Etikett: luleå

Allt står i lågor

Av , , Bli först att kommentera 0

Det fanns en tid då pappa brukade komma hem sotig och lukta som en hel skogsbrand. Minns att jag tyckte röklukten doftade gott. Som anställd huggare hos Domänverket så var det vanligt att det sommartid skulle eldas i skogen. Detta skedde på ett kontrollerat sätt och det var endast utstakade skogspartier som man satte i brand. Skogsbränderna skulle stimulera den biologiska mångfalden. Hur det nu än var med den saken så brann det onekligen på riktigt. Inann själva eldandet, så grävde pappa och hans kompisar breda brandgator och fällde de träd dit elden kunde få för sig att hoppa och dra iväg utanför den planerade eldningszonen.Men än hur noga de var i planeringsarbetet, så hände det då och då att det gick åt fanders, att det blåste till på fel ställe, åt fel håll, så att elden kunde leva sitt eget liv.

Som det nu gör i Västmanland och i trakterna kring Norberg. Där brinner det utom mänsklig kontroll. När man släckt på ett ställe, så blossar det upp på ett annat – och allt detta sker i snustorra marker. Om man någon gång stått och sett en skogsbrand råma sig fram över en bergås, sett flammorna girigt slicka upp mot himlen och trots ett rejält avstånd känt den brännande hettan, vet hur skrämmande det kan vara. Man springer inte ifrån en skogsbrand.

1888 var en extremt torr sommar. Den sommaren, den 25 juni, brann Umeå och Sundsvall ner. Det började med en gnista och eftersom allt på den tiden var byggt i trä, så brann det fort och intensivt. Året innan brann Luleå ner. Som om det var inne att bränna ner städer. Städerna byggdes upp med sten och i Umeå planterades mängder med björkar som skydd mot hoppande eld.

När Hermans hus hemma i Bäckmyran brann ner, så var hela byn på plats. Det var inte mycket att göra åt själva branden. I sin förtvivlan sprang Herman in i det övertända huset och kom sedan sotig och bränd ut med sin gula telefon i famnen. Han kunde inte förklara varför han riskerat livet för att rädda sin telefon. Minuterna efter störtade Konungen med pälsmössan på huvudet in i lågorna. Även han räddade något. Telefonkatalogen.

”Du kan omöjligt ringa utan katalogen”, muttrade gubben medan brandmännen försökte släcka elden i hans pälsmössa.

Jo, elden kan förvrida en människas huvud.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,