Etikett: mobbare

Kort om trångsynthet

Av , , Bli först att kommentera 6

Finns det några mer ointressanta människor än de som är är trångsynta, som är inskränkta och fördomsfulla. Samtidigt som dessa, i flock, kan bli riktigt farliga i fel miljö. De brukar vara ointresserade av sanningen, utan litar på sina fördomar vars innehåll byggs upp lika delar okunskap och lika delar rädsla. Hur kul är det att försöka föra ett  samtal med en av dessa enögda bakåtsträvare. De tycks öka i antal i tider som dessa, då det tycks finnas hur många knäppa konspirationsteorier som helst.

Trångsynta i alla dess former.

Trångsynthet går ofta armkrok med fantasilöshet och ett rätt så humorbefriat synsätt på världen. De brukar i grund och botten var reaktionära, då deras flegmatiska tankevärld avskyr förändringar. Eftersom jorden inte rör sig och bristfälliga kunskaper är en merit, så smyger det sig in ett kunskapsförakt i deras trånga tankevärld. Under uppväxten (och naturligtvis även som vuxna), tenderar de trångsynta bli översittare, alltså mobbare. Eftersom de anser att kunskaper är onödiga, så ska somliga hållas kort och få sig en smäll på käften ett par gånger per dag. Vi minns väl alla någon mobbare i barndomen som nervärderade andra barn som visade upp minsta lilla sårbarhet: fula glasögon, stammare, fel färg på jackan. Översitteriet är en riktigt usel egenskap eftersom det hela går ut på att sparka på de som redan ligger, att man mobbar de som visar upp någon form av svaghet.

I grund och botten har översittarna en låg självkänsla och det brister rejält i förmågan att kunna känna medlidande för andra människor. När andra söker applåder och hejarop på gympatimmen eller modet att berätta nåt skojigt på roliga timmen, så har mobbarna sin svans i den publik som beskådar deras ”mod” när de spöar upp en fem år yngre glasögonorm. Ett bra sätt att förvandla översittarna till luft, är att vända ryggen till och vägra applådera deras feghet. Men i barndomen var det ju ingen strategi man kände till, utan den växte fram under gymnasietiden då mobbandet blev allt mer verbalt. Om man ger fan i att skratta åt rasistiska och sexistiska skämt eller nedlåtande synsätt mot folk som var eljest, annorlunda så blir mobbaren en luftbubbla.

Men mobbarna finns ju kvar i våra vuxna liv, ofta som sanningssägare i fikarummet eller på puben. De har med åren insett att de bör utveckla sitt språk för att kunna vara en orörd översittare som vuxen. Därför måste vi som vuxna argumentera mot påstående att ALLLA muslimer bär omkring på bombbälten eller att de som har en psykiatrisk diagnos är galna dygnet runt, månad efter månad, från födsel till död. (Två exempel).

Trångsyntheten bär översittaren med sig hela livet. Världen har sannerligen blivit svart eller vit, och genom gängbildning eller tillhörigheten i ”vissa” politiska partier så växer översitteriet över i hat och hänsynslöshet – ibland i psykopatiska egenskaper där man rent av njuter av att plåga andra. Då de tagit klivit in i ondskan. Om ondskans pöbel får regera, så är det i förlängningen ett hot mot demokratin. Men vi får inte heller glömma samhällets översitteri, med iskalla paragrafryttare som inte tvekar att slå en familj i spillror eller att döma oskyldiga.

Missionär 1882

Inbakat i allt detta finns ofta en främlingsfientlighet som går på lina över rasismens avgrund. Rasismen som inte är någon vetenskap, varken nu eller på tidigt 1900-tal då man mätte skallar på samer och resande folket. Då och nu så var de ord som användes som försvar till att särskilja människor: ”Vi är bättre än dem!” Kring alla de begrepp jag resonerat kring härskar rädsla och okunskap. Flera hundra år gamla konspirationsteorier får nytt liv och folk tror lika skarpt på dem idag, som man gjorde på medeltiden. Vi lever farligt på många sätt. Är det inte av coronapandemin som mänskligheten hotas av, så är det av en högst verklig klimatförändring. En perfekt grogrund för de trångsynta översittarna. I denna gyttja av stolliga idéer växer grupperna av religiösa fundamentalister, så väl kristna som muslimska.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Speglarna i hjärnan

Av , , Bli först att kommentera 2

Dis, dimma utanför mitt fönster. Grått så att det räcker till.

