Etikett: Manskris

Den viktiga skottsekunden

Av , , Bli först att kommentera 1

Skottår i all ära, men jag vill nog hävda att skottsekunden är strået vassare. Det handlar om ett mycket exakt ögonblick som är över innan du blinkat, men som trots det onekligen påverkat tiden du lever i – och tiden går ju alltid framåt, obevekligen framåt. Skottsekunden är en extrasekund som ”skjuts” in lite då och då för att uppdatera tiden i förhållanden till jordens oregelbundna rotation. Det finns tydligen ojämnheter i kosmos, vilket tyder på att allt inte är byggt med spikraka linjer. Således försvinner det då och då en eller flera sekunder. Senast man lade till en extrasekund var den 30 juni 2015. Jag lovar att återkomma när nästa sekund ska skjutas in i vår tideräkning. Omtumlande, eller hur?

Tiden, vad är tiden? Mätbar med våra klockor, eller genom att studera solens vandring över himlen eller att se hur skuggorna faller ut över marken. Klart är att i det stora hela så finns vi människor här på jorden ett mycket kort ögonblick. Ungefär som den där skottsekunden. Vår tid är utmätt och livet är ändligt. Ingen kommer kommer undan – trots att man då och då tillför tiden en och annan sekund. Finns tiden? Hur länge är klockan tolv? Blir den någonsin tolv – för direkt den blir det så är den ju någon millisekund över tolv …

tiden
Tiden är ingenting.

Mäns medelålderskris brukar bestå i att vi ständigt ska bevisa vår odödlighet genom att på utslitna knän tokspringa fyra mil, att med svår svindel klättra uppför höga berg, att på bakhala skidor förflytta oss i passgång drygt nio mil i skogarna kring Mora. Själv har jag börjat med vattengympa.

Som vanligt vaknade jag tidigt, i ottan. Några minuter över fem och jag kliver upp direkt, för detta är den tid på dygnet då jag tänker som allra bäst, när jag skriver som allra mest, för att sedan slöa till fram mot tolvslaget, vid lunchtid. Efter det så brukar jag uträtta ärenden, promenera, slötitta på TV, aktiviteter då jag inte behöver använda så mycket av min tankekraft -den som vid den tiden knappt finns.

För övrigt så har jag en hel del projekt att försöka hålla ordning på. Spännande, lite nervöst. Men med en känsla av att vara på väg – framåt, alltid framåt!

Ps! Är nån intresserad av att lära sig mer om det litterära skrivandet, om att få hjälp att skriva klart diktsamlingen, romanen, släktkrönikan? Kika då inpå denna sida:

Författarworkshop i Umeå