Etikett: lyckselemål

Sorterat gammord

Av , , Bli först att kommentera 6

Sorterat papper. Två tjocka pärmar med fakta och minnesanteckningar som hör till romanen om Ester. Sen har jag suttit och pulat på med alla gammord jag lärt mig under resans gång, sorterat dem i följd till dess det blev nåt som påminner om en dikt.

Mitt upprop kring Esters återfunna gravplats, har resulterat i ett stort gensvar. Det är hittills 250 som vill vara med och finansiera nån typ av minnessten. Hoppas det finns krafter att bilda ett Ester Duva-sällskap uppe i Lycksele och att det blir rest nån sten över hennes minne.

Klart är att Ester engagerar många i Lycksele. Själv tycker jag mig ha nog göra med mitt skrivande om hennes liv. Skulle varken hinna eller orka vara med i nåt praktiskt arbete. Däremot kan jag vara en katalysator som får saker och ting att hända. Det måste väl ske en djupare kontakt med Svenska kyrkan och på sikt även med kommunen.

 

 

Jo, här kommer min dikt på lyckseledialekt.

Den blev så där, men själv njuter jag av att få uttala orden, även om de kommer lite huller om buller.

 

 

Livet för gammalt (Dikt av Kent Lundholm) ©

Oppstillt,
krype fyromfot.
Pjöller nalta,
sen masa å gå.

Sursnön, skaran å blia,
bärjola på sörsia.
Gräv barhänt i jola,
bränn fönna om vår’n.

Sätt pären,
plock ogräse.
Slåttanna.
Hässjen jer full ve hö.

Skaff se gåven.
Läsa katekesen.
Gå te kyrka.
Gu nåde däg.

Tjockmjölka, bryta
rattåt å äta.
Tugg å svälj.
Lär dä magahove
å sitt bredave.
Blask ve öga å blister.
Klä på dä,
nu köm främmen!

Småfögla som väsa på.
Sviarn. Beckolja.
Korompa neri mjölkhinken,
stup å skall ner i dyngkasa.
Huvvaligen!

Hittna å dittna, hänna å dänna
å sen polemasa.
Napp brannbera å snattren,
bli huvvuvill, svim å.
Ränn vitöga.

Ligg ilag, goes nalta.
Äla å sä.
Bli bånut.
Stortissen, kvinnfolkforen
å småbåna.

Å så karaforen.
Bussaron å vadmalsbyxen.
Skrävel å bälj ti sä brännvine.
Hugg timmer te baklanne.
Klyv ven.
Bli karut å va okamme.

Åt å fram.
Ofuri, ohull, oitte.
Oslög men hannvass.
Dra fälen etter sä,
gå infött
å stappelbent.

Tokforen.
Jer du göjvut?
Nä, nalta eljest.
Äsch, hort hä va!

Gammgöbba, gammkärringen,
tannlös å klomrut.
Senadrage om nättren.
Nolaverä å snödrevan.
Misslagom,
kvir å järmes.
Harmes mest hela tin.
Tackel å, lut ikull sä.
Gå åttabak.
Gruv sä.
Kvamn å.

Kom, nu gör vi kvälln.

© Kent Lundholm
2020-03-16

Bortglömd dialekt

Av , , Bli först att kommentera 2

Vaknade riktigt ordentligt i ottan och kände klart och tydligt att jag hade sovit färdigt. Detta efter två dygn i sängen, omtöcknad av feberyra och med bly i fötterna. Känner mig feberfri, men känslan av förkylningen sitter kvar i form av hosta, nysningar och muskelvärk. Om det är något jag ärvt av min far, så är det att nysa hysteriskt. Från noll till hundra kommer nysningarna, fem-sex på raken och utom kontroll, som ett jävla smatterband. Påminner lite om Prosit, en av dvärgarna. Dagens stora utmaning blir förstås att ta mig till apoteket och hämta ut två av mina mediciner som tagit slut. Det blir ingen bokföring i dag heller, utan riktar in mig på att det får bli ett uppdrag under helgen. Moms in, moms ut.

Ju fler böcker jag skrivit, desto viktigare har det blivit att återfinna min förlorade dialekt. Inte för att jag skriver på dialekt, utan mer för att höra hur mina karaktärer pratar. Lyckselemålet blev liksom utraderat när jag lämnade stan i slutet på 70-talet – och det var ett medvetet val från min sida. Tyckte att jag lät ”bonnig” när jag använde min dialekt. Sedan blev det en hel del skelleftedialekt då jag bodde där i början av 80-talet. I mitt barndomshem talades en blandning av mammas vilhelminamål och pappas lyckselemål – och som det inte vore nog så var farmor uppvuxen en bit utanför Vindeln. Så det är inte alldeles lätt att hitta tillbaka till min dialekt, vad den nu består av?

domherre

Fögla: Köksiken, sjira, sisselskit´n, spittetjet´n, spänningen och rypa, Några exempel. En farbror som var bördig från vilhelminatrakten brukade säga följande om fögla: ”Egentligen finns hä bara två sorters fögla. Tjälatjompen å köttpet´n.” Han sa aldrig vad de hette egentligen men jag gissar på domherre och talgoxe.

För övrigt har jag börjat hurves å frys. Mot sängen.