Etikett: mått

Här och nu

Av , , 2 kommentarer 3

Hanna, min dotter har varit förbi och hjälpt sin gamle, sjuke far med en del saker. Bland annat följde hon mig till Grisbacka Coop – min hittills längsta promenad sedan gud knackade mig i nacken med sin kulhammare. Blir snabbt bättre och det märks att lillhjärnan söker nya omkopplingar, söker vägar att sända signalerna förbi den del som proppen tog död på. Det är en märklig känsla som drabbar mig emellanåt. Skulle ha trott att jag skulle ha blivit omsluten av rädsla som begränsat mig, men istället finns där ett allvar och i det en stillhet. Inser mer än någonsin hur begränsat och ändligt livet är, att det en dag ovillkorligen släcks ut. Och då finns jag inte mer. Det här med att leva i nuet känns mer aktuellt än någonsin – men jag tänker för den skull inte stoppa huvudet under armen och kasta mig in i massa äventyr. Istället ska jag fortsättningsvis, och mer ihärdigt, försöka att undvika misslyckanden. Inte av feghet, utan för ett misslyckanden ofta leder till ett eller flera steg tillbaka – medan de gånger man lyckas så förs man framåt. Framåt, alltid framåt!

20150808_173937
Jag och min dotter Hanna.

Gick i dag och tänkte på ”felmätarna” och var tvungen att skratta till. Ni vet de där typerna som springer omkring med sina felaktiga måttstockar, och som med emfas och barnsligt glittrande ögon, prompt ska berätta för oss andra hur världen verkligen är beskaffad, hur det förhåller sig med saker och ting här i vår värld. Att det sedan fattas fyra-fem centimeter på deras måttstock är inget de märker, för de har ju efter ivrigt tittade på sin egen spegelbild fått för sig att de är alltings mått, att de och ingen annan besitter sanningen. De märker inte att alla fnissar när de lägger fram sina felmätta analyser, eftersom de i sin tur anser att alla andra är dumjävlar och idioter. Så de går fram genom tillvaron i tron att de vet allt – när det i själva verket alltid fattas si så där fyra centimeter på deras måttstock. De märker inte ens att de med tiden blir allt mer ensamma. Kanske är det synd om dem? Personligen vill jag inte ha något att göra med dom här självgoda typerna. Faktum är att att en ”felmätare” kan göra en annan människa riktigt illa.

För övrigt drömde jag inatt att jag byggde en jättelik altan, flera hundra meter stor, ända mot stranden till en väldig sjö. Jag som har tummen mitt i handen. Hur ska man tolka en sådan dröm?