasism, främlingsfientlighet, flyktingar, högerspöken, Sverigedemokrater, nazister och andra stollar.

ADHD/Bipolär sjukdom har fått dela på en kategori, då de så ofta går armkrok vad gäller symtombilden.

Förr i tiden är mina minnen från barndomen och många berättelser från Baklandet.

Hoppas detta ska underlätta för er!

Själv har jag fått kramp i fingrarna och ont i rygg … (Ska jag göra en kategori för det också?)

Ha det så gott och fortsätt att läsa mina bloggar – för en dag blir det tyst (så jäkla sjuklig som jag blivit …) Men så är jag också utsedd till ”Övre Norrlands sjukaste författare”.

Som författare är jag aktuell med romanen ”Män som spelar schack”. Skriver just nu på romanen om Ester Duva – ett märkligt kvinnoöde. Den ska heta ”Älskade Ester” – sen får vi se om jag orkar med nån fler roman.

Med vänliga hälsningar

Kent Lundholm (2020-09-11)

 

 

Skriver om mig själv

Av , , Bli först att kommentera 0

Svenska fotbollslandslaget är inne i en dyster period. Det vill sig inte. Bollar som far snett, håglösa blickar, uppgivenhet. Det påminner om den hopplösa och mycket dystra perioden under slutet på 70-talet, då en skäggig, något hjulbent Tomas Sjöberg toksprang på alla förlupna snedsparkar från backlinjen. Har för mig att Sjöberg en gång råkade göra mål med skägget, men jag kan ha fel. På den tiden, liksom nu, var det en plåga att se landslaget spela. Ångestskapande i kubik.

Hoppet står till alla duktiga invandrargrabbar. Inte minst juniorerna som faktiskt häromåret tog VM-brons. Men om SD får bestämma så ska de väl kastas ut. Bara blonda med Tomas Sjöberg-skägg får stanna. Fast han var säkert ättling till nån vallon. Med andra ord, det kan bli ett ödsligt land, vårt stolta Svea rike. Och ett landslag utan sådana som Zlatan. Ett ariskt landslag bestående av skäggprydda vikingar som alla sparkar snett.

För övrigt är jag inne i slutfasen av ett kommande bokbygge. Mitt femte. Efter Vedtjuven hade jag flera romanidéer på gång, men valde att lägga dem åt sidan. Hade en viktigare berättelse som pockade på uppmärksamhet. Historien om mig själv, alltså en slags självbiografi. Men ska man skriva en självbiografi vid en sådan ”ung” ålder som 55 år? Jo, om den står i vägen för allt annat, till och med själva livet. Då måste man skriva ner den. Så har det också blivit. Drygt två års jobb, till och från, mängder av faktainläsning (drygt 50 böcker) och oändligt många omskrivningar. Nu sitter jag med det som liknar slutkorrekturet och petar i meningarna, orden, placerar kommatecken på rätt ställe – och undrar vad som får mig att på detta sätt klä av mig naken inför världen? Ja, varför? Utgivningen är planerad till i början av 2015. Då smäller det.

Till helgen åker jag och jäntan upp till Lycksele. Vi ska fira mor Gunhild som fyller 80 år. Jag har svårt att förstå var åren tagit vägen och får en förvånad blick var gång jag tänker på saken. Jag har en känsla av att det är likadant för oss alla, att det innanför den skröpliga utsidan sitter små flickor eller pojkar och viskar med ljus röst: ”Hur tusan gick det här egentligen till?” En bra fråga. Samtidigt ska man akta sig att ständigt och jämt se sig tillbaka, för det enda vi ser är vår egen skugga.

 

En dag som alla andra

Av , , Bli först att kommentera 2

Utan att jag märkt det har livet vänt till det bättre. Jo, här gäller det minsann att vara uppmärksam. Meningen med tillvaron handlar i mångt och mycket om att upptäcka de goda, fina stunderna, så att man kan njuta av dem. Fort har de runnit undan och försvunnit. Mötet med mina läsare har gjort att livet lyft och att oron kring ett "misslyckade" spolats bort. Det är ju så när man skrivit en bok, att katastroftankarna dyker upp – särskilt vid tiden av utgivning. Innan jag fick Vedtjuven i min hand, var jag inte ens säker på att trycksvärtan skulle finnas kvar; att jag skulle ha skrivit en bok utan ord. Men när jag väl bläddrat i den, läst högt ur den en stund, insåg jag att jag verkligen lyckats med min bedrift.