I varje möte läser våra spegelneuroner in stora mängder med information – innan vi hinner bli medvetna om det. Ifall ett hot upptäcks, en rynkad panna, stirrande ögon, höjda ögonbryn, så tar det bara en kvarts sekund innan larmet går. fly eller slåss. Först sedan kommer analysen: stämmer detta eller var det en feltolkning? Spegelneuronerna gör oss till härmapor – då vi står framför varandra och gör samma kroppsrörelser, byter leenden, nickar samtidigt och gäspar den ene så gäspar snart den andre. Det blir ett sätt att känna in vad den andre känner. Det finns alltså en koppling till vår förmåga att känna empati.

Läste att de som botuxbehandlat sina ansiktet och på så sätt raderat bort delar av mimiken är sämre på att tolka andras ansiktsuttryck. Kan nog ligga en hel del i det för det är ju inte lätt att läsa ut något i dessa ansikten med sina strama, stora läppar och totalt rynkfria kinder och pannor. Sedan finns det något som heter prosopagnosi, ”ansiktsblindhet”, en oförmåga att känna igen ansikten. Nåväl, genom våra spegelneuroner ökar vår förmåga att förstå andra människors handlingar. Detta sker per automatik, vilket gör att det sker misstag, totala missbedömningar. Att helt lita på sin ”magkänsla” kan vara förödande. Vi får inte glömma att vid sidan av detta automatiska har vi vårt analytiska system, vår samlade erfarenhet. Sedan tror jag att empati inte är något givet utan något som vi måste ”träna” oss till.

För övrigt har vuxenmobbare låg självkänsla, lite empati och de skyller alltid sina brister på andra eftersom de alltid har rätt. De är långsinta, vägrar att förlåta och är totalt ointresserade av att reda ut sina misstag. De är ofta sjukligt misstänksamma och brottas med sin ständiga svartsjuka. De mobbar för att få kontroll, makt. De vill aldrig sluta fred.

Alltings mått

Av , , Bli först att kommentera 0

Sovit gott. Lite kantstött kropp, molvärk i benen – men inget farligt. Känner att jag lever efter att under gårdagen har promenerat i två timmar, 13 000 steg. Men så gick jag till och från M som bjöd på fika på sin balkong. Trevligt samtal om gemensamma upplevelser. Ska visst få våfflor nästa gång, men då måste jag kanske gå ytterligare en timme.

20150628_092659
En vandring i solen.

Trakasserierna och hoten mot de romska tiggarna ökar. Knivattacker mot läger, tält som fattar eld. Hot. Vi ser en obehaglig rörelse som färdas mot ett brunt politiskt landskap. I dess svans ser vi de som vill lösa alla problem med våld. Strindberg skrev något i stil med: Där hjärnan tar slut tar nävarna vid. Det håller på att bli acceptabelt att vara rasist, inne att slänga ur sig precis vilken dynga som helst. Och i Stockholms tunnelbana har Sd kört sin annonskampanj där man ber turister om ursäkt för tiggeriet på våra gator och torg. Jo, någon måste visa vägen.

Det finns människor som utvecklat en otäck skicklighet i att ständigt pricka rätt i andra människors sårbarhet. Det är som om de kan lukta sig till var ett enda ord, eller ett par, kan skada som allra mest. Men så har de också gått i en livslång skola som började på skolgården, fortsatte i idrottslaget, passerade tonårsfesterna, in på arbetsplatsernas fikarum och de relationer de påbörjar och ständigt avslutar. Till slut går det av bara farten och det är knappt de märker de offer de skördar i sin strävan att ständigt säga sanningen. Sin sanning då de anser sig vara alltings mått. Men jag har en känsla av att de här människorna i slutänden blir rysligt ensamma.

För övrigt smakade kaffet särskilt gott idag.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,