Efter att ha varit på väg i ett drygt år, har jag åter stannat upp. Det är då som minnesbilderna rasslar förbi, som pärlorna på ett halsband. Det är väl så som vi människor gör när vi får tid över för reflektioner. Men man får heller inte fixera sig allt för mycket vid detaljerna; de kan skymma sikten för själva livet. Därför gäller det att välja rätt karta. Tror att man ska strunta i kartorna som visar varenda liten bäck och sten och istället välja en som visar en större översikt. Det är helheten som räknas. Den och inget annat.

Grått därute. Grått och oroväckande stilla. Längtar så ofantligt efter våren; efter den tid då värmen infinner sig och när knopparna brister. Det är den tiden på året då jag brukar få en sådan vanvettig lust efter att vandra. Det är långpromenadernas tid. Jag går liksom hela vintern och laddar inför att få komma ut och gå. Att få gå mig stark. Vet inte vad det är med mig, men om vintern  vill  jag mest kura ihop mig mörkret och stugvärmen, och undvika världen. Det är också den tiden på året då jag skriver som mest intensivt. 

Detta är en dag som alla andra. Varken mer eller mindre. Det är dags att koka kaffe.

KENT LUNDHOLM

www.kentlundholm.com

En fin sidovinst

Av , , Bli först att kommentera 0

En mellandag. Försöker bringa ordning i mitt arbetsrum; sortera papper, flytta ting från en plats till en annan, torka rent och dammsuga. Märkligt att kattgubbarna kan tappa så mycket hår just i kontoret. 

På måndag får jag hämta datorn jag köpte i fredags. Min gamla är på sitt yttersta – den hänger sig i parti och minut, tar en evighet att starta och vägrar lyda vissa kommandon. Den har gjort sitt. Tre romaner har jag skrivit på den. Det är tid att släppa in något nytt.

När jag köpte datorn, så hände något märkligt. Jag fick en cykel med på köpet – en fin femväxlad bike. Perfekt att ge till min dotter, som har en modell äldre. Ett lyckat datorköp gav en fin sidovinst.

Bokningarna fortsätter. Nu vill ABF att jag framträder i Robertsfors, Nordmaling, Vindeln och Umeå. Hitills elva bokningar. Det är fantastiskt roligt att möta sin publik, sina läsare. Det gör mig ödmjuk. 

Dags att åka iväg och handla. Sedan ska jag hämta min dotter. 

Att möta sina läsare

Av , , 1 kommentar 2

Allt har sin tid. Skrivandets de senaste året, medan det nu handlar om framträdandets tid. Börjar i morgon i Lycksele (19.00 i biblioteket) och på onsdag är det Ordcaféet på Pilgatan i Umeå som gäller. Det ska erkännas att det känns en aning pirrigt, som om jag står på osäker mark. Intalar mig att jag ska tala om ett ämne som jag borde behärska – den egna romanen Vedtjuven.

I mitt arbetsrum står fyra kartonger med med böcker. Då och då går jag fram till dem och plockar upp ett exemplar av Vedtjuven, vrider och vänder på den, bläddrar förstrött och slår upp en sida på måfå. Jo, det är verkligen jag som skrivit i denna text. 

På mina framträdanden kommer jag att börja tala om meningen med att skriva, om hur det krävs ett viss mått av mod för att överhuvudtaget börja skriva böcker. Förmodligen måste man även vara dumdristig. Till detta ska läggas den belöning man får av att möta sina läsare – och att i slutänden få hålla i ett tryckt exemplar. 

Jag kommer kort att berätta om resan i mitt skrivande, hur jag i början fick för mig att skriva storslagna, filosofiska romaner. Något som enbart ledde till refuseringar och skrivkramp. Det var först när jag började berätta om det jag kände till, om människorna i Baklandet, som förlösningen inträffade. I dag känner jag inte till något annat än Baklandet. Nu har det blivit fyra romaner om denna märkliga trakt, som finns någonstans i skogs- och myrlandet utanför Lycksele.

Slutligen blir det – naturligtvis – en hel del prat om Vedtjuven; romanen som blev till efter en hörsägen uppe i Arvidsjaur i slutet av 1980-talet, och sedan en novell i början av 90-talet och sedan ett filmmanus 2004. Hösten 2010 återfann jag detta filmmanus och beslöt mig för skriva en roman. På den vägen är det.

Nu ska jag alltså ut i vida världen och berätta om den romanen. Det är det som jag sitter här och gruvar mig för. Men det ska nog gå bra.  

KENT LUNDHOLM

www.kentlundholm.com

 

Böcker man bör ha läst?

Av , , Bli först att kommentera 0

VID FÖRRA FLYTTEN hittade jag ett tummat, flitigt använt pappersark. Rubriken löd: ”Klassiker jag ska läsa”. Detta ”brev” var daterat anno 1976, blott sjutton år jag var. Jo, jag kände igen denna litteraturförteckning på drygt 200 titlar jag skrivit ner efter att ha förkovrat mig ett par böcker i ämnet litteraturvetenskap. Jag hade redan då bestämt mig för att en dag bli författare . Därför ansåg jag det nödvändigt att plöja igenom världens alla litterära klassiker.

JAG KAN IDAG konstatera vid flertalet av dessa titlar finns en röd bock – som betyder att jag läst den aktuella boken. Den senaste datummarkering var för 20 år sedan – då var jag 30 år. Jag ögnade igeom listan och kunde konstatera att jag fram till dags dato, har läst merparten av böckerna.

DET SKRIVER JAG icke för att förhäva mig. Jag var alltså 17 år fyllda när jag radade upp denna mängd av klassiker – och det tog 35 år läsa alla dessa böcker. Numera anser jag läsningen kan liknas med ennyckel till hur vi uppfattar världen. Genom läsandet tror jag att vi lär oss empati, att ökar vi vår förståelse för det annorlunda. Kanske är det även så att vi söker efter våra egna liv i de romaner vi läser. Orden, meningar blir den spegelbild där vi ser oss själva. Vi kan också läsa böcker som tröst, för att ge mening åt vår ensamhet. Vi läser för att förstå.

NEDAN FÖLJER EN lista av de klassiker som fanns på min lista, de böcker jag läst – men även andra romaner som blivit viktiga för mig under årens lopp. Rubrikerna – ja, de får ni tolka som ni vill. Det fattas naturligtvis massor med titlar –  eller sådana som inte borde finnas med i denna presentation. Dock är detta min litsa (av en del) romaner som jag plöjt igenom. Här finns inga recensinoner, ingen inbördes ordning – det får ni själva avgöra.

Men merparten av dessa romaner är verkligen värda att läsa!

Läs och begrunda, läs och tyck till.

Bra klassiker – som håller än i dag (”bör läsas”)
”Röda rummet” 1879, August Strindberg,”Slottet” 1926, Franz Kafka,”Mästaren och Margarita” skriven 1928-1940, Bulgakov, ”Pesten” 1947, Camus, ”Mot fyren” 1927, Virginia Woolf, ”Mörkrets hjärta” 1902 Joseph Conrad, ”Brott och straff” 1865, Dostojevskij, ”En flykting korsar sitt spår”(Jantelagen) 1933, Aksel Sandemose, ”Svält” 1890, Knut Hamsun, ”Stäppvargen” 1927, Hermann Hesse, ”Kejsarn av Portugallien” 1914, Selma Lagerlöf , ”Porträtt av konstnären som valp” 1940, Dylan Thomas, ”Den allvarsamma leken” 1912, Hjalmar Söderberg, ”Bergtagen” 1924, Thomas Mann, ”Okänd soldat” 1954, Väinö Linna, ”Min barndom” 1913, Maksim Gorkij, ”Medan jag låg och dog” 1930, William Faulkner, ”Krig och fred” 1869, Leo Tolstoy, ”Kristin Lavransdatter” 1922-1927, Sigrid Undset, ”Barabbas”1950, Pär Lagerkvist, ”Thérèse Raquin” 1867, Emile Zola .

Klassiker – som ”går an”
”Det går an”, Carl Jonas Love Almqvist, ”Clownen Jac”, Hjalmar Bergman ,”Mina vänner”, Emmanuel Bove, ”Flugornas herre” 1954, William Golding,”Den unge Werthers lidanden” 1774, Goethe, ”Johnny var en ung soldat”1939, Dalton Trumbo, ”Tom Sawyers äventyr” 1875, Mark Twain, ”Pärlan”1947, John Steinbeck, ”Djurfarmen” 1945, George Orwell, ”Moby Dick” 1851, Herman Melville, ”Den store Gargantuas förskräckliga leverne” 1534, François Rabelais, ”Den gamle och havet” 1952, Ernest Hemingway , ”Stolthet och fördom” 1797 (publicerad 1813) Jane Austen, ”Gullivers resor” 1726, Jonathan Swift

Överskattade (tråkiga) klassiker
”Kusin Bette” 1846, Balzac, ”Odysseus” 1922, James Joyce, ”Mannen utan egenskaper” 1930-1943, Robert Musil , ”På spaning efter den tid som flytt”,Marcel Proust , ”Singoalla” 1857, Viktor Rydberg, ”Onkel Toms stuga” 1852, Harriet Stowe

Banbrytande böcker som fått mig att växa 
”Din livsfrukt”, Lars Ahlin, ”Bibeln”, ”Merabs skönhet”, Torgny Lindgren,”Henrietta ska du också glömma” 1977, Stig Slas Claesson, ”Ökenbrevet”Göran Tunström , ”Vägen till Klockrike” 1948, Harry Martinson”Musikanternas uttåg” 1978, P O Enquist, ”Processen” 1925, Franz Kafka, ”I havsbandet”, August Strindberg , ”Gentlemen” 1980, Klas Östergren,”Guldspiken”, Peter Nilson, ”Samlade dikter”, Bruno K. Öijer

Littära Pärlor (”Vägvisare”)
”Tjuven” 1983, Göran Tunström, ”Vem älskar Yngve Frej?” 1968, Stig Slas Claesson, ”Den som vandrar om natten” 1988, Marianne Fredriksson,”Snöljus”, Lars Andersson, ”Aprilhäxan” Majgull Axelsson, ”Känner ru brorsan”, Ernst Brunner, ”Samuels bok” 1981, Sven Delblanc, ”Järngräs”1983, William Kennedy, ”En förlorad värld” 1945, Evelyn Waugh, ”Medan tiden tänker på annat” 1992, Niklas Rådström, ”Din stund på jorden” 1963, Vilhelm Moberg, ”Älvakungen” 1970, Michel Tournier, ”Ormens väg på Hälleberget”1982, Torgny Lindgren, ”Gogols ansikte” 1989, Kjell Johansson , ”Hans nådes tid” 1960, Eyvind Johnson, ”Järnkronan” 1985, Sara Lidman, ”Fly till vatten och morgon” 1941,Thorsten Jonsson.

Romaner med magi
”Den femte rollen” (Deptfordtriologin) 1970, Robinson Davies, ”Sagan om Ringen” Tolkien, ”Rymdväkaten” 1995, Peter Nilson, ”Stiftelsetrilogin” 1951-52-53, Isaac Asimov , ”Möte med Rama” 1973, ”Rama II” 1989, Arthur Clarke ,”Clockwork Orange” 1962, Anthony Burgess, ”Under tiden” 1993, Göran Tunström

Kultromaner – vad nu det är?
”Neuromancer” 1984, William Gibson, ”På drift” 1957, Jack Kerouac,”Oblomov” 1855, Ivan Gontjarov, ”Räddaren i nöden” 1951, Salinger,”Glaskupan” 1963, Sylvia Plath, ”Solange” 1951, Willy Kyrklund , ”Moment 22″1961, Joseph Heller

Romaner som gav mig en spark – en överraskning
”Sjöfartsnytt” 1993, Annie Proulx, ”Onåd”, 1991, J.M. Coetzee, ”Andarnas hus” 1982, Isabel Allende, ”Cancerkliniken” 1968, Solzjenitsyn, ”Blonde”2001,  Joyce Carol Oates, ”Den engelske patienten” 1992, Michael Ondaatje,”Aliide, Aliide” 1991, Mare Kandre, ”Blecktrumman” 1959, Günter Grass, ”Garp och hans värld” 1978, John Irving

Böcker som får mig att skratta
”Liftarens guide till galaxen”, Adams, Douglas, ”Oblomov” 1855, Ivan Gontjarov, ”Dumskallarnas sammansvärjning” 1980, John Kennedy Toole,”Tango för enbenta” 1987, Sture Dahlström, ”Postilla” Tage Danielsson,”Casanovas senare resor” 1979, Jacques Werup, ”Kollektivt självmord” 1997, Arto Paasilinna, ”Populärmusik från Vittula” 2000, Mikael Niemi.

Spännade, nervkittlande romaner
”Alias Grace” 1996, Margaret Atwood, ”Jag är inte rädd” 2002, Niccolò Ammanti, ”Rosens namn” 1980, Umberto Eco, ”Ur kackerlackors levnad”,Alfvén, Inger, ”Bernard Foys tredje rockad” Lars Gustafsson, ”De nakna och de döda” 1948, Norman Mailer.

Thrillers, deckare
”Händelser vid vatten” 1993, Kerstin Ekman, ”Stick” 1987, Elmore Leonard,”En amerikansk myt”, 1995, James Ellroy, ”Män som hatar kvinnor”, Stieg Larsson, ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” Håkan Nesser,”Villospår” 1995, Henning Mankell, ”När lammen tystnar”, Thomas Harris

Memoarer som ger en förklaring
”Min biografi” 1964, Charles Chaplin, ”Mitt liv”, 1962, C G Jung, ”Memoarer”(samlingsvolym, 2003), Beppe Wolgers.

Vetenskap/filosofi/religion/historia
”Candide” 1759, Voltaire, ”Emilé” 1762, Rousseau, ”Bekännelser” Augustinus (354-430), ”Kapitalet” 1867, Karl Marx, ”Antingen – eller. och Begreppet ångest”, Søren Kierkegaard (1813 – 1855), ”Äcklet”, Jean Paul Sartre (1905- 1980), ”Märk världen” 1993, Tor Norretranders, ”Sonjas Godhet” 2006, Owe Wikström, ”Ofredsår” 1993, Peter Englund, ”Antikens historier”, Alf Henrikson

Poesi/drama
”I väntan på Godot” 1952, Beckett, ”Samlade Dikter”, Gustaf Fröding,”Leaves of Grass” 1855, Walt Whitman, ”Samlade dikter”, Tomas Tranströmmer, ”Samlade dikter”, Bruno K. Öijer, ”Kaos är granne med Gud”, Lars Norén – också, naturligvis: ”Hamlet”, Shakespeare.

KENT LUNDHOLM

Om mig

Snart dags för boksläpp

Av , , Bli först att kommentera 0

DET ÄR INTE första gången. Den fjärde. Men jag blir till samma darrande löv, var gång jag lämnar ifrån mig mitt verk. Ibland slår tankens blixt till: Herregud, vad har jag ställt till med? Ett drygt år har jag skrivit på romanen, i princip varje dag, till och från. Så lång tid behöver jag på mig för att skriva en bok. Ändå har det gått ovanligt fort och lätt med Vedtjuven. Kanske för att jag haft romanen i skallen sedan i början av 1990-talet – så ur den synvinkeln så har jag skrivit på den betydligt längre än ett år.

NU ÄR MIN roman på väg hem från ett tryckeri i Riga i Lettland, där förlaget (Ord & visor förlag) trycker sina böcker. Inom kort finns den på bokdiskarna och biblioteken runt om landet. Nu kan jag omöjligt påverka skeendet mer. Inte ett dyft. 

Så om jag får djupandas ett tag, så kommer oron att lätta. Jag vet ju hur glädjen kommer att strömma emot mig när jag får hålla i MIN roman, när jag får bläddra i sidorna och nicka förnöjsamt : Jo, detta har jag skrivit.

VEDTJUVEN ÄR SOM sagt min fjärde roman. Den ustpelar sig i Baklandet, en trakt som finns i och kring byn Bäckmyran, utanför Lycksele i Västerbottens inland. Jag rör mig alltså i samma miljöer som i mina tidigare romaner. Karaktärerna är bekanta för mig, inte minst på grund av att jag mött dem alla, på ett eller annat sätt.

Vad handlar då boken om? Ja, så här har jag beskrivit handlingen på baksidestexten.

”Vintern 1974 drabbas västvärlden av en energikris. Så även Baklandet. Rubert äger all ved i världen, medan grannen Adrian inte förfogar över en enda pinne. Där bortom allfarvägarna uppstår en maktkamp om veden – och en dag smäller det. Kriget mellan männen står utanför lagens långa arm. Klart är att konflikten om veden har ett mycket högt pris.”

Några framträdanden är bokade:
16 april i Lycksele
18 april i Umeå

Läs mer på min webb:

www.kentlundholm.com